Det har varit en ovanligt konferensrik höst för min del, flera centrala konferenser inom informationsvetenskap har ordnats och med flera nya forskningsprojekt på gång har det känts viktigt att delta, presentera och nätverka. Jag har åkt på konferenser i 20 års tid och fortfarande tycker jag att det är en av de stora arbetsförmånerna jag har. Även om jag tydligen lider av någotslags emotionell berg- och dalbana i processen av konferensförberedelser.

Initialskedet

Ungefär ett år på förhand kommer Call for Papers. Sidu, nästa års ISIC-konferens ordnas i Zadar, Kroatien. Bilderna på konferenssidan ser synnerligen lockande ut! Jag har deltagit i ett flertal ISIC-konferenser under årens lopp och alltid tyckt att de varit både givande och trevliga. Känner hur konferensfebern stiger.  Konferensen har ett brett tema, Information Seeking in Context – Human Information Behaviour and Practice, och vårt senaste forskningsprojekt om informationskompetens på arbetsplatsen passar alldeles utmärkt för en presentation där. Kroatien i september, det perfekta konferensmålet! Ivern är på topp!

Sagt och gjort, börjar planera för ett paper. I huvudet är pappret så gott som klart. Inga problem. Det gäller bara att skriva lite bakgrund, motivera studien, beskriva metoden  och göra en delanalys av det större enkätmaterial forskargruppen nyligen samlat in. Det här fixar sig liksom nästan av sig själv. Men det finns en gnagande insikt om att detta inte kommer att vara så enkelt som det i detta skede låter. Konferensivern har fått sig en liten törn.

Förberedelser

Tiden går snabbt, deadline som först kändes på bekvämt avstånd, lyser plötsligt med rött i kalendern. Hur långt sku pappret nu vara? Finns det ett alternativ för short paper? Vad ska jag röja i kalendern för att hinna? Kanske familjen klarar sig utan mig ett veckoslut igen då jag filar på formuleringarna. Har jag inte skrivit något redan som kunde användas? Varför beslöt jag att skicka in ett paper? I detta skede finns just ingen iver alls över att åka på konferens ..

Som ett under åker pappret trots allt in inom deadline. Stor lättnad! Nu väntar bara tre gradun, några reviews, reseräkningar, kursplanering och annat smått och gott som fått vänta då konferenspappret sku finslipas .. Och som vanligt kommer det följande dag ett glädjens mejl om ”due to many requests we have extended the deadline for CfP until …”. Nåväl, lika bra att ha pappret inlämnat så man kan ta itu med allt annat som väntar. Kroatien-konferensen är glömd för en stund. Vardagen innehåller så mycket annat. Och i villervallan går vi och lämnar in en poster också till en annan konferens, jag går med på att vara delarrangör för en tredje konferens under hösten osv., osv.

Besked

Efter ett tag kommer besked från konferensarrangören. Reviewers tycker vårt paper passar bra för konferensen, men har en del önskemål om vad som ännu borde tilläggas. Att vi bara har 2000 ord till vårt förfogande bryr sig reviewers inte om. Det ska vara längre förklaringar på så gott som alla delar av pappret. Vi filar på formuleringarna för att lyckas förklara så mycket som möjligt med väldigt få ord. Ärligt sagt är detta inte min starka sida. Doktorsavhandlingens förgranskare frågade i tiderna om jag fått betalt per sida. Men till sist, vårt epos om Workplace information sharing: a generational approach, accepteras för en presentation i Zadar i september och i conference proceedings. En liten poäng till ämnet och ÅA.  Trevligt! Ivern är tillbaka!

Praktikaliteter

Konferensen närmar sig. Arrangörerna påminner om att det är nu det gäller att registrera sig om man vill hinna till early bird pris. Registreringssystemet kommunicerar på kroatiska, men på något sätt kommer vi överens och jag har ett kvitto i e-posten. Måste komma ihåg att skicka det vidare till ekonomisekreteraren. På to-do-listan kommer boka resan. Bokningssystemet erbjuder minst 240 olika flygalternativ. Känner en viss utmattning, hinner inte just då börja plöja igenom alternativen. Måste återuppta bokningsuppdraget senare. Att hitta smidiga flygrutter från Åbo till Zadar känns plötsligt som den svåraste uppgiften in hela konferenskarusellen. Det måste bli via Helsingfors igen. Varför är det alltid så besvärligt, .. Ivern är definitivt på botten.

Konferensdags!

September och konferensdags i Kroatien närmar sig. Vi förbereder vår presentation, i processen börjar forskningsresultaten låta riktigt intressanta, konferensprogrammet publiceras och det finns massor av intressanta föredrag att se fram emot! Resan är bokad och allt är frid och fröjd. Förutom att före Kroatien är det två andra konferensresor och en par veckor efter Kroatien är det  en fjärde konferensresa på programmet. Det betyder mycket organiserande för att få alla andra arbetsrutiner att fungera.

Information Seeking in Beautiful Context

Men efter att konferensivern sågat upp och ner i nästan ett års tid är det dags att åka! Konferensen ordnas vid Zadars universitet som har sin huvudbyggnad i de gamla delarna av staden och ligger alldeles vid Adriatiska havet. Detta hör nog till den vackraste utsikten från en föreläsningssal jag upplevt. Alla vedermödor är med ens glömda! Fantastiskt trevligt att träffa sina kolleger från när och fjärran, ta del av en hel rad med intressanta presentationer och låta sig inspireras till nya samarbetsinitiativ!

Årets upplaga av ISIC var dessutom en jubileumskonferens, 20 år sedan den första i ordningen ordnades i Tammerfors 1996. Och tänk, jag är så gammal att jag hörde till de några stoffilerna i publiken som fick tillkännage att vi varit med om den allra första konferensen. Det var faktiskt min första konferens någonsin och det var mycket som gjorde stort intryck på mig den gången. Det var stort att få se och uppleva de stora stjärnorna ”live”. Konferensen har utvecklats till en central mötesplats inom informationsvetenskapen och det är många som gärna återkommer till konferensen år efter år. Det finns på något sätt en familjär stämning över konferensen numera. Nästa gång 2018 blir det i Krakow. Där har jag aldrig varit. Det är säkert en vacker stad. Here we go again, tror jag ska börja fila på mitt konferenspaper redan nu 😀