Jag har varit med om professorer som glömt bort att hälsa sina nya studenter välkomna till ämnet i sin iver över att demonstrera och informera om tusensidiga luntor som måste och bör tenteras under det första studieåret. I samma veva har datorpresentationer visat upp bildgallerier på samtliga anställda vid ämnet och namn på kurser har svischat förbi i snabbt tempo. Frågan är hur mycket av informationen som regnade ner över gulisgruppen faktiskt stannade kvar i minnet till följande dag? Kanske ett förvirrat och skräckblandat minne över en tjock bok med hotet om en avklarad tent, annars… Tent, förresten. Hur mycket vet en 19-åring direkt från gymnasiet om tenter vid ett universitet? Och hur man förbereder sig inför en sådan?

Det är mycket nytt som välvilliga mänskor vill upplysa de nyinskrivna om vid inträdet till universitetsvärlden. Under studieorienteringsveckan står studiebyrån, studenthälsans representanter och bibliotekspersonalen på kö för att få komma till tals och slåss om tider i ett fullspäckat schema, vid sidan av ämnesrepresentanter och tutorer.

Handelshögskolan ville i år testa ett nytt koncept då ekonomutbildningen skulle presenteras för de nya studenterna. Redan att strömma in till ett stort auditorium utan stolar i snöräta rader borde ha fått gulisarna att inse att eftermiddagen inte var upplagd enligt korvstoppningsprincipen. Det fanns stolar att sitta på, ingen behövde stå. Men alla fick själv se till att organisera sig och på valfritt sätt placera sig tillsammans med sin tutorgrupp.

Introduktionen till studierna fick studenterna genom att fundera och reflektera över en rad frågeställningar. Utgångspunkten var den nuvarande kunskapsnivå – ”Vad vet du nu?” Under eftermiddagens lopp flyttades fokuset vidare till vad de vill veta och om det finns sådant som de i nuläge inte kan något om, men gärna skulle lära sig.

De blivande ekonomerna fick alltså börja sin akademiska bana med att sätt ord på sina tankar och förväntningar. Vad är en ekonom? Vad ska en ekonom kunna? Vad innebär ekonomistudier, vad och hur vill vi lära oss?

Förutom att tänka igenom frågorna själva, uppmanades alla formulera sina tankegångar högt. Att kunna kommunicera med nya mänskor är också viktigt och nödvändigt, både i studierna och kommande arbetsliv. Samtidigt var det ännu ett sätt att lära känna sina nya studiekamrater.

Handelshögskolans alla ekonomiska huvudämnen hade lärarrepresentanter på plats, liksom biämnena handelsrätt, sjörätt och informationssystem. Oraklet på studiefrågor i huset, allt-i-allo-amanuensen, var också där, tjänstledig som hon är. Förutom att presentera sig fanns det tid för personalen att mingla runt och sitta ner med alla grupper för att kunna berätta mera om sitt ämne, studier i allmänhet och svara på frågor.

”En ekonom sitter på kontor och fifflar med nummer.” ”Ekonomer förstår sig på pengar.” ”Ju mer man kan, desto bättre. Är det inte så med alla utbildningar?”

De cirka femtio som satt och funderade på sin framtid, formulerade sig fritt. Avslutningsvis fick de i uppgift att sammanfatta eftermiddagen under frågorna: ”Vad vet vi nu? – Vad ska en ekonom kunna? Hur ska vi lära oss det?” Med lärarna som sekreterare lyftes många viktiga aspekter fram, både ämnesmässigt, men inte minst rent studietekniskt. Det talades om planering och strukturering, samarbete, hantering av feedback – såväl bra som mindre bra.

Vi hoppas att studenterna gillade upplägget och fick ut något som stannar kvar i minnet då studierna drar i gång på allvar.  I alla fall uppskattades det personliga i att få sitta i mindre grupper. Strukturen blev klarare – vad de olika ämnena går ut på och de valmöjligheter som finns att pussla ihop en egen studieprofil. Som en av gulisarna sa: ”Det här visar att universitetsstudier inte är en högre nivå av gymnasiet, utan något mycket mer.”

Det finns planer på att spinna vidare och samla ihop gulisarna för en återträff framåt Vappen. Då har de sitt första studieår bakom sig och samma frågor har säkert väckt nya tankar och fått en del andra svar.