Etikettarkiv: Facebook

Presidentval på sociala medier

Kim HolmbergKan ett presidentval i Finland vinnas med hjälp av sociala medier? Det är säkert en fråga som presidentkandidaterna har frågat sig redan en längre tid. Sociala medier är en gemensam benämning för en hel massa olika webbtjänster som alla har vissa gemensamma eller liknande egenskaper och funktioner; mänskorna kan vara i kontakt med varandra med hjälp av dem, innehållet i tjänsterna är helt eller nästan helt skapat av användarna, och delar av innehållet eller hela innehållet finns öppet på webben. Webbtjänster som Facebook, Twitter, Google Plus, LinkedIn, och YouTube har blivit nästan synonymer för fenomenet, men det finns hundratals andra tjänster som också kan räknas som sociala medier.

Det har skrivits om hur sociala medier ökar demokrati eftersom alla har samma möjligheter att använda sociala medier, oberoende av budget. Egenskaperna hos sociala medier gör dem också till perfekta verktyg för att föra valkampanj på. Med sociala medier kan kandidaterna nå en massa potentiella väljare och de kan i sin tur föra budskapet vidare till sina vänner, som igen kan föra det vidare till sina, osv. Detta är också styrkan med sociala medier: effektiviteten av informationens spridning. I skrivande stund har de två kandidaterna som är kvar 102 514 (Haavisto) och 89 629 (Niinistö) personer som gillar dem på Facebook, 11 908 (Haavisto) och 10 634 (Niinistö) personer som följer dem på Twitter, och 230 124  (Haavisto) och 176 916 (Niinistö) ”videotittningar” på YouTube. I sociala medier har Haavisto en liten men tydlig försprång. Även andra analyser av webbaktiviteten visar på fördel för Haavisto. Se t.ex. Icerockets TrendTool som visar trender i blogosfären och Google Insights for search som visar hur vi i Finland sökt efter kandidaterna i Google. Men kan man säga något om valets slutresultat på basen av dessa siffror? Nej, det tror jag inte. De här siffrorna visar att aktiva webbanvändare stöder Haavisto, men det finns en massa väljare som inte är med i Facebook eller som inte använder Twitter.

Styrkan med sociala medier är som jag nämnde hur effektivt informationen kan sprida sig. Haavisto har över 100 000 personer som gillar honom på Facebook och över 10 000 personer som följer med honom på Twitter. Vi vet också att personer som har en profil på Facebook har i medeltal 130 vänner och Twitter användarna har i medeltal 130 följare. Detta betyder att rent matematiskt har 13 miljoner personer på Facebook och 1,3 miljoner personer på Twitter sett att deras vänner eller bekanta öppet stöder Haavisto. Nu måste vi ju förstås komma ihåg att de sociala nätverken på Facebook överlappar med varandra till stora delar. Med andra ord, två personer som är vänner med varandra på Facebook, har också en hel del gemensamma vänner, och därför kan man inte säga att 13 miljoner olika mänskor har fått informationen om Haavistos kampanj på Facebook. Vi vet inte heller hur många av personerna som verkligen sett att deras vänner gillat en kampanj. En del har kanske inte loggat in på Facebook på en längre tid och därför gått miste om informationen. Vi vet inte heller hur många som verkligen blivit påverkade av det. Men det som är klart är styrkan med budskap som sprider sig i sociala medier. Om vi ser att en nära vän gillar ena av kandidaterna kan vi bli påverkade av det, eftersom vi uppskattar vår väns åsikter, vi tror på hans eller hennes rekommendation. Det att 10 000 okända personer gillar en kandidats valkampanj betyder kanske ingenting för oss, men om 10 av våra närmaste vänner gör det så kan det vara att vi blir påverkade.

Det att antalet vänner på Facebook och följare på Twitter båda i medeltal är ca 130 är inte slumpmässigt. 130 (eller ungefär 130) är faktiskt ett mycket intressant tal. Inte tack vare Shakespeares 130:de sonat och inte heller för att Zeus tempel i Aten blev blev färdigt år 130. Det att antalet vänner på FB i medeltal är cirka 130 är intressant tack vare professor Robin Dunbar, som genom sin forskning inom evolutionär antropologi har kommit fram till att våra hjärnor klarar fysiskt av att upprätthålla nära kontakter med ca 150 personer. Våra hjärnor klarar inte alltså av över 150 nära vänner, och det verkar som om sociala nätverkssajter på webben inte har ändrat detta. Så om du har över 150 ”vänner” på Facebook kan jag berätta för dig att de är inte alla dina vänner. 🙂

Det som är kanske det mest intressanta fenomenet när det gäller det aktuella presidentvalet i Finland och sociala medier är hur väljarna öppet berättar eller visar vem de röstat på och vem de kommer att rösta på. Valhemligheten har varit nästan helig i Finland. Man har inte berättat åt sina grannar vem man röstar på och man har knappt berättat det ens åt sin man eller fru. Men idag berättar vi det öppet åt våra sociala nätverk på webben, och det här är något som någon borde forska i. Vad har ändrat? Varför tycker vi inte att vi behöver hålla valhemligheten längre? Är det tack vare öppenheten som sociala medier ”tvingar” på oss som vi gör det? Har vi nu blivit lärda att vi måste dela allt på webben? Kan detta öka öppenheten och demokratin?

Vad tycker du? Och har du öppet berättat vem du röstar på?

———————————————–

Kandidaternas statistik på Facebook kan du följa med på https://www.facebook.com/Facewatchers.

Mera om presidentval och sociala medier hittar du på YLE Vega Åbolands arkiv: http://www.svenska.yle.fi/nyheter/regionartikel.php?id=9127.