VIVA AXELIA!

Invigningen av Åbo Akademis Axelia-byggnad 1977 var en stor händelse: första gången i sin historia fick kemiteknik nya och ändamålsenliga utrymmen till sitt förfogande. Hedersgäster kom och byggnaden vigdes av den dåtida undervisningsministern, Jaakko Itälä (Ville Itäläs farbror) – festen var stor och glädjen över att staten hade byggt ett hus för Åbo Akademi. Vi trodde att vi var i säkra händer.

Axelia – eller Axelia I som det senare kom att kallas – byggdes billigt; byggnaden representerar typisk betong- och spånskivearkitektur från 70-talet. Den arkitektoniska planeringen är däremot genialisk: arbetsrummen har både luft och ljus och laboratorieutrymmen är mitt i huset, separerade av glasväggar så att allt blir synligt och kommunikationen mellan lärare och studenter, forskare och handledare löper smidigt. Byggnaden blev konstruerad i en blomstrande samarbetsanda; olika synpunkter och åsikter beaktades på 70-talet, eftersom man ville ha ett hus som skulle satisfiera allas förväntningar och visioner långt framåt. I Axelia finns utrymme för ett rymligt bibliotek, studenternas grupparbetsrum, glashandel, mekanisk verkstad, t.o.m. den berömda klubblokalen Axelborg. Då AxeliaI planerades var demokratin i mode på alla samhällsnivåer – i motsats till dagens autoritära och totalitära strömningar, som har spritt sig som cancer även i civilerade västerländska demokratier, t.o.m. till universitet.

Visserligen har Axelia-huset haft små problem: taket läckte några år, det drog i föstren och på sommartiden kan temperaturen i laboratoriet överstiga 30 grader. Dock har kemiteknik under de senaste 30 åren utvecklats till en verklig toppenhet i forskning, ett internationellt erkänt centrum, dit forskare kommer från praktiskt taget alla världsdelar, många av dem med egna pengar. Verksamheten har kunnat utvidgas kraftigt  under de senaste decennierna, tack vare att AxeliaI byggdes på ett framsynt sätt, men tanke på en framtida expansion av verksamheten. Idag hämtar forskargrupperna i  Axekia-byggnadskomplexet (AxeliaI  och AxeliaII) årligen tiotals miljoner euro till Akademin i form av extern projektverksamhet. Sent på natten kan man se ljus i många personrum, det är vetenskapens låga som brinner här.

De senaste månaderna har det bokstavligen kokat i Axelia, speciellt i AxeliaI, husets äldre del som skulle grundrenoveras under åren 2015-2017. Vart hamnar vi, vem som ska komma till det nyrenoverade huset, hur ska en ny byggnadsstruktur se ut? Dessa frågor har lärare och forskare och studenter ställt, med många farhågor. Utredningarna visade att renoveringens totalkostnad skulle bli över 20 miljoner euro (!) och årshyran skulle efter renoveringen stiga till över 3 miljoner euro (!)  – en höjning på 65% jämfört med den nuvarande hyresnivån .
Jag kommenterar inte processens gång närmare här (texten skulle bli för lång i sommarhettan) , utan endast konstaterar att ’planeringsprocessen’  har hittills liknat en mardröm ur Franz Kafkas noveller och romaner. Åbo Akademis styrelse och Rektor fattade ett klokt beslut genom att skjuta upp ärendet och prioritera renoveringen av Gadolinia-byggnaden i stället. Då man ser räkningen, då man ser vad kalaset skulle kosta, blir man plötsligt en aning förnuftigare igen.

Vi fick uppleva promotionens glänsande dag – jag avslutar med en bild av doktorer från teknisk kemi och reaktionsteknik : 10 doktorer i vårt ämne promoverades; bilden är tagen av Petteri Tolvanen.

Glad midsommar till alla läsare!

Tapio Salmi