Jag föddes den 7 oktober 1957 via kejsarsnitt. Tidpunkten var väl vald eftersom den första satelliten, Sputnik, hade skjutits upp på omloppsbanan runt jorden endast få dagar tidigare. Jag kunde nästan omedelbart börja med vetenskapliga observationer: satelliten var synlig ända till jorden i höstkvällens mörker.

Hur mår killen, frågade min mor efter att ha vaknat från operationen. Riktigt bra, en pigg pojke som skriker hela tiden, svarade läkaren. Så har det blivit: skrik i över 50 års tid, ibland som i Edvard Munchs odödliga tavla (Skriket). Mitt namn blev Tapio, så hade mina föräldrar beslutat. Jag har aldrig älskat namnet, men med åren har jag lärt mig att acceptera det.

Vi alla har våra namn, människor och organisationer. Namnet utgör en väsentlig del av vår identitet och icke-identitet. Då man pratar om organisationernas namn så talar man gärna om en bränd. Landets namn är alltid en bränd – tänk på USA: det är otänkbart att Förenta Staterna skulle ändra sitt namn, speciellt förkortningen USA är känt överallt, både i gott och ont. En gång var jag i USA, i Philadelphia, då VM i fotboll spelades.Vi tittade på en av USA:s matcher i en snuskig krog och efter en stund märkte jag att ropade USA, USA, USA tillsammans med den övriga publiken. Plötsligt tystnade jag. Nej, så här ska det ju inte gå till; jag är ju uppvuxen på den andra sidan av barrikaden. I min ungdom var det en modesak att vara antiamerikansk, kanske främst p.g.a. USA:s krigsbrott i Vietnam.

För nya, självständiga stater betyder ett nytt namn ett avståndstagande från kolonialismens tid, samtidigt som man söker sig tillbaka till egna rötter. Kongo blev Zaire, Rhodesia blev Zimbabwe, Övre Volta blev Burgina Faso. Ett namnbyte i sig skapar inget mirakel; ibland återspeglar det endast en maktgirig diktators storhetsvansinne. Efter Joseph Desiré Mobutus tiotalslånga, blodiga och korruperade regi är Zaire Kongo igen, nu med tillägget ’Demokratiska Republiken’. Joseph Desiré döpte om sig till Mobutu Sese Seko. Senare bröt en revolution ut, Seko störtades och dog i prostatacancer. Det må påpekas att även det forna Östtyskland hade en demokratisk fasad: Deutsche Demokratische Republik, DDR var en verklig bränd i internationellt toppidrott. Det ska se demokratiskt ut, lär partichefen Walter Ulbricht ha sagt, en äkta pragmatiker. Varför heter vi inte Demokratiska Republiken Finland (DRF, SDT på finska)? Därför att vi är en konstitutionell parlamentarisk demokrati, och behöver inte skrika ut det.

Samhälleliga organisationer och företag är ivriga på att ändra sina namn. Orsakerna är många: man vill ha nya anhängare och medlemmar, man vill utvidga sin kundkrets eller man är helt enkelt tvingad till ett namnbyte p.g.a. en företagsfusion eller –avspjälkning.  Det finns exempel på lyckade och mindre lyckade namnbyten. Ett verkligen lyckat namnbyte i den finländska politiken var då Agrarförbundet ändrade sitt namn till Centerpartiet – senare Centern. Under årtionden har Centern varit en av de ledande politiska krafterna i vårt land; med det gamla, dock traditionsrika namnet Agrarförbundet skulle detta knappast ha lyckats, eftersom jord- och skogsbruket i dag sysselsätter endast 5% av arbetskraften.

Ett exempel på en katastrofal namnförändring (läs: ’modernisering’) var då finska posten döpte sig om till Itella. Vilket Itella, vad betyder det, hur ska man hitta sig till posten, frågade många av oss. Snabbt fick vi svaret på frågan: man behöver inte längre hitta sig till postkontoret, för det har ju sannolikt blivit stängt, bortrationaliserat!  Nu tar posten tillbaka sitt gamla, internationellt gångbara namn, tack och lov. Inom den offentliga sektorn kan man relativt lättsinnigt ändra på organisationernas namn, för att man inte behöver tänka på ekonomiska konsekvenser, tyvärr.

