Föga förvånad blev jag då jag slog upp Husis den 21.11 och läste om Annika Dalls forskningsresultat om att det är finlandssvenskarnas lättja som är orsaken till sämre skolresultat än andra folkgrupper. I 15 år jobbade jag på Åbo Universitet innan jag kom till Akademin hösten 2010. Jag har själv studerat och doktorerat vid Akademin och under min tid vid universitetet gav jag viss undervisning här vid Akademin. Jag kunde alltså göra observationer hur studenter utförde sina uppgifter på respektive universitet. För nöjets skull förde jag statistik på resultaten i kurser jag höll vid båda universiteten. Jag måste poängtera att det här gäller grundstudier och tidiga ämnesstudier. Snart visade det sig att resultaten var helt olika. Vid universitetet fördelade sig resultaten enligt Gauss kurva, men vid Akademin fördelade sig resultaten som en omvänd Gauss kurva, som ett U. Vid akademin fanns det många studenter som uppvisade höga poäng respektive låga poäng i resultaten. Däremot saknades mellankategorin, de som det fanns flest av vid universitetet.
Jag började fundera vad som låg bakom den omvända prestationsfördelningen. Hade jag för litet material? Låg det nån skillnad i hur jag rättade tentamina? Är jag en bättre pedagog på finska än på svenska? Berodde utslaget på studentmaterialet? Konstigt nog upprepade sig resultatet från år till år. Jag bad kolleger vid Akademin att kolla hur resultatfördelningen blev på andra kurser och, just det – den omvända Gauss-kurvan upprepades. Jag kollade hur jag gett poäng på finska resp. på svenska och konstaterade ingen skillnad. Eftersom kolleger vid Akademin hade samma resultat med den omvända Gauss-kurvan, så hade saken nog inget med min undervisning att göra. Jag började ana att resultatet hade med studentmaterialet att göra.
Vid Akademin fanns det många starkt motiverade studenter. De här kunde vara varifrån som helst i Finland. Likaså var den stora svansen med svaga resultat jämt fördelade mellan studenter från olika regioner, här spelar alltså PISA-undersökningens resultat om ”bättre” och ”sämre” regioner ingen roll. Så långt det statistiska materialet. Hur skiljer sig då stämningen i den undervisande situationen? Vid universitetet upplevde jag aldrig kommentarer från studenter som: kommer sånt här i tenten (om det gällde mer komplicerade resonemang). Måste jag läsa hela boken? Hur många poäng måste jag ha för att få godkänt? Kan man hitta det här på nätet? Vad önskar en sån här student för svar av mig? Antagligen nåt i den här stilen:
– Nej, lilla vän, det här är nog så komplicerade resonemang att du inte skall anstränga dig att försöka förstå.
– Nej, lilla vän, naturligtvis behöver du inte läsa boken. Den finns bara nämnd i studieprogrammet för att där skall finnas en bok. Googla om du hittar någon skoluppsats i ämnet, läs den, det räcker bra.
– Du skall ha 5 poäng av 10 för att bli godkänd, men om hela kursen skriver svagt, så kanske jag sänker ribban. Du kan ju först försöka tenta utan att läsa, så vet du sen hur mycket du måste jobba för att bli godkänd.
Känner ni igen er? Jag poängterar igen att det här gäller grund- och tidiga ämnesstudier. Det sker en skärpning senare under studietiden, då studenterna inser vilken kravnivå som gäller. Den insikten får studenterna ofta då de som sommarpraktikanter inser vad företagen kräver av dem.
Jag uppfattar att de finska studenterna inleder sina studier med en annan inställning än många finlandssvenska. De är flitigare, mer målinriktade och gör vad man ber dem göra. Att det är så här kan inte bero på pedagogiskt – didaktiska faktorer, utan, precis som Anna Dalls forskning visar, en skillnad i den kulturella miljön. Skolan uppfattas inte som viktig bland många finlandssvenskar. Det känns som om många av de unga finlandssvenska studenterna tänker: Varför satsa 100 när det räcker med 70? Vad detta beror på kan inte jag svara på. Tydligt är ändå att det inte är skolans eller lärarutbildnings fel (vilket annars förefaller vara av högsta mode nu om man skall klaga på skolan). Att få reda på varför en stor del eleverna medvetet underpresterar är en fråga som kulturvetare, sociologer och psykologer måste ta sig an för att vi skall få ett svar.
HEJ
Under en över 30 år lång föreläsarkarriär observerade jag samma fördelning i tentamensresultaten som du gjort – i ÅA. Jag undervisade aldrig på Universitetet, så jag tänkte att detta var vad man kan vänta sig, jag hade ju inget att jämföra med.
Jag drar inga slutsatser, utan observerar endast ett intressant fenomen som jag tycker att absolut bör studeras vidare.
Jag tror att här finns flera intressanta forskningsobjekt. Kanske sociologi?
hälsn. Pancho
Rainer Sjöholm, FD, Doc, Prof. em. (Organisk kemi)
Du har säkert rätt i ditt resonemang och dina resultat, men en sak som jag blev och fundera lite över när det gällde resultaten i enkäten var översättningen av frågorna. Jag har inte tillgång till frågorna, varken på finska eller svenska, men jag har jobbat en hel del med översättning och korrektur av enkätöversättningar och har sett en hel del skräckexempel på översättningar av dessa. Vad efterfrågas månne på finska när svenskspråkiga sjuor får frågan ”uppskattar du ditt skolarbete?” som kan tolkas såväl ”tycker du att du gör ett viktigt jobb när du läser läxor?” som ”gillar du att få läxor?”. Svaret kan bli ganska olika beroende på hur man tolkar frågan… (jag kommer inte exakt ihåg hur den här frågan var ställd, men nånting åt det här hållet var det i alla fall).
Tror det har att göra åtminstone delvis med att finlandssvenskar tror på ankdammen och att man jobbar in sig i arbetslivet med ett gott rykte som person, inte med vad man presterar studiemässigt.