”Biometri i den digitala ekologin” läste jag nyligen rubriken för en artikel i senaste MfÅA. Min fantasi satte genast i gång när jag började fundera vad denna rubrik kunde betyda i klartext, samtidigt som jag funderade lite på varför mina kolleger inte hade pratat om den här typen av forskningsintressen de måste ha. Miljö- och marinbiologi är ju de enda ämnen vid ÅA som sysslar med ekologi, dvs. läran om ekosystem. Digital ekologi, vad kunde det vara? Kanske modellering eller beskrivelse av strukturen och funktionerna i ett ekosystem i en digitaliserad form. Någon sorts simulering av t.ex. kustekosystem eller skogsekosystem eller digitalisering av habitatkartor över algbestånd i våra skärgårdar. Och vad är biometri i detta sammanhang? Kanske mätning av bottendjurens eller fiskarnas livsprocesser såsom puls eller andningsfrekvens på individbasis. Kanske man faktiskt kunde skapa en fungerande modell av ett ekosystem på det här sättet, tänkte jag. Matematisk modellering är ju väldigt populärt inom ekologin också. När jag började läsa artikeln förstod jag ganska snart att mina kolleger inte hade nånting med denna tidningsartikel att göra, och att jag inte heller hade någon orsak att vara ledsen över missad information. Artikeln handlade om pulsmätare som kan kopplas över internet till laptops och andra typer av datorer och inte alls om de ekosystem och funktioner jag känner till.

Mycket intressant. Hur fungerar dylika ekosystem och var är alla levande, andande organismerna som skall utgöra en väsentlig del av ett ekosystem? Ekosystem definieras ju som allt levande och den fysiska miljö som finns i ett naturområde. (Var finns annars naturen i den digitala ekologin?) För en människa – som jag – som har ekologi som profession, känns de här ”nya ekosystemen” något omtumlande. Förutom digital ekologi (som jag förstår berör åtminstone smarttelefoner och digitala nätverk) har jag hört talas om bl.a. innovationsekosystem och serviceekosystem. Så som jag förstår det, beskriver alla dessa begrepp de mest innovativa tankegångar – det senaste nytt och ”cutting-edge” innovationer inom t.ex. mobilteknologi, teknik och t.o.m. socialvetenskaperna. Serviceekosystem har jag hört användas för att beskriva de nya stukturerna och funktionerna inom den tilltänkta sote-reformen. Det som är kanske ännu mera omtumlande är hur ofta dessa ”nya ekosystem” figurerar i tidningsartiklar i jämförelse med de ”riktiga ekosystem” vi kanske borde tala om och även vara rädda om. Nå, det är kanske sist och slutligen inte så konstigt med tanke på den teknik- och innovationsfixerad tidsperiod vi lever i. Tekniska innovationer är mera mediasexiga än den självgivna naturen vi lever i (eller försöker stänga utanför våra tekniska system).

Jag har funderat rätt ofta vem som har kommit på att kalla system och nätverk för t.ex. mobil kommunikation för ekosystem. Är det någon som har halvsovit genom biologitimmarna och totalt missat definitionen på begreppet ekologi och grundstenarna och -förutsättningarna för ett ekosystem – samspel mellan levande organismer och den fysiska, icke-levande miljön? Är det någon som bara har kommit ihåg själva ordet utan att egentligen veta vad det betyder eller hur kan man förklara den uppenbara förbistringen i den nutida användingen av dessa vetenskapliga begrepp sedan 1800-talet? Eko är annars också väldigt inne; ekoodling, ekologiska produkter, ekologiskt producerade kläder, ekohus, etc. är ord som man ofta ser både i reklamtexter och i nyheter. I de här senare nämnda fallen vill man oftast betona att produkten är mera naturenlig än konkurrenternas produkt även om någondera har väldigt lite med riktig ekologi att göra. Ekologi och ekosystem värdesätter eller rangordnar ju inte strukturer eller funktioner utan bara beskriver dem. Det finns inte mera värda ekosystem eller bättre fungerande ekosystem utan bara ekosystem med olika strukturer och funktioner som ofta beror på yttre förhållande såsom t.ex. klimat eller syreförhållanden på havsbotten.

Kanske man som ekolog borde känna sig och sin vetenskapsgren väldigt hedrad, när andra inte har kommit på nya begrepp att beskriva de mest framstående idéerna och innovationerna i sina områden utan valt att utnyttja väletablerade begrepp som ekologi och ekosystem. Även om dessa har kommit långt från sina ursprung. Det här måste ju betyda att ekologer är mitt i smeten eller hur?

Fortsätter man att se på saken med positiva ögon, borde den här utvecklingstrenden innebära oanade arbetsmöjligheter för ekologer i dagens – och framför allt framtidens – samhälle. Det behövs väl en ekolog att utforska även digitala ekosystem? Kanske vi borde fundera på nya utbildningsalternativ – i sann anda av tvärvetenskap – med teknologer och varför inte med sociologer också. Det skulle väl passa bra även för våra ”diginativa” studenter.