Kategoriarkiv: Digital undervisning

En tanke om datorer och undervisning

Som studentrepresentant i ledningsgruppen för nätstödd undervisning har jag fått äran att skriva ett inlägg här i lärarbloggen. Jag har blivit ombedd att skriva under temat nätstödd undervisning, detta kanske jag inte helt uppfyller, men det är i alla fall väldigt nära. 🙂 Nätstödd undervisning anser jag nog vara verkligt intressant och det är utan tvekan något som ligger i tiden och där det finns många utvecklingsmöjligheter för oss på ÅA. Det finns dock ett problem bakom detta som jag skulle vilja belysa.

Före jag egentligen kommer till poängen tänkte jag ge lite bakgrund till ämnet. Det finns ganska många stunder under min studietid då jag hört kommentarer gällande datorer och teknik av medstuderande (och ibland även lärare) som fått mina nackhår att resa sig. Ett exempel som jag hörde var en kommentar i en av datasalarna, detta var länge sedan och jag nämner inte heller vilken stad jag befann mig i eller i vilken datasal. Kommentaren var i stil med detta: ”ÅÅÅH, kan man inte lämna tomt där på sidan och rita in diagrammet för hand”. Jag ryser lite ännu av kommentaren, och skäms lite över min generation.

Det jag alltså tänkte ta upp, som jag ser som ett stort problem, är hur dåliga majoriteten av dagens ungdom är på att använda datorer. Många av er kanske har en helt annan åsikt, men låt mig förklara vad jag menar. Under de senaste två åren har jag vikarierat en hel del, både på grundskolenivå och gymnasienivå, och därigenom fått se och uppleva på vilken nivå elever i dagens skola befinner sig. Det jag finner skrämmande är att det inte skiljer särdeles mycket på elever som går på åk 2 och åk 6, det ledsamma är att jag med åk 2 syftar på gymnasiets andraårsstuderande. Så som jag ser på saken, så är dagens ungdom väldigt skickliga på att hitta och använda information på internet. Dessutom behärskar de mer än väl alla typer av smartphones och pekplattor med tillhörande appar. Men viktiga baskunskaper som användandet av exempelvis word och excel är inte alls lika självklara. Jag tror det är ganska många studerande, inklusive undertecknad, som upptäcker att ens kunskaper om dessa två program är lite bristfälliga. Senast då det kommer till kandidat- eller pro gradu-avhandlingen. Inte heller datorns uppbyggnad är något som dagens ungdom behärskar. De flesta av de som läser detta har säkert ett körkort, jag tror och hoppas således att de flesta någon gång har öppnat motorhuven på en bil. Kanske kan man till och med identifiera de mest vitala delarna under huven, såsom batteriet, motorn, generatorn. Vissa riktigt inbitna kan kanske även kolla oljan och fylla på spolarvätskan. Men när har ni senast öppnat huven på en dator och sett vad som finns där? Kan du i din dator identifiera hårdskivan, moderkortet eller grafikkortet? Sedan nästa fråga, vad använder du mera, bilen eller datorn?

Vissa kanske här skulle påpeka att kunskap om datorer handlar om intresse. Jag är dock starkt av annan åsikt! I dagens samhälle är användandet av en dator minst lika viktigt som användandet av en bil, jag anser att det till och med är viktigare. Vad är då min poäng med allt detta? Jo, det som stör mig väldigt mycket är att det i dagens läroplan (varken grundskolans eller gymnasiets) inte någonstans står specificerat vad man skall kunna vid en viss årskurs. Grunden till detta ligger givetvis i att kunskapen om datorer och dess användning inte finns som läroämne, ännu. Därför kan vi inte heller förvänta oss att dagens ungdomar skall vara på någorlunda samma nivå, eller på någon nivå överhuvudtaget. Här kan jag tillägga att jag med detta inlägg inte är ute för att kritisera den dataundervisning som universitetet tillhandahåller. Det är allt för sent att lära ut de här sakerna på universitet.

Tittar man på läroplanen från gymnasiet (finns att ladda ner om man vill från oph.fi) så ser man följande. ”De studerande skall handledas i informations- och kommunikationsteknik”. Detta har jag verkligen inget emot, jag håller helt med. Men jag kan tycka att det är lite väl brett. Det mest specifika jag hittar är i avsnittet om informations- och mediekunskap, där ett av målen är att kunna producera medietexter. Det har jag sett sjuåringar göra. Läser man läroplanen så ser man nog att datorerna skall finnas med som verktyg i nästan varje ämne. Men det som stör mig är fortfarande att det inte står utskrivet vad man skall kunna göra på en dator för att få studera på exempelvis universitet. Som jämförelse kan man ta matematik. I den fjärde kursen av kort matematik är ett av målen att man skall ”lära sig fastställa det största och minsta värdet för en polynomfunktion i tillämpningsuppgifter”. Om vi har detta som ett av målen inom matematiken, kunde man då inte också kunna ha som mål att en gymnasieelev exempelvis behärskar de vanligaste formlerna i excel eller kan göra en innehållsförteckning i word utan att manuellt skriva in punkterna mellan sista bokstaven och sidnumret.

