Det var strax efter midsommartiden och Europa dallrade i hettan och torkan. Klimatförändringens rekordsommar 2026 hade bara börjat men på färden söderut märktes störningarna i tåg- och busstrafik redan i Malmö. Resan gick till Julius Maximilian-Universitetet i Würzburg (https://www.uni-wuerzburg.de/en/), en gammal kulturstad i regionen Franken (som absolut inte får förväxlas med Bayern). Där bjöd universitetet in till ”Staff-Training for CHARM-EU outgoing coordinators” inom systemet för utbytesstudier och Erasmus lärar- och personalutbyte. Från Åbo Akademi kom vi: två representanter för Fakulteten för Humanvetenskap, dvs. jag själv från kulturämnena (Konstvetenskap) och Petra från beteendevetenskaperna (Psykologi). Som forskare och lärare i Konstvetenskap och Visuella studier var jag inte med som koordinator, utan mera för att möta kollegor och lära mig mera om hur nätverket CHARM-EU (https://charm-eu.eu/) fungerar. Inte var det några svåra saker vi förväntades prata om heller – mest vilka kurser vi erbjuder på engelska i våra ämnen och hur Åbo Akademi och Åbo fungerar som studiemiljö i största allmänhet. Däremot gav mötet många nyttiga inblickar i hur andra universitet i nätverket arbetar.
Würzburg: Schloss Marienberg, gamla stadsbron över Main.
Würzburg är Frankens andra största stad efter Nürnberg och har drygt 130 000 invånare, alltså ungefär som Lund (mitt alma mater) men betydligt mindre än Åbo. Universitetet grundades år 1402 och har över 25 000 studenter – staden är alltså starkt präglad av universitetet som genom åren spritt sig till många olika byggnader och stadsområden. Själva staden växte fram redan på det gamla frankerrikets tid kring den lokale krigsherrens borg på kullen Leistenberg, där fästningen och slottet Marienberg nu reser sig högt över stadsbebyggelsen. Den första biskopskyrkan på den nuvarande katedralens plats invigdes av den blivande frankiske kejsaren Karl den store (”Charlemagne”) år 788. Från och med den tysk-romerske kejsaren Fredrik Barbarossas tid på 1100-talet och ända fram till 1805 var Würzburg med omgivningar en egen ”kyrkostat” styrd av kollegialt valda furstbiskopar. De sista ”furstliga biskoparnas” barock- och rokokoresidens mitt i staden bär vittne om kyrkans och det dåtida Würzburgs enorma rikedomar. Residenset med sina berömda interiörer och takmålningar är nu ett välbesökt museum (https://www.residenz-wuerzburg.de/) och i delar av byggnaden finns universitetets institutioner för arkeologi, klassiska studier och klassiska språk inrymda.
Vårt möte ägde rum i en mera sentida historisk miljö, nämligen den efterkrigstida amerikanska militärförläggningens personalkaserner och skola, numera lokaler för universitetets Campus Hubland. Dit ut åkte vi på morgonen den 24 juni för inledningspresentationer och de vanliga lära känna-aktiviteterna. En påminnelse: vad är CHARM-EU? Det står för ”CHallenge-driven Accessible Research-driven Mobile European University”. Medlemmar är nio europeiska universitet av varierande storlek. Låt oss räkna upp dem från söder till norr: Barcelona, Montpellier, Eötvös Loránd-universitetet i Budapest, Würzburg, Tekniska högskolan Ruhr Väst, Utrecht, Trinity College i Dublin, Åbo, samt Bergen. Folk från Barcelona, Budapest, Würzburg, Utrecht och Dublin hade slutit upp, förutom vi två från Åbo. Dessutom anslöt sig flera lärare och forskare från våra systerinstitutioner i Würzburg: Psykologi och Konsthistoria.
Under de två dagar som mötet pågick uppstod det förstås många tillfällen att jämföra olika strategier för hur utbytesstuderande bäst rekryteras, tas emot och introduceras till den lokala kulturen och studiemiljön. Att Åbo ligger bra till när det gäller mängden språkkurser och kurser på engelska, liksom de praktiska arrangemangen kring vistelse i Finland, är ganska tydligt. Särskilt de tre unga och entusiastiska representanterna från Budapest vittnade som sina många kontakter med studenter som varit i Åbo och som kommit hem med mycket goda erfarenheter av studierna hos oss. En viktig sak som togs upp är också hur skapandet av internationella online-kurser ökar synligheten för universiteten och högskolorna i nätverket – särskilt de mindre och mera avlägset belägna, som Åbo. Alla lärare och studenter borde gå in och studera CHARM-EU:s lista över distanskurser som studenter från alla våra nio städer kan ansöka om att ta. Kurslistan nås via följande direktlänk: https://charm-eu.eu/learning/educational-offer/course-catalogue/ (eller välj ”learning” på huvudsidan och sedan ”Transnational Online Learning”, TOL).
Bläddrar man i katalogens enkla och lättillgängliga sökverktyg ser man att Eötvös Loránd-universitetet i Budapest är det i särklass mest produktiva: i dagsläget 66 tidigare, pågående och kommande distanskurser av totalt 116. Kurserna behandlar allt från teknisk kemi till ungersk historia. Åbo kommer som god tvåa med 23 kurser, särskilt inom psykologi, genusvetenskap, juridik och marinbiologi. Det finns säkert fler kurser som det ganska enkelt skulle kunna göras distansversioner av, vilket särskilt skulle gynna mindre ämnen.
Floden Main är anledningen att staden finns. Runt omkring höjer sig vinodlingarna.
En extra bonus för mig var att jag nu kunde knyta nya kontakter med kollegor i mitt eget ämne från Würzburg och Dublin. I Würzburg finns Institutet för konsthistoria (Institut für Kunstgeschichte, https://www.phil.uni-wuerzburg.de/kunstgeschichte/) med sex professorer, två honorarprofessorer (närmast motsvarande äldre lektor), två ordinarie lektorer och ett stort antal övriga medarbetare och forskare. Vid Trinity College i Dublin finns Department of the History of Art and Architecture (https://www.tcd.ie/History_of_Art/) med 13 personer i den ordinarie personalen (varav två ”full professors”) och fem postdoktorala forskare. Det kan inte undvikas att man känner sig vemodig när man tänker på Åbo där vi nu reducerats till endast en professor och en lektor i Konstvetenskap, plus en lektor i det näraliggande men ändå annorlunda ämnet Visuella studier.
Förutsättningarna för undervisning i ett förmålsorienterat ämne som konst- och arkitekturhistoria är också helt andra i städer som Würzburg och Dublin. Den nyanställda lektorn Linda Müller från Institut für Kunstgeschichte berättade engagerat om hur hon från dag ett låter nybörjarna studera konstverk och byggnadsdetaljer direkt på plats, t.ex. i det näraliggande residenset. Även i Dublin ligger institutionen för konst- och arkitekturhistoria i omedelbar anslutning till berömda museer och arkiv, t.ex. det där Book of Kells förvaras. Inspirationen vi får från sådana besök är viktiga för Åbo, och jag hoppas att jag kan rapportera om en planerad vistelse på Trinity College i ett senare blogginlägg.