Hör du till dem som skriver ut e-postmeddelanden på papper? Så där för säkerhets skull, om webben plötsligt skulle upphöra att finnas. Då hör du till den så kallade mejlgenerationen till skillnad från messengergenerationen. Ibland kallas mejlgenerationen för digitala invandrare, och messengergenerationen för digitalt infödda. Skiljelinjen brukar gå ungefär vid år 1991, det vill säga personer födda efter det året är digitalt infödda. De skriver inte ut i onödan, de litar på att det som finns på webben inte försvinner och de använder smarttelefonen till mycket mer än att ringa.

Det riktigt intressanta just nu är, att många av oss som jobbar med forskning, undervisning och administration vid vårt Åbo Akademi hör till mejlgenerationen, medan våra grundexamensstuderande börjar höra till messengergenerationen. De som är födda år 1991 skrev studenten och inledde sina universitetsstudier år 2010, och kan alltså studera nu för andra året.

Hur kommunicerar vi då med dessa digitala infödingar? Via våra smarttelefoner? Tja, vi har väl inte sådana. Vi kör med bordstelefoner vid vårt universitet. Mejl funkar förvisso, och det är vi flitiga med vid vårt universitet. Vi mejlar riktigt duktigt. En del mejl får man flera gånger, andra får man riktigt många svar på när många väljer funktionen ”reply all”. En del mejl hinner man kanske inte ens läsa, skam att säga, men så kan det gå. Och då måste man välja, vilka läser jag genast, vilka får vänta och vilka slänger jag på direkten. Avsändaren brukar vara ett riktmärke i urvalet, och förstås ämnet, ”subject”. Men mejl som är skickade via e-postlistor kan ha flera klamrar med benämningar på olika e-postlistor, så man ser inte ärendet utan att hålla på och klicka framåt.

En del mejlväxlingar blir riktiga långkörare med många re: re: re: medan andra, kan heta re: re: re: och ändå helt byta tema. Någon i ringen plockar upp en ny tråd utan att ange det i ärenderutan. Nej, men hinner ju inte tänka på allt. Själv läser och besvarar jag mellan 30 och 60 mejl om dagen. Sätter jag två minuter per korrespondens så tar det ett par timmar. Sätter jag flera minuter per mejl så tar det flera timmar.

Riktigt glad blev jag när jag förstod att rektor har tillsatt en arbetsgrupp som skall fundera på vår interna kommunikation, bland annat på mejlväxlingen.

Just för att vi är så vana att kommunicera elektroniskt är jag fascinerad av anslagstavlor. Speciellt gulligt är det med utskrivna mejl upphängda på anslagstavlor.

Undrar om en del universitet har särskilda kuratorer för anslagstavlor? Det såg riktigt fint ut vid Stockholms universitet häromveckan. Raka rader av anslag på en del anslagstavlor, mindre raka men riktigt spännande anslag på andra. Och flera meter höga anslag om nya kurskataloger uppe vid trappan. Anslagstavlorna vid SU var både höga och låga, de gick alltså ner i knähöjd.

Stora affischer

Ibland utser jag mig själv till kurator för vår anslagstavla vid F4 i Academill. Aj att vad jag gör då? Jo, jag plockar ner anslag. Information om kurser där anmälningstiden gått ut, lappar om lediga jobb, upphittat och något seminarium där bäst före datum gått ut för länge sedan. Förr lagrade jag anslagen som jag plockat ner, ifall någon skulle behöva, eller kanske för historieskrivningen. Det gör jag inte mera, lagrar alltså. Utan numera bara slänger jag. Kanske börjar jag lita allt mer på webben eftersom jag slänger papper även om jag är långt från messengergenerationen? Kanske vill jag ha både och? Både mera mejl och mindre mejl, både anslagstavlor med affischer i raka rader och inga papper alls. Hur tänker du om våra anslagstavlor?