Skulle vi ha en läroplan för dataundervisning för såväl grundskolan som gymnasiet, kanske skulle det till och med kunna vara ett eget läroämne. Då skulle, för det första, alla ha en lättare vardag. För det andra skulle alla elever på alla årskurser på alla stadier var på ungefär samma nivå, då skulle man på universitetsnivå kunna ha en mycket mer specialiserad undervisning om program och datorer som behövs specifikt för det man utbildar sig till. Jag tror även att studerande då skulle ha ett större kunnande generellt om datorer vilket skulle medföra att studerande lättare skulle lära sig nya saker, exempelvis användandet av plattformar som är nya då man börjar studera på universitet. Det skulle vidare medföra att studerande lättare och enklare skulle kunna ta till sig nätstödd undervisning och de arbetsmetoder och program som det medför.

Detta är bara en tanke som jag har, kommentera gärna vad ni tycker.

Christoffer Wiik
Klasslärarstuderande

Nätkurs som metod

Det är nu 16 år sedan jag bekantade mig med nätkurser första gången. Här använder jag begreppet nätkurs medvetet i stället för nätstödd kurs för att antyda att vi talar om kurser som inte enbart har en Moodle-sida för informationsspridning utan sådana där också en betydande del av undervisningen, eller lärandet, sker via en kursplattform. På den tiden var den här formen av undervisning ny och vid ÅA var verksamheten endast i planeringsstadiet. Den nya utvecklingen ledde också till kritiska röster, ”kan man använda sådant här vid universitet?” ”Kan man lära sig teori och kritisk analys tillsammans med en dator i stället för att gå på föreläsningar och sitta på seminarium?” ”Läser någon om man kan googla?” Känns argumenten bekanta? Dagens nya metoder för undervisning och lärande får nog ofta samma mottagande.

Tillbaka till nätkurserna. Har de kanske blivit gammalmodiga nu när olika former av aktiverande metoder och workshoppar upplevs som det som fungerar bäst? Betyder det att nätkurser varit en misslyckad satsning? Nej i bägge fallen, lärarens verktygslåda utökas med allt flera olika redskap som alla har sina egna användningsändamål. Det är också sällan som en kurs kan kategoriseras som endast det ena eller det andra. De flesta kurserna vid ÅA har väl i dag en Moodle-sida eller någon annan form av nätstöd. Detta gör dem inte till nätkurser. Det är knappast heller många kurser vid ÅA som någonsin varit fullständiga nätkurser, dvs. det som någon gång kallats elektroniska brevkurser, utan några fysiska studieträffar alls. Nya teknologier kommer också hela tiden i bruk, nätarbetet kan ta sig många olika former och studieträffarna, ja, de är sällan rena föreläsningar de heller.

Vi har lärt oss att olika människor lär sig på olika sätt och kanske också på olika sätt vid olika tillfällen eller gällande olika former av innehåll. Element som att läsa, tänka och skriva ensam och att kunna vara med i en diskussionsgemenskap utan krav på on-line snabba svar genast låter inte speciellt främmande i en akademisk miljö. Det gör forskare, när de får forska i fred och det gör studerande, på nätkurser. Ok, det ställer krav på läraren också, det tar tid att läsa och kommentera skrivna texter, i synnerhet om man ska göra det skriftligen. Det gäller också att få studerande att förstå idén, att faktiskt läsa tillräckligt, och att satsa på hur man skriver även om texten kanske ibland inte får bli mer än 200 ord lång. Alltid lyckas det inte, men rätt ofta faktiskt.

Man kan också göra en mängd mycket mera aktiva och interaktiva saker på en nätkurs, det är upp till var och en att pröva sig fram. Men, alltid måste man inte. Ur lärarens synvinkel, hur kul är det egentligen att tala till en webbkamera som inte reagerar, vare sig med nickar eller gäspningar? Riktiga, gamla hederliga föreläsningar har också sina fördelar, men man måste inte det heller. På samma sätt som studerande har olika inlärningsstilar har också lärare anlag för olika former av undervisning. Alla är inte fascinerande, medryckande föreläsare som får åhörarna att sitta i trans i 90 minuter oberoende av tema. Alla är inte heller av naturen sporrande och engagerande lagledare som kan få ett team av studerande att på eget bevåg upptäcka, utforska och kläcka idéer med substans. Man kan lära sig mycket, även som lärare, men i någon mån tror jag att också lärarens personlighet spelar in när det gäller att hitta en optimal kombination av tema, inlärningsstil och metod.

Nätkurser har en styrka i att kunna förena studerande, och lärare, som befinner sig på olika ort eller inte har möjlighet att träffas vid en gemensam tidpunkt. Men, nätkurser fungerar faktiskt ännu bättre om deltagarna träffas ibland, eller åtminstone har träffats då kursen inletts. Vid den träffen är också aktiverande metoder nödvändiga.

Det går alltså inte att spela ut olika metoder mot varandra, alla behövs och kompletterar varandra. Olika metoder kan användas för olika element i en kurs men samtidigt behöver vi, om vi ser på saken ur den studerandes synvinkel, tänka tidsmässigt. I rätt långt schemalagda kursprogram är det bra om de kurser en studerande deltar i samtidigt är olika till sin natur. En nätkurs, en projektkurs och en kurs som pågår på en viss plats med en fast tidtabell kompletterar varandra bättre än tre kurser som alla är likadana.

Till slut ska vi ägna en tanke åt ordet nätkurs. En liten sökning på internet ger nästan 50 000 träffar på det här ordet i jämförelse med nätbaserad kurs som ger 15 000. Och det är fortfarande inte, lika lite som i början, fråga om tillverkning av fiskeredskap.

Studenterna önskar nätstöd i undervisningen, visar studieklimatundersökningen 2012

I studieklimatundersökningen 2012 ställde vi i alla fyra enkäter (till åk 1, åk 3, åk 5 och Masters-studerande) följande frågor:
”I vilken typ av kurser/för vilka situationer skulle du vilja ha nätstöd (t.ex. Moodle, videoföreläsningar, möjlighet delta i seminarier/föreläsningar på distans, e-tent)?”
”Hurudan form av nätstöd skulle i så fall stöda ditt lärande och dina studier?”
Frågorna var inte obligatoriska och besvarades av 190 av totalt 466 svarande (dvs. ca 41 %).

16 % av de som svarade önskade nätstöd på alla kurser eller åtminstone på fler kurser än det finns nu. Respondenterna nämnde särskilt följande typer av kurser där de önskar nätstöd: obligatoriska kurser (bl.a. obligatoriska språkkurser), läskurser, sommarkurser och kurser som går sent period 4, kurser som går på annan ÅA-ort, kurser som ges vartannat åt, biämnen och kurser för kand-/pro graduarbetet.
”Ett exempel på en superbra kurs är Databaser på ÖPU, den går över två perioder så att man verkligen hinner förstå vad man sysslar med”.
Ett fåtal påpekade uttryckligen att de inte önskar nätstöd eller åtminstone inte endast nätstöd.

I alla fyra enkäter var det framför allt Moodle som nämndes (39 % av de som besvarade frågorna om nätstöd i undervisningen). Studenterna ville framför allt att material (inkl. föreläsningsmaterial) skulle distribueras via Moodle.
”Moodle är ett väldigt bra sätt att samla allt genomgånget kursmaterial på (stående ovationer för kursen Organisk kemi I) och bör i mitt tycke användas på samtliga kurser som går igenom information utöver det som står i någon av kursböckerna.”
Studenterna tyckte också att Moodle var bra för att se till att kursinformation var tillgänglig, och för diskussioner och inlämning av övningsuppgifter. Överraskande få såg dock Moodle som en kanal för att få feedback.
Moodle fick också väldigt lite kritik, fastän man kunde tänka sig att programvaran redan kunde anses en aning föråldrad. Det påpekades dock att det är viktigt att kursernas Moodle-sidor är tydliga.
Det kom också kommentarer om att kurssidor borde centraliseras till Moodle, så att man hittar alla kurser material på samma ställe och inte behöver ”irra runt på en massa webbsidor”.

E-tent nämndes av överraskande många studerande (17 % av dem som besvarade dessa frågor), trots att rätt få studenter fram till våren 2012 hade haft möjlighet att ta del av det. Vissa uttryckte bara ett allmänt önskemål, medan några studenter skrev att det borde erbjudas e-tentmöjlighet i alla kurser. E-tent önskades också för följande typer av kurser: fördjupade studier, läskurser, sommarstudier, då tenter kolliderar, i valbara kurser.

Videoföreläsningar önskades av totalt ca 18 % av dem som besvarade dessa frågor (i vissa fall avsågs online-föreläsningar, medan de flesta torde ha avsett inspelade föreläsningar). Här nämner flera den möjlighet till repetition det ger eller att det är bra om man missar en föreläsning.
”Jag önskar verkligen att ÅA skulle komma igång med videoföreläsningar. Vore ypperligt som alternativ/komplement om man varit frånvarande!”

Vi ser alltså att studenterna frågar efter sådant nätstöd i undervisningen och lärandet som stöder genomströmningen (e-tent för att flexibelt kunna avlägga tenter, videoföreläsningar så att man kan ta igen det man förlorat om man varit frånvarande, Moodle för att få tag på allt material).

Under 2013 kommer medlemmar i ledningsgruppen för nätstödd undervisning att göra inlägg i lärarbloggen, för att visa på olika dimensioner av detta med nätstödd undervisning.

Tove Forslund, Lärcentret
Sekreterare i ledningsgruppen för nätstödd undervisning

______________________________________________
Totalt antal svar i enkäterna:
Första året 198 av 756 (26 %)
Tredje året 137av 503 (27 %)
Femte året 113 av 432 (26 %)
Master 18 av 42 (43 %)
Totalt 466 av 1733 (27 %)

Lyssna också på Ole Karlssons presentation av resultaten från studieklimatundersökningen 2012 (video 29 min).