Etikettarkiv: Frankrike

Lärarutbyte i Caen, Frankrike

I början av februari hade jag den stora förmånen att för andra gången få vistas vid Institutet för nordiska studier vid Université de Basse-Normandie i Caen, Frankrike som utbyteslärare inom ramarna för Erasmus+-programmet. Utbytet skedde således mitt i den nyckfulla nordiska vinterns tvära kastningar mellan köldknäppar, snöstorm, översvämning och isbana, så därför kändes det befriande att mötas av 12 grader varmt, fågelsång och grönt på marken. Vårkänslorna som jag upplevde i Caen var dock inte enbart knutna till själva temperaturen, utan mer till de mentala friska fläktar som miljöombytet mitt i terminen innebar. Att det ingalunda var ett avbrott i arbetet, utan närmast en förflyttning, hade en häpnadsväckande stor energigivande funktion och gjorde också att det kändes mycket lättare att återvända till det ”vanliga” jobbet efteråt än det kan göra t.ex. efter en semesterresa.

 

Tanken bakom lärarutbytena är att den gästande läraren ska bidra med relevant innehåll till de kurser som pågår vid värduniversitetet, samtidigt som hen erbjuder sin egen unika expertis. Att känna att man bidrar med något värdefullt är kanske det finaste med läraryrket, oavsett om det gäller ”egna” studenter eller andras. Här vill jag tacka lektor Annelie Jarl Ireman i Caen för det utomordentliga program hon hade utarbetat åt mig. Bland ämnena för mina föreläsningar kan nämnas t.ex. intertextualitet i allmänhet och hos Karin Smirnoff och August Strindberg i synnerhet, sedlighetsdebatten i Norden under 1880-talet exemplifierad genom Bjørnstjerne Bjørnsons pjäs En hanske och Edvard Brandes pjäs Ett besøg, Tove Janssons författarskap med textanalys av novellen ”L’enfant invisible” (”Det osynliga barnet”) samt finlandssvenska och finländska högtider med betoning på de mytiska aspekterna av dem.

 

Ett råd som jag brukat ge mina studenter på de skrivarkurser jag hållit både vid Litteraturvetenskapen och inom arbetslivsinriktningen Litterär produktion, är att ta sig utanför sin så kallade bekvämlighetszon, vilket enligt kreativitetsforskare ska ha en stimulerande effekt på kreativiteten. Denna gång levde jag faktiskt som jag lär. Av de åtta lektioner jag höll vid universitetet i Caen skedde sex på franska, något jag aldrig hade kunnat föreställa mig då jag började studera språket i mogen ålder för drygt fyra år sedan. Att utmana sig själv ger energi. Att det inte ens kändes så värst nervöst var också intressant att upptäcka. En bidragande orsak till detta var nog det faktum att det väsentliga här var sakinnehållet, inte mina grammatik- och uttalsfel. I vissa fall kan de senare kanske också vara till fördel: under min föreläsning om finländska högtider upptäckte jag att vissa studenter plötsligt fick svårt att hålla sig för skratt. Det dröjde dock inte länge förrän jag insåg att det nog berodde på att jag apropå firandet av sjusovardagen i Finland och legenden om de sju sovarna i Ephèse (”Sept dormants d’Éphèse”) hade uttalat ”d’Éphèse” som ”des fesses”… Det bjuder jag på! Om det kan få studenterna att minnas min föreläsning för resten av livet (eller åtminstone för resten av terminen), så varför inte?!

 

Jag vill tacka Harriet Klåvus och Internationella enheten som möjliggjort detta inspirerande lärarutbyte samt Svante Lindberg vid Franska språket och litteraturen som inkluderat oss vid Litteraturvetenskapen i det ömsesidiga utbytet mellan institutionerna i Caen och Åbo. Därtill vill jag tacka Svante och hans kollegor David Chataignier och Meri Larjavaara vid franskan för att de så generöst tagit emot mig på sina kurser, utan vilket det hade varit omöjligt för mig att föreläsa på franska. Därför vill jag också tacka Katarina Ohls-Ahlskog vid Språkcentret för hennes effektiva och inspirerande undervisning som i sin tur gav mig den grund som behövdes för att kunna delta i franskämnets kurser. Och sist men inte minst vill jag tacka mina egna kollegor vid Litteraturvetenskapen för deras uppmuntrande inställning till lärarutbytet och mitt franskintresse i allmänhet!

 

Jag kan bara varmt rekommendera lärar- och personalutbyten av detta slag! Nu hägrar sommarferierna för de flesta, men snart har vi hösten här igen och då kan tanken på ett energigivande utbyte vara just det som ger extra inspiration inför det nya läsåret!

 

Katja Sandqvist

Universitetslärare i litteraturvetenskap

Utbyte som lärare

Det är alltid bra att åka på utbyte – det säger vi till studenterna, men det gäller också oss lärare. Man får möjlighet att undervisa i en ny omgivning, med nya, lite annorlunda studenter. Man får tala om sin forskning och berätta om något nytt, om något lite annorlunda till studenterna. Man lär sig nya saker. Man träffar nya människor och funderar vidare på det framtida samarbetet, både undervisnings- och forskningsmässigt. Man stärker gamla kontakter och skapar nya. Men det är inte bara professionellt värdefullt utan också på den mänskliga nivån, och dessutom är man också lite turist!

Jag har varit på utbyte i sådana ställen där jag knappast kände någon på förhand, och då får man knyta sin institution till någon annan institution. Denna gång i början av 2024 var jag dock i Chambéry, Université Savoie Mont Blanc, i franska Alperna. Kollegerna kände jag ursprungligen från tidigare kongressresor men också därför att de redan varit på besök vid ÅA; dessa kontakter förstärktes avsevärt. Universitetet och staden var nya till mig, och förutom universitetet såg jag Chambéry (bild) och dess omgivningar – och många restauranger.

Det är svårt att inte varmt rekommendera ett Erasmus-utbyte: som EU Erasmus+-blanketten uttrycker det, ”the exchange increases my job satisfaction”!

– Meri Larjavaara, professor i franska