Erasmus-utbyte för lärare (som också är forskare)

Meri LarjavaaraEn forskare som åker utomlands kan fara på kongress, eller för att träffa kolleger och diskutera gemensamma projekt, eller för att föreläsa som inbjuden gäst. Men hen kan också fara på Erasmus-utbyte.

Erasmus-utbytesprogrammet grundades i slutet av 1980-talet. Det är mest känt för sitt massiva studentutbyte, vilket också ÅA-studenterna till fullo har kunnat och kan dra nytta av. För ett par år sedan var det även tal om Erasmus-bebisar: en miljon bebisar lär ha fötts när Erasmus-studenter hittat sin partner under utbytet. (En av mina studenter, Lovisa Dahlbacka, skrev även sin kandidatavhandling om tidningsrubriker kring Erasmus-bebisarna.)

När Jyrki Katainen var statsminister nämndes det ofta att han hade varit Erasmus-student . Detta är förstås inte intressant i sig – han är just tillräckligt ung för att kunna ha gjort det, han var bland de första på Erasmus-utbyte – utan därför att han själv sade att det var en viktig, ögonöppnande period som han annars inte skulle ha haft råd med. Det är också intressant att detta så ofta nämndes i pressen.

Att vara Erasmus-student är nämligen något helt speciellt ideologiskt. Det betyder ett sätt att komma bort från Finland och se världen – eller Europa, resten av världen möjliggörs av andra utbytesprogram, en vilja att vara del av det internationella samfundet och att utvidga sina vyer. Att förstå hur Europa fungerar och hur det är att leva i EU. Erasmus-upplevelsen har beskrivits bl.a. i Cédric Klapischs roliga film Auberge espagnole (2003) som berättar livet av en grupp Erasmus-studenter i Barcelona.

Men forskarna kan alltså också delta i egenskap av lärare i Erasmus.  Jag har själv deltagit flera gånger (Montpellier i fjol, Rennes, Paris, Caen, Brest). Det gäller en eller två veckor, minst 8 timmar undervisning per vecka, med träff med kolleger och internationella enheten vid värduniversitetet. Det gäller gamla eller nya forskningskontakter. Man behöver planera resan i god tid för att undervisningen skall kunna vara en del av de regelbundna kurserna. I det vanligaste fallet känner man redan på förhand någon vid värdinstitutionen.

Erasmus-resan betalas från en separat budget så att den inte direkt belastar institutionerna.

Ett exempel: i Montpellier (2017) hade jag tre långa föreläsningar: historisk sociolingvistik, franska som främmande språk, mitt eget forskningsområde (syntax-semantik) (i det sistnämnda var det doktorander, forskare och lärare som publik). Den sociolingvistiska föreläsningen om svenskans och finskans samvaro var något jag aldrig tidigare hade talat om.

Vad får man när man far på Erasmus? Vad ger man?

För värdinstitutionen är det en ypperlig möjlighet att kunna erbjuda åt studerande sådan undervisning som inte vanligtvis finns vid institutionen. (Vårt eget ämne tar också årligen emot Erasmus-gäster.)

Det är inte alltid lätt att förbereda lektionerna. Varken publiken eller kontexten – resten av kursen – är bekant. Det är inte heller alltid just det specialområde man helst skulle tala om. Man får jobba hårt: det finns inga gratisluncher. Men hårt arbete är bra för människan.

Man jobbar för sitt eget universitet och för dess renommé (på ett positivt sätt kan man hoppas).

Det blir nya kontakter vilket underlättar samarbetet i framtiden också på forskningsnivå.

Man har möjlighet att använda flera språk (det är ingen regel att allt borde gå på engelska).

Man lär sig känna olika universitetskulturer. Man får nya idéer om hur saker och ting kunde omorganiseras vid det egna universitetet.

Man får möjligheten att tillbringa lite tid vid ett nytt universitet. Det kan hända att man äter middag flera gånger med kolleger eller inte, men intressant är det i alla fall.

Man har det lite obekvämt när man inte känner kontexten (”discomfort zone” blir det lätt) men det är bra: det gör att man är tvungen att testa sina gränser och börja utveckla något nytt.

Sist men inte minst: i dessa tider är det oerhört viktigt att vara öppen och utvidga sina vyer. Utnyttja alla möjligheter att göra det.

Lämna ett svar