Eftersom det här är mitt första inlägg på forskarbloggen tänkte jag att det skulle vara på sin plats med en presentation av mig själv och min forskning. Jag heter Marina Näsman och har snart varit inskriven i ett år som doktorand vid socialpolitiken vid ÅA i Vasa. Jag blev utexaminerad politices magister med huvudämnet utvecklingspsykologi i juni 2014. I februari 2015 inledde jag min tid som doktorand, nu med socialpolitik som huvudämne.
Mitt primära forskningsintresse är äldre och deras psykiska välbefinnande. Intresset för äldre tog fart när jag skulle börja skriva min kandidatavhandling och bestämde mig för att skriva om depression hos äldre. Intresset höll i sig och när det var dags för att börja fundera på ämne för magisteravhandlingen valde jag att fortsätta på samma spår som tidigare, även om mitt fokus blev lite bredare och temat för magisteravhandlingen blev således psykisk hälsa hos äldre.
Efter min magisterexamen hade jag inga direkta planer på att fortsätta studera. Även om det inte var helt uteslutet var det inget jag ville ta något beslut om just då. Någon särdeles lång paus från studierna blev det dock inte. I december 2014 skickade jag in en forskningsplan och anhållan om att bli antagen som doktorand i socialpolitik, eftersom jag blivit informerad om att en ny projektomgång av GERDA (GErontologisk Regional DAtabas) var under planering. Eftersom jag tack vare mitt intresse för äldreforskning var bekant med GERDA sedan tidigare visste jag att detta projekt var något som jag gärna skulle arbeta med.
GERDA är ett mångvetenskapligt samarbete mellan Österbotten och Västerbotten som har fokuserat på äldres hälsa och livsvillkor. Datamaterialet består dels av ett hembesöksmaterial där personer som varit 85 år och äldre har intervjuats i sina hem och dels av en postenkät som har skickats ut till personer som varit 65, 70, 75 och 80 år. Hembesöksmaterial har samlats in vart femte år sedan år 2000 och enkäten har tidigare skickats ut 2005 och 2010 och planeringen av ett nytt enkätutskick är i full gång. Det finns alltså redan en stor databas som möjliggör många olika typer av analyser. Eftersom materialet från Österbotten består av både svensk- och finskspråkiga finns det även möjlighet att göra jämförelser mellan språkgrupperna.
Idag är jag anställd som nämndforskare/sekreterare i samhällsvetenskapliga nämnden vid Svenska litteratursällskapet i Finland och har varit det sedan den första mars 2015. Svenska litteratursällskapet finansierar forskning om det svenska i Finland genom stipendier och projektmedel och har fem vetenskapliga nämnder (Historiska nämnden, Litteraturvetenskapliga nämnden, språkvetenskapliga nämnden, traditionsvetenskapliga nämnden och samhällsvetenskapliga nämnden). Som nämndforskare har man möjlighet att ägna en stor del av arbetstiden åt egen forskning vilket har bidragit till att jag har kommit igång väldigt bra med forskningsarbetet under mitt första år som doktorand.
I forskarbloggen har jag tänkt skriva om bland annat aktuella ämnen inom äldreforskningen, livet som doktorand och konferenser, seminarier och dylikt som jag har deltagit i. Hoppas att ni är intresserade av att få en inblick i mitt forskningsintresse och min fortsatta tid som doktorand.
I april fick jag under dryga två veckor njuta av Stockholm och Karolinska Institutet. Det var roligt kunna vara där och jag har den fjärde delstudien i min doktorsavhandling att tacka för att jag åkte dit. I den studien undersöker jag hur variationer i människans DNA inverkar på förekomsten av röstsymtom. I avhandlingen som helhet undersöker jag sambandet mellan stress och röstsymptom, och därför undersöker jag i den här delstudien inte hela genomet, utan jag fokuserar på sådana områden i DNA-kedjan som visat sig vara associerade med stress. För att få en bättre förståelse för hur jag skall ta mig an forskningsfrågorna och kunna tolka resultaten, bestämde jag tillsammans med mina handledare att jag skulle gå en kurs i ämnet. Jag hittade kursen Genetisk Epidemiologi vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik. Den lilla talterapeuten i mig (som i sina svaga stunder känner att hon kanske är för tvärvetenskaplig för sitt eget bästa) tyckte i ett skede att hon antagligen vet för lite om både genetik, epidemiologi och biostatistik för att kunna gå en kurs på doktorandnivå i det ämnet. Trots det – jag ansökte, blev antagen och reste iväg. Och som det brukar vara, så är ens oro sällan riktigt befogad. Jag och de andra deltagare på kursen var där för att lära oss. Vi hade väldigt olika bakgrund och olika yrken. Vi hade olika erfarenheter men utgjorde nu en grupp studerande.