I företagsvärlden överväger man noggrannt på ett namnbyte, som kostar pengar och kan i värsta fall leda till negativa effekter på marknaden. Därför förblir Shell alltid Shell som oljebolag och BASF bibehåller sitt namn som världens största kemibolag. En gång i tiderna betydde BASF Badische Anilin- und Sodafabrik, men förkortningen började leva sitt eget liv. Finländska företag har varit relativt ivriga på att ändra sina namn, närmast p.g.a. företagsfusioner och ändringar i verksamheten. Så blev Pargas Kalkbergs AB Pargas Kalk och mycket senare Partek. Framgångsrika exportföretag håller dock gärna kvar sina namn; tänk på Wartsila och Kone, visserligen i Frankrike skrivs det med accent aigu, Koné, så att fransmännen skulle uttala namnet rätt.

Hur är det med akademiska institutioner? Här är namnet – och förkortningen – en verklig bränd: MIT, Stanford, Oxford, Cambridge, Sorbonne, Humboldt… Man ändrar inte lättsinnigt ett namn som lockar de bästa studenterna från överallt i världen. Här vilar ett stort ansvar på de akademiska beslutsfattarna. I Finland har  – åtminstone formellt – stora förändringar genomgåtts i universitetsvärlden under det senaste decenniet. Vem vet förresten, vad UEF betyder? University of Eastern Finland, Östra Finlands Universitet, som uppstod genom att Kuopio och Joensuu universitet fusionerades.

Åbo Akademi heter lyckligtvis fortfarande Åbo Akademi, men vårt namn på engelska ser jag som ett problem: Åbo Akademi University är en egendomlig blandning av svenska och engelska. Ofta ser man namnet dessutom felskrivet, både i Finland och utomlands: Akademi blir Academy, Academi eller Akademie, Åbo blir förståss Abo, med det är vi reda vana med. Dessutom är namnet en tårta på tårta. Orden ’Akademi’ och ’University’ ger ju samma information: ett säte för högre utbildning och forskning. Den grekiske filosofen Platon undervisade sina elever i en park i Aten och parken hette Akademeia. Det är en felaktig tro att ordet ’akademi’ enbart skulle syfta till ett forskningsinstitut. För rena forskningsinstitut används oftast benämningen ’vetenskapsakademi’. En fantastisk EU-konstruktion som lär ska vara en officiell förkortning för vårt universitet är AAU – helt obegripligt!

Vi borde hålla oss till namnet Åbo Akademi, på alla språk, i alla världsdelar. De nya fakulterna (fr.o.m. 1.1.2015) har sina namn och namnförkortningar. Alla börjar på ’F’, fakulteten, så den första bokstaven ger ingen extra information. Speciellt teknikbranschen vid Åbo Akademi har genomgått flera namnförändringar under en relativt kort tidsperiod. Den väletablerade bränden KTF (Kemisk-tekniska fakulteten, grundat 1920) blev TkF (Tekniska fakulteten, grundat genom fusion av KTF och IT-området vid ÅA 2005), senare uppspjälktes TkF till två institutioner, IT (informationsteknologi) och KT (Kemiteknik). I årsskiftet 2015 fusionerades biovetenskaperna, naturvetenskaperna, IT och KT  till Fakulteten för naturvetenskap och teknik (FNT) – Faculty of Science and Engineering. Då jag första gången såg förkortningen FNT trodde jag att det var frågan om en politisk organisation i fransk anda: Fedération National de… Frihetsrörelserna i Algeriet och Vietnam hette ju FNL. Lyckligtvis är FNT inte Front National de Turku utan en högt internationell fakultet vid ett internationellt orienterat universitet.

Det är dags att sluta skrika, för dekanusuppdraget för FNT (kanske det förkortas DFNT) står framför mig och arbetsro behövs för att få en god start. Det finns ingen orsak att ändra på det egna namnet, trots att mitt favoritnamn egentligen är Alexander. Inte p.g.a. den nuvarande statsministern utan min gudfader, som var en äkta bonde och en glad och färggrann personlighet. Släktnamnet Salmi har sina för- och nackdelar, men nyligen har det fått en extra internationell dimension. Jag skulle till en vetenskaplig konferens i Iframe, vid Atlasbergen i Maroc. Myndigheten vid passkontrollen på Casablanca flygfält hade ett vänligt leende och frågade oväntat: är Er fader arab? Såvitt jag vet, inte, replikerade jag omedelbart. Ja, men namnet Salmi är ett arabiskt namn, sade mannen bakom glasrutan och slog ett stämpel i mitt pass. Bienvenue au Royame du Maroc!

Jag önskar alla läsare ett aktivt och framgångsrikt nytt år 2015!

Tapio Salmi, DFNT