Pga världsmästarskapet i ishockey har jag läst finska massmedia mera än vanligt – regelbundet läser jag endast Åbo Underrättelser (ÅU, Finlands äldsta tidning) och Pargas Kungörelser (PK) på svenska samt Le Monde på franska och Die Welt på tyska och The Jerusalem Post på engelska. Man läser det man vill och ser, även utanför ishockeysfären. Jag är djupt oroad över den snabba degraderingen av de fina finska och svenska språken i massmedia.
Några exempel:
Me mennään ja voitetaan Venäjä (lyckligtvis inte ’ryssät’) skriver man i ishockeykommentarerna. Detta liknar president U.K. Kekkones hatagenda innan han finlandiserade sig före andra världskrigets slut och passerade sina vänner till fängelse efter en tvivelaktig krigsansvatighetsprocess. Texten borde lyda ’menemme ja voitamme Venäjän’ eller ’lähdemme puolustustaisteluun voittaaksemme Venäjän’ eller (poetiskt och försiktigt finlandiserat) ’lähdemme ennakkoluulottomasti otteluun rannattoman Venäjänmaan kanssa’
Nyligen läste jag i kvällstidningarna att ’Suomen peliote levähti käsistä’ – menar man verkligen att det finska landslaget tog en vilopaus (’levähtää’= ’vila en kort stund’)? Jag tror att skribenten menade ’levisi käsistä’ eller (i talspråk) ’levahti käsistä’ (vilket i och för sig är helt acceptabelt, ’levahtaa’ menar i talspråket att man tappar kontrollen på något).
Vidare ropas det: Meidän teami voittaa aina ! (Vi besegrar alltid!) Borde vara: Meidän joukkueemme/ryhmämme voittaa aina. I finska språket existerar possessivsuffix, men i vissa andra östersjöfinska språk som estniska finns det inte: Meie kollektiiv vöitab jälle, vöitab alati!
Nostalgi:
En av mina mammas kunder och vänner i Pargas var äldre gymnasielektor, filosofie magister Hedvig Ljungqvist-Skarp som av eleverna kallades Limpan. Hon kunde särskilja mellan skriftspråk, talspråk och dialekt. För henne kom den finska grammatiken alltid först (för att maximera resultaten i studentskrivningarna), men i privata sammanhang pratade hon gärna dialekt. Hon sade till min mamma: te prouva Salmi olet Laitla-Uurenkaupungi pualest niinko mnääki ole (lektorn var född i Nystad). Siät mnääki ole mut ole jo kaua Paraisil ollu, svarade min mamma en aning blygsamt. Ibland pratade vännerna svenska sinsemellan, ibland den Nystadska dialekten. I alla fall, den legendariska lektorn ville utbilda en finlandsvensk intelligentsia som kan perfekt fin finska i skrift. Hon tänkte på elevernas framgång i arbetslivet, men undervisningsmetoderna var minst sagt brutala.
Vidare iakttagtagelser:
Jag har övergått till att läsa Aftonbladet i Sverige och checkat språket där. Anglicismen är en sjukdom i den västra rikshalvan, där alla möjliga ’check in’, ’insiders’, ’honey moon, ’gejter’ och ’sjter’’ förekommer i stället för skandinaviska begrepp. I Sverige tycks man nuförtiden ersätta många prepositioner med ’på’ . På detta sätt blir det lättare för invandrare: jag lever i huset, tomten är på Åbo slott, Mikael Agricola studerade vid Wittenbergs universitet, i går var vi på besök hos Karlssons… Ersätt allting med ’på’ – à vot! Detta är någonting att fundera för Svenska Akademien, där de bästa kulturprofilerna inom den skandinaviska sfären torde finnas tillgängliga. Det finsk-ugriska samfundet har givit tre viktiga lånord till det svenska språket: pojke, talko och perkele!
Jag önskar alla läsare en kreativ sommar, tänk på språket!
Tapio Salmi
Skribenten är akademiprofessor (FA) och professor i kemisk reaktionsteknik (ÅA)