Exploitation or emancipation? Hur förhålla sig?

unicorn-with-rainbow-vector-40368

 

Under senaste vecka hade jag förmånen att ta del av två olika föreläsningar som berör frågor om hur vi idag förstår utbildning. De två föreläsarnas retorik, ansatser och förhållningssätt till utbildning skiljde sig från varandra och de talade i helt olika sammanhang. Ändå skapade jag som åhörare en tankekonstruktion, en tolkning av situationer och innehåll där jag förde samman begrepp, beskrivningar och riktlinjer de målade fram till en utsiktspunkt på min förståelsehorisont.

Den ena föreläsningen var en keynote av Kam Star på den europeiska konferensen med temat GAME BASED LEARNING (ECGBL). Konferensen är årligt återkommande och i år var universitetet i Paisley, Skottland värd för konferensen. Titeln för föreläsningen var Hunting the Joint Exploitation Beast.

Föreläsaren har lång erfarenhet av studier om hur spel och framförallt dataspel kan påverka våra beteendemönster samt hur spel kan användas på ett ändamålsenligt sätt för lärande. Med sin erfarenhet i spelvärlden ger han tänkvärda perspektiv på hur vi förstår spelifiering (gamification) och hur skola och utbildning tänker då de utformar idéer om att omvandla lärprocesser till spelfunktioner.

Det är uppenbart att föreläsningen är uppbyggd enligt spelvärldens logik. Vid inledningen av föreläsningen informerar föreläsaren åhörarna om att vi kommer att vara delaktiga i föreläsningens olika moment. Till exempel kommer vi att möta  var är vi nu, på storbild (projektion), vilket innebär öppen diskussion under föreläsningen. Vi kommer också att få möta olika monster och utmaningar under föreläsningen.

Det första vi som åhörare får möta är en storbild på en enhörning och en regnbåge. ”I want you to remember that it is here we start today”. Vi blir påminda om att lärande är som att söka regnbågens ände – och att vi inte får glömma bort möjligheten att vi kan komma över en enhörning (unicorn) då vi lärt oss något. Här är jag hooked som åhörare. Vem i all världen inleder en keynote med bilden av en regnbåge och en enhörning?

Samtidigt far mina tankar in på ett sidospår. Ahaa. I den kultur som föreläsaren representerar är myten om regnbågen inte berättelsen om en skatt vid regnbågens ände. Istället är det en berättelse om att vid regnbågens ände kan du möta en enhörning. Jag hinner tänka att metaforen om lärande och regnbåge fungerar avsevärt bättre med enhörningar än med skatter. Nåja. Jag fortsätter lyssna uppmärksamt för mitt i sidospåret drar föreläsaren med kraft tillbaka mig in i föreläsningen. Följande storbild dyker upp. Bilden är ordet EXPLOITED. Jag hinner nätt och jämt inleda ett sidospår i tankarna om punkbandet som grundades i Skottland då jag inser att jag roar mig med att röra ihop olika myter och symboler istället för att följa föreläsningens riktning. Kam Star beskriver att han i det här sammanhanget använder exploitation för att vi ska få en tanke om the action or fact of treating someone in order to benefit from their work.

Resten av föreläsningen går i en riktning som är bekant för mig och ändå inte. Föreläsaren beskriver hur forskning inom spelbaserat lärande är ett relativt nytt forskningsområde (åtminstone då det kommer till dataspel) och att det i och med det finns stor risk för olika former av det som han beskriver som exploitation. Jag får klart för mig att för det första är spelbaserat lärande och spelifiering ett fragmenterat område som söker sin form som verksamhetskultur och som vetenskaplig diskurs. Samtidigt förändras och utvecklas området hela tiden. För det andra går det inte i Europa att patentera resultat inom det här forskningsområdet. För det tredje är det svårt att hitta partners som vill satsa på utvecklingsarbete som är så tillgängligt (free) för många på många sätt. Och för det fjärde är det svårt att enligt gamla normer skilja på proffs och amatörer inom området. Det är svårt att säga om det ens är nödvändigt.

Jag hinner tänka att det här är utmaningar som det går att känna igen på många forskningsområden. I slutet av föreläsningen inser jag att de monster och utmaningar som vi mött under föreläsningen inte är monster och utmaningar som ska skrämma åhörarna. De ska aktivera oss. Så som det är i spelvärlden. Att monster och utmaningar är delar av det som gör att vi vill gå vidare, till nästa nivå.

Den andra föreläsningen lyssnade jag till någon dag senare. Ria-Heilä Ylikallio (Åbo akademi) och Siv Björklund (Vasa universitet) bjöd inom ramen för Skrivkompetensprojektet (Stockholms universitet är också partner) Denice Patmon från Massachusetts universitet till ett tvådagarsseminarium om skrivande. Ett bärande tema för hela seminariet var Emancipatory Writing, fri översättning av mig ungefär frigörande skrivande.  Jag deltar vid den inledande föreläsningen för seminariet. Den har titeln Emancipatory Literacy. Tillbaka från Skottland sitter jag i Vasa och antecknar: Emanicipatory Literacy är en tankeväckande ingång till vikten av att förstå skrivande som (livs)process.

Även vid den här föreläsningen ger jag mig ut på ett sidospår redan vid inledningen. Den här gången ligger ordet exploitation i närminnet. Av någon anledning ligger det ordet nära till hands då Denice Patmon definierar emancipatory; to free from opression. Patmon understryker hur viktigt det är att förstå att lärande är att lära sig hur man berättar sin berättelse. Hon beskriver hur hon arbetar med skrivande som processer där händelser i livet får betydelse för studerande och elever beroende på när och hur de berättas. Hon berättar om hur berättelser måste berättas och skrivas om och om igen för att de ska förändras. En del händelser får mer betydelse i en del berättelser, faller i skymundan i andra. Lärande handlar om att berättelsen ges tid att utvecklas på nytt, på nya sätt, i nya sammanhang. Jag tänker på flera former av skrivande. Också det akademiska.

Patmon understryker hur betydelsefull vikten av akademisk dignitet är i allt lärande. Att den akademiska digniteten handlar om den kunskap som har betydelse, som förändrar och ger redskap till att hålla fast vid ny kunskap. För alla. Oberoende av ålder, oberoende av kön, oberoende av etnicitet eller sociala förutsättningar. Oberoende.

Efter de två föreläsningarna reflekterar jag över att jag oväntat har två begrepp som legat långt från varandra i min tankerepertoar väldigt nära varandra. Som om de var två sidor av samma fenomen. Exploited och Emancipatory. Två begrepp som tar plats inom utbildning just nu. Och jag tänker att de båda föreläsarna pekar på vikten av medvetet pedagogiskt handlande. De visar hur de är skapande och vetenskapande.Det tål att tänkas på.

Avslutningsvis konstaterar jag att den senaste tiden har jag varit kunskapsnomad i samtiden och att mycket handlat om att vetenskapa och leva i rhizom. Och jag tänker på att också inom det vetenskapliga området ska vi arbeta tillsammans, universellt, för mänskligheten. Kanske det en dag dyker upp en enhörning? Eller är det en skatt?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *