Grönt och icke-grönt

Tapio Salmi

T. Salmi på väg mot Högra Tatra, Slovakien.

Kemi är en svår vetenskap och kemisk teknologi är farlig, så tänker många. Ibland är vi t.o.m. i en politisk och journalistisk motvind. En rikssvensk politiker konstaterade att vi äntligen borde bli av med denna kemi. Han tänkte då knappast på tandpasta, farmaka eller tvättmedel eller vätskeformiga bränslen – utan kemi kan vi inte ha dessa livsviktiga produkter. Detta skedde i ett land med en strålande kemisk tradition, med världsberömda kemister som Berzelius, Bergmann, Scheele och Nobel. Flera grundämnen har upptäckts av svenska vetenskapsmän. Landet har en kemisk industri med globala dimensioner – tänk på AkzoNobel, Perstorp och AstraZeneca.

Vi har lyckats få vattnets pH till 7, presenterade en ingenjör stolt sin fabrik för den dåtida miljöministern, Sirpa Pietikäinen. Ministern var missnöjd och krävde att pH-nivån noll (0) skall eftersträvas! Stackars minister – hon blev ett föremål för allmänt hån. Alla kan ju inte veta att pH är ett mått på lösningens surhet och ett bra, neutralt och acceptabelt vatten skall ha ett pH-värde ungefär 7. Noll-pH däremot innebär att syrakoncentrationen (förenklat uttryckt) är 1 mol/liter, vilket är en starkt sur lösning och för naturen en förödande miljö. Min fulla sympati är på f.d. ministerns sida: hon är ju utbildad på Hanken, som är en ’brand’. Ministerns personliga problem blev löst genom att hon valdes till det europeiska parlamentet – senast såg jag henne på Charles de Gaulle –flygfältet i Paris.

Några politiker är bättre: den alltid så pratglada riksdagsmannen och f.d. ministern Ilkka Kanerva frågade mig en gång: vad är egentligen Din bransch? Kemiteknik, svarade jag. Ja, det är ett krävande område, konstaterade ministern. Så är även ditt, tänkte jag replikera, men lyckligtvis behärskade jag mig…

Värre är det med alltför självsäkra journalister. En dagstidning i Åboregionen skrev att Åbo har beklagligt mycket industri! Fyj fan – jag blev verkligen arg. Vad skall vi ha om vi inte har industrin? Slottet och domkyrkan och hantverkarmuseet och en av landets finaste konstsamling räcker inte allena till; inte ens då de förknippas med den (ur)gamla aboensiska stoltheten och återhållsamheten. Ett fungerande jordbruk är nödvändigt och turismen och konferenser hämtar pengar till regionen, men största delen av året har vi ett ganska dåligt väder: regn, hagel och snöslask. Vi behöver industri för att kunna överleva vid dessa breddgrader – vi kan inte bibehålla ett modernt välfärdssamhälle endast genom att betjäna varandra eller skicka e-postmeddelanden till varandra eller genom att ständigt leka med den nyaste modellen av en alltför avancerad mobiltelefon. Denna text skriver jag på ca 10 kilometers höjd i ett flygplan som hoppeligen skall landa mjukt på det nyrenoverade Vaclav Havel –flygfältet i Prag. Jag kommer från en konferens i La Rochelle, en stad vid Atlanten. Konferensens tema var grön kemi, d.v.s. kemi som baserar sig på användning av förnybar råvara, förnybara naturresurser, som skogens biomassa och havets alger. Baserad på dessa råvaror skall vi bygga upp framtidens kemi, framtidens samhälle. Egentligen – ju snabbare oljan tar slut (blir otroligt dyr), desto bättre! För  verklig grön kemi och grön processteknologi gäller det att ha både produkten och produktionsteknologin grön. Länder som Finland, Frankrike och Sverige är ledande aktörer i hållbar utveckling. Konferensen hade inte enbart en hög vetenskaplig nivå utan även en stark samhällelig förankring: flera företag från regionen var representerade och evenemanget öppnades av Segolène Royal, la grande dame i fransk politik, ledamot i nationalförsamligen, f.d. presidentkandidat och f.d. sambo av president Francois Hollande. Meritlistan är övertygande.

På konferensen i La Rochelle höll Professor Ferdi Schüth (Max Planckinstitutet, Mühlheim) ett plenarföredrag. Hans föreläsning var till en stor del baserad på Dr Mats Käldströms experimentella uppfinningar. Mats försvarade sin doktorsavhandling i ämnet teknisk kemi och reaktionsteknik vid Åbo Akademi för några år sedan. Nu är han post doc –forskare i Tyskland – en aboensisk kemist på världskartan. Vid det ögonblicket var jag stolt över att komma från Åbo Akademi. Professor Schüth uttalade visserligen namnet flera gånger ’Kaldstrom’, men so what! Den gröna kemin sprider sig explosionsartat över vårt jordklot och kommer att leda till stora genombrott under de kommande decennierna.

Allt grönt är dock inte grön kemi. För många år sedan lekte en av mina kusiner Mars-lekar med sin kompis och kusin. Min kusin målade kompisen helt grön med cykelfärg som han hade hittat i pappas lager i källarvåningen. Det blev ett Herrens jobb att tvätta killen med äkta terpentin!

Jag önskar alla läsare en solig och kreativ sommar!

Tapio Salmi

One thought on “Grönt och icke-grönt

  1. Bra inlägg och ett tack för informationen om politikernas hjärnpruttar.
    Rent vatten så att säga har visserligen en ph på jämt 7, men kran- och dricksvatten vatten brukar ha något högre (kring 8) på grund av smaken.
    Glad sommar och lycka till i Prag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *