Kategoriarkiv: Lärar-, personal- och forskarutbyte/Staff and research mobility

Lärarutbyte i Caen, Frankrike

I början av februari hade jag den stora förmånen att för andra gången få vistas vid Institutet för nordiska studier vid Université de Basse-Normandie i Caen, Frankrike som utbyteslärare inom ramarna för Erasmus+-programmet. Utbytet skedde således mitt i den nyckfulla nordiska vinterns tvära kastningar mellan köldknäppar, snöstorm, översvämning och isbana, så därför kändes det befriande att mötas av 12 grader varmt, fågelsång och grönt på marken. Vårkänslorna som jag upplevde i Caen var dock inte enbart knutna till själva temperaturen, utan mer till de mentala friska fläktar som miljöombytet mitt i terminen innebar. Att det ingalunda var ett avbrott i arbetet, utan närmast en förflyttning, hade en häpnadsväckande stor energigivande funktion och gjorde också att det kändes mycket lättare att återvända till det ”vanliga” jobbet efteråt än det kan göra t.ex. efter en semesterresa.

 

Tanken bakom lärarutbytena är att den gästande läraren ska bidra med relevant innehåll till de kurser som pågår vid värduniversitetet, samtidigt som hen erbjuder sin egen unika expertis. Att känna att man bidrar med något värdefullt är kanske det finaste med läraryrket, oavsett om det gäller ”egna” studenter eller andras. Här vill jag tacka lektor Annelie Jarl Ireman i Caen för det utomordentliga program hon hade utarbetat åt mig. Bland ämnena för mina föreläsningar kan nämnas t.ex. intertextualitet i allmänhet och hos Karin Smirnoff och August Strindberg i synnerhet, sedlighetsdebatten i Norden under 1880-talet exemplifierad genom Bjørnstjerne Bjørnsons pjäs En hanske och Edvard Brandes pjäs Ett besøg, Tove Janssons författarskap med textanalys av novellen ”L’enfant invisible” (”Det osynliga barnet”) samt finlandssvenska och finländska högtider med betoning på de mytiska aspekterna av dem.

 

Ett råd som jag brukat ge mina studenter på de skrivarkurser jag hållit både vid Litteraturvetenskapen och inom arbetslivsinriktningen Litterär produktion, är att ta sig utanför sin så kallade bekvämlighetszon, vilket enligt kreativitetsforskare ska ha en stimulerande effekt på kreativiteten. Denna gång levde jag faktiskt som jag lär. Av de åtta lektioner jag höll vid universitetet i Caen skedde sex på franska, något jag aldrig hade kunnat föreställa mig då jag började studera språket i mogen ålder för drygt fyra år sedan. Att utmana sig själv ger energi. Att det inte ens kändes så värst nervöst var också intressant att upptäcka. En bidragande orsak till detta var nog det faktum att det väsentliga här var sakinnehållet, inte mina grammatik- och uttalsfel. I vissa fall kan de senare kanske också vara till fördel: under min föreläsning om finländska högtider upptäckte jag att vissa studenter plötsligt fick svårt att hålla sig för skratt. Det dröjde dock inte länge förrän jag insåg att det nog berodde på att jag apropå firandet av sjusovardagen i Finland och legenden om de sju sovarna i Ephèse (”Sept dormants d’Éphèse”) hade uttalat ”d’Éphèse” som ”des fesses”… Det bjuder jag på! Om det kan få studenterna att minnas min föreläsning för resten av livet (eller åtminstone för resten av terminen), så varför inte?!

 

Jag vill tacka Harriet Klåvus och Internationella enheten som möjliggjort detta inspirerande lärarutbyte samt Svante Lindberg vid Franska språket och litteraturen som inkluderat oss vid Litteraturvetenskapen i det ömsesidiga utbytet mellan institutionerna i Caen och Åbo. Därtill vill jag tacka Svante och hans kollegor David Chataignier och Meri Larjavaara vid franskan för att de så generöst tagit emot mig på sina kurser, utan vilket det hade varit omöjligt för mig att föreläsa på franska. Därför vill jag också tacka Katarina Ohls-Ahlskog vid Språkcentret för hennes effektiva och inspirerande undervisning som i sin tur gav mig den grund som behövdes för att kunna delta i franskämnets kurser. Och sist men inte minst vill jag tacka mina egna kollegor vid Litteraturvetenskapen för deras uppmuntrande inställning till lärarutbytet och mitt franskintresse i allmänhet!

 

Jag kan bara varmt rekommendera lärar- och personalutbyten av detta slag! Nu hägrar sommarferierna för de flesta, men snart har vi hösten här igen och då kan tanken på ett energigivande utbyte vara just det som ger extra inspiration inför det nya läsåret!

 

Katja Sandqvist

Universitetslärare i litteraturvetenskap

Karriärvägledning i grön omställning

Processen att ställa om samhället till mera ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet behöver genomsyra även karriärvägledning idag.  Peter Plant (2020) menar att den gröna omställningen innebär att karriärvägledningen står inför ett paradigmskifte där en bredare syn på karriärutveckling blir nödvändig. Frågor som hållbar utveckling inom olika sektorer, yrkeskarriärer med beaktande av miljökonsekvenser, levnadssätt som främjar hälsa, ekonomisk trygghet och social rättvisa är viktiga för den yrkesgrupp som i allra högsta grad har en roll inom kompetensförsörjning och livslångt lärande.   

Den gemensamma referensramen för hållbar utveckling i Europa utgör utgångspunkt för frågor karriärvägledaren behöver förhålla sig till i sitt arbete. Vilka är de 17 hållbarhetsmålen i Agenda 2030 och vad betyder de för framtidsutsikterna och utvecklingen inom olika sektorer samt arbetskrafts- och kompetensbehoven? Vilka hållbarhetskompetenser kommer att behövas för att nå hållbarhetsmålen? Hur kan karriärvägledaren i sitt vägledningsarbete befrämja balans mellan samhällets behov och individens ambitioner? 

Temat grön omställning inom karriärvägledning utgör ett gemensamt utvecklingsintresse mellan Centret för livslångt lärande, Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier och Vasa övningsskolas gymnasium. Ifjol beviljades Vasa övningsskola i ett samarbete med Centret för livslångt lärande ett Erasmus+ KA2-projekt inom Green Career Guidance med parter i Tjeckien, Slovakien och Slovenien. Parallellt med Erasmus+ projektet samarbetar CLL och FPV kring fortbildningshelheten Karriärvägledning för framtidens kunnande (https://www.abo.fi/projekt/karriarvagledning-for-framtidens-kunnande), där grön omställning utgör en modul. Samma modul ingår även i de behörighetsgivande studierna för elev-och studiehandledare. Eftersom ämnesområdet är nytt för oss på alla enheter samarbetar vi för att utveckla den kompetens som behövs inom området för att kunna utveckla utbildningen, undervisningen och ett pedagogiskt material kopplat till temat. Samarbetet mellan fortbildning och utbildning på olika stadier är givande. Ur detta föds tankar ur olika perspektiv och idéer testas med olika målgrupper i åtanke. 

Tack vare Erasmus+ bidrag för ett personalutbyte kunde vi gemensamt delta i en första träff inom Erasmus+ KA2-projektet i Prag för att tillsammans med europeiska kollegor fördjupa förståelsen av grön omställning i karriärvägledning. Under tre intensiva dagar arbetade vi med att hitta en första gemensam referensram för vad grön karriärvägledning kan innebära och skapa struktur för det fortsatta arbetet. Fokus för projektet är skolkontext och målet är att skapa ett gemensamt fortbildningsmaterial för karriärvägledare och lärare.  

Temat är komplext och mångfacetterat, vilket gör det intressant men utmanande att implementera i vägledarprofessionen. Det var givande att via ett internationellt utbyte få insikter om hur man kan närma sig den gröna omställningen på olika sätt. Vi har olika formella förutsättningar för karriärvägledning i olika länder men vi står ändå inför samma utmaningar.

Tack för möjligheten till ett internationellt personalutbyte. Det värdefulla samarbetet länderna emellan fortsätter.  

Text: Kicki Häggblom & Satu Laitila
Bild: Pia Lustig
 

Erasmus+-besök till Mälardalens universitet

Matematikdidaktiken vid Åbo Akademi har sedan ett år haft ett samarbete med Matematikdidaktiken vid Mälardalens universitet (MDU) i Sverige. Som ett led i detta samarbete gjore jag ett Erasmus+-finansierat besök vid deras campus i Eskilstuna och Västerås förra veckan (17 – 18.4.2024). Det blev ett intensivt och innehållsrikt besök som gav många nya insikter i hur deras lärarutbildning är uppbyggd.

En av de största skillnaderna mellan våra lärarutbildningar är att studerande i Sverige riktar in sig på att bli lärare antingen för åldersgrupperna förskoleklass till årskurs 3 eller årskurs 4 till 6, medan man i Finland antas till en generell klasslärarutbildning som ger behörighet för hela det åldersspannet. Det är också intressant att speciallärarbehörighet i Sverige är en påbyggnadsexamen på 90 högskolepoäng och den kräver en tidigare lärarexamen och tre års arbetserfarenhet. På ÅA utgör speciallärare en särskild examen.

Från matematikens synvikel syns den största skillnaden i att lärarstudenter i Sverige läser matematikdidaktik till en omfattning av 30 hp (oberoende av inriktning) medan klass- och speciallärarstuderande vid Åbo Akademi läser 10 sp. Kurserna i matematikens didaktik vid MDU innehåller en stor del obligatoriska närstudier och ledda övningar. Andelen är till och med större än vid ÅA. Det var trevligt att se att vår betoning på närundervisning och att studerande ska bli vana vid att hantera konkret undervisningsmaterial (s.k. laborativt material) i matematikundervisningen också vinner gehör vid andra lärarutbildningar.

Även om fokus låg på undervisningen och utbyte av erfarenheter kring kurser hann vi också diskutera forskningsintressen och sondera gemensamma teman. Samarbetet mellan ÅA och MDU är en värdefull möjlighet att dela kunskap och erfarenheter.

En vecka av internationalisering i Bologna

I november 2023 fick jag möjligheten att delta i Staff Training Week (STW) som ordnades av Bologna universitet i Italien. I det soliga Bologna fick jag, förutom att njuta av god mat och vacker arkitektur, också möjligheten att diskutera och dela kunskap med kollegor från 27 olika universitet i världen. 

Veckans tema handlade om hur vi kan förbättra de internationella studerandes, såväl examens –som utbytesstuderandes, upplevelser i våra hemuniversitet. Vi diskuterade allt från rekrytering och antagningen av de studerande till hur vi engagerar de studerande i universitetet och samhället. En diskussion ledde till en annan och givetvis kom vi också in på frågor om vad som händer ifall de studerande väljer att stanna i värdlandet efter sina utlandsstudier och hur vi som universitet kan hjälpa de studerande att hitta sin väg i det nya hemlandet. Det var mycket givande att höra hur olika universitet arbetar för att inkludera internationella studerande i samhället, till exempel genom att skapa ‘mötesplatser’ mellan nationella och internationella och genom att ordna kulturella evenemang där studerande har möjligheter att introducera sin kultur samtidigt som de lär känna traditioner från värdlandet. Ganska långt kunde vi konstatera att det samma gäller i många länder för internationella studerande som vill stanna i värdlandet, dvs. att i tidigt skede börja lära sig det ‘lokala’ språket och att börja bygga nätverk från dag ett. 

I livliga diskussioner som fördes var det intressant att märka att samtidigt som vi på många sätt är olika, till exempel gällande universitetens storlek och de utbildningsprogram vi erbjuder, så finns det också mycket som förenar oss. Vi konstaterade bland annat att vi relativt långt erbjuder liknande tjänster för studerande, exempelvis tutorprogram och arbetslivstjänster. Vi möter också liknande utmaningar och frågeställningar: Hur lyckas vi skapa en gemenskap mellan nationella och internationella studerande, hur ska vi engagera de internationella studerande i beslutfattningsprocessen som berör dem och hur lockar vi nya internationella studerande samtidigt som vi på ett realistiskt sätt förmedlar till dem vad det innebär att bo i ett nytt ‘främmande land’? 

Under STW fick vi möjlighet att besöka två olika av Bologna universitets kampus, att höra hur olika universitet i världen arbetar med frågor som berör internationella studerande och att delta i ett s.k. “World Café” där kollegor från alla deltagaruniversitet fick dela bästa praxis gällande veckans tema. Veckan kulminerades i en “Cultural Lunch” där alla fick smaka på läckerheter från varandras hemländer; salmiak gick kanske inte hem hos alla, däremot smakade Fazers blå choklad desto bättre. 

STW var berikande för mig på många plan. Jag fick nya insikter och idéer för mitt arbete med och för internationella studerande och insåg hur vi kan utveckla det vi redan gör och samtidigt ta till vara allt det som vi redan skapat. Samtidigt inspirerades jag starkt av kollegorna från de olika länderna och fick också viktig feedback på den verksamhet vi erbjuder för internationella studerande vid ÅA. Sist men absolut inte minst, gav mig STW nya kollegor och även vänner i hela världen. Jag är ännu regelbundet i kontakt med några av dem och tvekar inte alls för att i framtiden göra en benchmarking av andra universitets service och eventuellt starta nya samarbeten.
För att sammanfatta, jag skulle alla gånger göra om detta!
Deltagandet i STW är ett sätt att både lära sig nytt, utvecklas på professionellt och privat plan och att knyta kontakter till kollegor runtom i världen, som i bästa fall resulterar i vänskap.

-Mirjam Granström, projektkoordinator vid Samverkan-

Utbyte som lärare

Det är alltid bra att åka på utbyte – det säger vi till studenterna, men det gäller också oss lärare. Man får möjlighet att undervisa i en ny omgivning, med nya, lite annorlunda studenter. Man får tala om sin forskning och berätta om något nytt, om något lite annorlunda till studenterna. Man lär sig nya saker. Man träffar nya människor och funderar vidare på det framtida samarbetet, både undervisnings- och forskningsmässigt. Man stärker gamla kontakter och skapar nya. Men det är inte bara professionellt värdefullt utan också på den mänskliga nivån, och dessutom är man också lite turist!

Jag har varit på utbyte i sådana ställen där jag knappast kände någon på förhand, och då får man knyta sin institution till någon annan institution. Denna gång i början av 2024 var jag dock i Chambéry, Université Savoie Mont Blanc, i franska Alperna. Kollegerna kände jag ursprungligen från tidigare kongressresor men också därför att de redan varit på besök vid ÅA; dessa kontakter förstärktes avsevärt. Universitetet och staden var nya till mig, och förutom universitetet såg jag Chambéry (bild) och dess omgivningar – och många restauranger.

Det är svårt att inte varmt rekommendera ett Erasmus-utbyte: som EU Erasmus+-blanketten uttrycker det, ”the exchange increases my job satisfaction”!

– Meri Larjavaara, professor i franska

Erasmus. Utrecht, Holland 13-17.11.2023

Novembervädret i Utrecht var vått, men som tur var gick spårvagnen smidigt från vårt hotell inne i centrum till Science Park som är en liten bit utanför stadskärnan. Utrecht University har två bibliotek, ett i Science Park ”The black madonna”, en sex våningar hög byggnad, svart både på utsidan och insidan, med röda accenter inne i byggnaden. I centrum finns ”The white lady”, ett av Napoleons tidigare palats där man satsat på vitt och ljusa färger.

Utrecht Universitet grundades 1636 och består idag av 7 fakulteter med 8654 anställda, 700 professurer och 39 000 studerande. Årsbudgeten är 1,1 miljarder euro.

Biblioteket grundades redan 1584 och har idag en personalstyrka på 160 personer. I samlingarna finns 3,5 miljoner tryckta dokument varav specialsamlingarna utgör 1 miljon dokument. Ifall man skulle rada upp allt material som finns i magasinet skulle det räcka 75 kilometer. I biblioteksbyggnaderna finns 600 respektive 800 studieplatser och problemen är de samma som på många andra ställen att platserna inte räcker till och studerande reserverar platser orimligt länge.

Vi var 12 deltagare från olika länder i Europa som deltog i en veckas Library Staff Mobility Training week med temat ”The future proof library”. Bibliotekschefen talade om att innovationer är bibliotekens uppdrag. Framtidens bibliotek kommer att få en större roll när det gäller etiska frågor och information. En annan roll är att studerande och forskare ska kunna bli klara i tid från sina studier och där är bibliotekets uppgift att se till att det finns tillgång till litteratur. Trots att mer och mer av servicen blir alltmer digital behövs ändå biblioteken som ett fysiskt flaggskepp för verksamheten, varifrån man kan sälja sin produkt. Bibliotekarier räknas som pålitliga informationskällor, så biblioteken kommer att ha en uppgift även i framtiden. En viktig men svår uppgift är att få ut den informationen till forskare och personal på universiteten.

Öppen vetenskap var ett av veckans teman och Jereoen Bosman berättade om hur man tänker och arbetar med öppen vetenskap på universitetet. Han anser att det är viktigt att man arbetar med öppen vetenskap ute på fakulteterna och att varje fakultet har ett eget Open Science team. Målet att få forskare att publicera öppet och inte fastna i hur många jufo-poäng tidskriften har. I stället för jufo-poäng borde man mäta uppmärksamheten, reaktionerna som man fått på sin artikel. Ingen lätt uppgift eftersom många fortfarande anser att publicering i jufo-poängs tidskrifter är det enda sättet att göra en karriär på. Man arbetar även med att redan i ett tidigt skede försöka få ut information om öppen vetenskap till alla studerande i hopp om att de som sedan blir forskare ska kunna utnyttja detta i när de själva publicerar något. Detta gör man bland annat genom att skapa informativa websidor samt att hitta goda rollmodeller.

Biblioteket hade även en stor roll i RDM (Resource Data Management) där man hjälpt till att bygga upp en infrastruktur och organisationsmodell. RDM-teamet har även öppet 2 timmar i veckan för drop-in kunder. För mera information gå till https://www.uu.nl/en/research/research-data-management/guides

Digitalisering av samlingar än något som berör många bibliotek som idag har stora mängder tryckt material som ännu inte kan sökas i bibliotekskatalogen. Det gäller att både skanna in värdefullt material och att bevara det för framtiden men också att öppna upp bibliotekskataloger och göra dem sökbara på nätet. Ett sätt är att göra samlingarna mera tillgängliga är att skanna in de gamla fysiska kortkatalogerna och göra dem sökbara i bibliotekskatalogen. För äldre material kan handskriven text vålla problem men med hjälp av olika dataprogram och AI kan man lära upp programmens olika datamodeller att tolka även handskriven text och göra den maskinläsbar.

Utrecht universitetsbiblioteket har valt att inte ha en egen biblioteksdatabas utan man har valt att använda Worldcat som bibliotekskatalog och allt material i bibliotekets samlingar finns där. För att förenkla processerna har man valt att katalogisera allt på engelska, då materialet i Worldcat till största del redan är på engelska och kan då också lättare utnyttjas av andra bibliotek i samma databas. I Finland katalogiserar vi på finska och svenska. Med den ökande mängden e-material ökar mängden engelska bibliografiska poster även i våra söktjänster. I Utrecht har man på biblioteket hemsida en lista på de databaser som biblioteket prenumererar på. I stället för en egen söktjänst förväntas studerande använda Google Scholar för artikelsökningar.

En vecka går fort och med en massa nya intryck i bagaget var det dags att åka hem. Att åka på ett Erasmus utbyte kan verkligen rekommenderas. Att få diskutera med nya människor om gemensamma problem och möjligheter skapar en gemenskap och en förståelse för det man arbetar med, men och möjligheter att lära sig nytt. Men det som kanske mest fastnade är att man i Nederländerna inte längre har någon regelrätt biblioteksutbildning utan personer med många olika sorters kunskap anställs och ett flertal av dem känner inte till något om den klassiska biblioteksverksamheten. Ett yrke i förändring, kanske den hyssjande biblioteksdamen med knut i nacken är ett minne blott på bibliotek.

Text: Pia Backman, Isabel Nygård-Anturaniemi

Öppet brev: distansarbete, utbytesstudenter och bibliotek

Kära läsare,
denna gång exceptionellt ett blogginlägg på engelska så att alla, så att speciellt vår utländska personal förstår. Detta är ett öppet brev som jag idag har skickat till mina kära medarbetare vid Laboratoriet för teknisk kemi och reaktionsteknik vid ÅA.
God fortsättning på våren,
Tapio Salmi
Akademiprofessor
Dear colleagues, dear friends,
I would have liked to approach you with a more positive letter, but I am obliged to tell the truth and you have the right to know what I think, without any diplomatic decorations.
The year 2020 was an Annus horribilis, which has been worsened by the anti-scientific attitude and escapism of the leadership at ÅA. The result is an enormpous damage of the scientific productivity, scientific interaction at ÅA, the alienation of the personnel, the disturbances in the motivation and mental health of the students.
The complete lock-down of the research laboratories last spring was a catastrophe, but we managed to partially re-open the laboratories after active actions taken by the trade union and the leading scientists at our university.
I have some comments on the recent actions originating from the highest level of our Alma Mater, summarized in three (3) points (as recommended by the former Prime minister of Finland, Dr Alexander Stubb):
P1) The vice-rector of scientific affairs tells in a very recent letter to all personnel as follows:
”Staff will mainly continue to work remotely. To enable us to further lower the total number of people on site, we ask those permitted to work on campus to consider, if their work could not be done remotely instead.”
This is a strongly demoralizing statement and a direct (envious) blow on the faces of the laboratories/groups (including us), which are the most active in experimental sciences and publishing activities. We know that sometimes it is good to stay at home to finalize a thesis or an article, but otherwise the science progresses mainly through personal interaction. Those who stay at home or go for weeks on (semi)holidays for egoistic personal reasons, become very soon outsiders, they lose the internal contacts and the scientific career declines very rapidly and time-limited work agreements cannot be prolonged because of weak commitment and poor performance. These kinds of persons should have no future at ÅA. It is a shame that the vice-rector in scientific affairs encourages to laziness in this brutal and imperative manner.
P2) The unclear and changing rules for the reception of exchange students damages seriously the internationalization of our university. Who is allowed to come and under which conditions? ÅA should follow the practice of Republic of Finland – that’s it. With corona test taken before entering our territory and a reasonable reason it is possible to come. We should remember that Finland is not in the very centre of Europe; therefore we must always be active in promoting international studies and keep our doors as open as possible. Erasmus and other exchange students must be allowed and are always welcome!
P3) The fate of the institutional/laboratory libraries in connection of the move to the new departmental building Aurum is a cultural scandal. In 2017, the consulting office Ramboll involved in the planning of Aurum asked how many meters of space we need for our Laboratory library. The Laboratory manager of our lab (K. Eränen) gave the objective information to the planners of Aurum. Now, more than three years afterwards, we have been informed that the we will lose about 80% of the shelf space of our combined library and meeting space. We should select a very, very minor fraction of the books (please, go and see the marked shells in the library). The rest of the books will be sent to a remote storage, where, we do not know. From there, we can order our books back, but it is clear that this procedure is uncertain and slow and the risk that that a big part of the ‘old’ books will be demolished is huge. The idea of a ‘handbibliotek’ (small laboratory library) is that you can spontaneously have a look and pick up what is interesting and what you need. Small is beautiful; no complicated computer search is needed to glance fresh information in reaction engineering and catalysis. This opportunity will be destroyed, if we do not take actions asap. The ÅA library is on our side, but as characteristic under the current leadership, not even the director of the ÅA library, Dr. Pia Södergård had been contacted/informed on this highly destructive action. The message from the highest level has been: no books are needed in Aurum. If I would be provocative, I would give an encouragement: burn them all – we have the experience from these kind of actions from 1930’s. This destruction of the university library concerns all the groups/labs moving to Aurum. – Throughout the years, ÅA has declared the strategy of preserving the cultural heritage in our country and it has done it, with a great enthusiasm, success and effort. Now the wind has turned.
This is an open and a public letter, which I publish as my blog on the website of ÅA. You are completely free to cite and use the material in this letter.
Yours very truly
TS

The life-changing 6 months

During my Master’s studies, I come to know about the role of telomerase in cancer and aging. The topic had a deep impact on my mind and, thus, I decided to increase my knowledge in telomerase biology. I approached the Savitribai Phule Pune University. The research grant offered by the University was the first step of my research carrier. This seed funding strongly increased my understanding about the guanine quadruplex formation, and how targeting this structure could inhibit the cancer progression. Eventually, the topic become my PhD research work where I used structure-based drug design approach for selecting the inhibitors and spend time synthesizing porphyrin derivatives. I defended my thesis successfully in 2018.

During this project, I learned that the field of telomerase is still unexplored and is more challenging than what I thought before. Hence, I decided to go further with telomerase. But this time I wanted to understand more about the structure and function of telomerase apart from inhibiting this enzyme. You will be amazed to know that the expression of telomerase is highly, highly regulated and that there is a large number of post-translational modifications this unique enzyme undergoes. Maybe that’s why someone called telomerase the Elixir of Life.

I contacted Prof. Outi Salo-Ahen in the Pharmaceutical Sciences Laboratory (PSL) and Structural Bioinformatics Laboratory (SBL) at the Åbo Akademi University and expressed my interest in continuing the research path. I was excited when she picked my interest and gave me the chance to explore the field.

First Scandinavian snow experience

Finland is very respected country in India. Location of the Åbo Akademi University is also unique, the oldest town in the country in the Varsinais-Suomi (Essential Finland) region. I would like to mention that I had a very smooth process in getting the hosting agreement and other documents on time for applying the residential permit. I appreciate the help I received from the personnel at  the Åbo Akademi Research Services and my Professor.

My son with his little ”Olaf”

The newly developed Finnish Immigration Service (Migri) portal for making the residence permit application is also very straightforward and I appreciate the efforts put by the Migri workers.

My little world

Moving with the whole family is always challenging and it was a big task to get proper accommodation. I would like to give credit to the Turku Student Village Foundation (TYS) office workers. They are working hard to find proper accommodation for researchers like us. I got both the housing offer and residence permit well advance to book my flight before my planned date to come here. Moving from known to unknown is always mysterious and challenging but the aspiration to achieve a new horizon was so high that these things hardly bothered me when I landed here.

Me and my family at Chhatrapati Shivaji Maharaj International Airport Mumbai

First day in Turku was amazing and confusing, too…In my home region in India we have constant day times but here in September the sun was still high in the sky at 8.00 pm. At home in India we can easily guess the time of the day just by looking into the sky, but here was different. Then a thought came in my mind, “Is this the reason why clocks are always hanging in big towers all over the Europe???”

First click while on the way to Turku, Finland

I will always cherish the first day at PSL and SBL, Biocity where I interacted with my Professor and got formally introduced to all. The whole day went in excitement and completing all the formal paper work that was fortunately quite simple and straightforward.

My supervisor and our group

From the next day onwards, I started working on the project where my task was to understand human telomerase reverse transcriptase protein (hTERT). Computational facilities as well as the X-ray crystallization lab of SBL are at the state-of-the-art. Thanks to Prof. Mark Johnson and Adjunct Prof. Tiina Salminen for making these facilities available for us. As the focus of my work was to apply bioinformatics methods and carry out homology modeling, I was also given the access to the computational resources at SBL. SBL is part of the Turku node of the Finnish Instruct National Affiliate Centre (TURKU Instruct-NAC) that provides a platform to facilitate protein structure studies and bioinformatics analysis and collaborates with the Finnish IT Centre for Science, CSC. Through CSC I got experience in working with world-class supercomputers such as Taito and Puhti. I also learned to carry out molecular dynamics simulations with all the state-of-the-art molecular dynamics platforms (Amber, Gromacs, Desmond) to strengthen my understanding in the topic. I was able to successfully complete my bioinformatics studies and molecular dynamics simulation of hTERT homology models.

”कर्मभूमी” My workplace

Since my Professor’s group is part of both PSL and SBL, I was also part of both of these research laboratories. Prof. Jessica Rosenholm who leads the nanomedicine group at PSL helped me attend the NORDIC POP (https://nordicpop.ku.dk) workshops at the University of Oslo, Norway and Uppsala University, Sweden. Both visits increased my knowledge and understanding of my research topic and other related topics. I also witnessed the Scandinavian geography and culture for first time in my life.

Frontiers of Science Seminars – BioCity Turku

CompLifeSci seminars

 

 

 

 

 

 

 

I was always amazed by the existing co-operation between the Åbo Akademi University and the University of Turku. Due to this I was able to attend many common seminars and workshops, particularly the CompLifeSci seminars (https://www.biocity.turku.fi/research-programmes/computational-and-molecular-methodologies-for-life-sciences-complifesci/) and Frontiers of Science seminars (https://www.biocity.turku.fi/biocityevents/frontiers-of-science-seminars/) in Biocity, which deeply impacted my understanding of various advanced emerging techniques in the field of my research.

Truly speaking, this six-month mobility gave me lot. It became the platform from where my aspiration to do research got new thrust and boost!

 

Att pröva på en annan arbetsplats

Andreas HägerFrån november till februari jobbade jag 20 % av min arbetstid vid Åbo Underrättelser, inom ramen för ÅA:s personalrörlighetsprogram. Mitt ordinarie arbete är som akademilektor i sociologi vid FSE. Tanken var nu att få vidga vyerna och pröva något annat i lagom proportioner.

Jag citerar hela motiveringen till utbytet som den formulerats i den plan som skrevs under av alla parter:

”Syftet är att få insyn i arbetet på ÅU och lära känna organisationen och verksamheten. Utbytet inkluderar reportage och nyhetsuppdrag, kolumner och recensioner, samt uppgifter relaterade till Hägers specialkunnande, bland annat inom kultursociologi och religionssociologi. Utbytet förväntas ge Häger breddad kompetens i skrivande, i olika typer av texter och för en bredare publik. Erfarenheterna från utbytet kan ge impulser till både undervisning och forskning, till exempel i form av aktuella och konkreta exempel för den del av undervisningen som direkt handlar om medier. Utbytet erbjuder både Häger och ÅA tillfälle att skapa nätverk till en central aktör i det lokala samhället. Eftersom lokaltidningen är en central bevakare av ÅA i media kan utbytet också innebära nya perspektiv på universitetsarbetet för tidningen.”

Till den del det går att bedöma i detta skede uppfylldes syftet rätt väl. Jag skrev några texter med ganska tydlig koppling till mina forskningsintressen och till min roll som akademiker. Sen blev det också en del annat som var mer främmande för mina intressen. Det blev en ganska bra balans mellan att utnyttja mina specialkunskaper och att själv lära mig något nytt om det journalistiska arbetet.

Arbetet organiserades alltså så att jag jobbade deltid, i princip en dag i veckan, under de fyra månader utbytet gällde. Det alternerade mellan måndag och fredag, för att mindre störa min undervisning – men jag fick gå tidigare några måndagar för att komma och agera lärare i ASA-huset – och för att få se eventuella skillnader mellan början och slutet på ÅU:s arbetsvecka. Det blev ganska snabbt klart att arbetsrytmen gjorde det mycket svårare att komma in både i uppgifterna och i arbetsmiljön. Den innebar också en del ”övertid”, med både intervjuer och skrivande på annan tid än mina egentliga ÅU-dagar. En arbetsvecka i sträck  vid tre olika tillfällen hade blivit ungefär lika mycket arbetstid och troligen ett mer givande sätt att lägga upp vistelsen vid ÅU – även om det hade krävt lite mer justering av schemat för det ordinarie arbetet.

Det var många år sedan jag senast var på en ny arbetsplats, och det var en på många sätt givande erfarenhet att få lite omväxling. Det var också tveklöst alldeles rätt val av arbetsplats för min del. Jag är tacksam både till ÅA och ÅU för denna möjlighet och rekommenderar för alla vid ÅA:s personal som har möjligheten till denna form av mobilitet att utnyttja den.

From Morocco to Finland – An international research exchange

Since August 2019, I have been here at Åbo Akademi University on the Research mobility programme. My name is Maryam El Hajam and I am a researcher from Sidi Mohamed Ben Abdelah University, Morocco. The research project proposed for this visit falls in scope with the activities of Molecular Process and Material Technology. This profile area focuses on chemical engineering and material aspects in the bio-economy, which is connected to the advanced utilization of nature-based compounds in this internationally recognized area of research. Our work combines biomass and inorganic material chemistry, which is in agreement with the goals of this profile area that aim to shift from technologies and products based on fossil sources to novel alternatives built on renewable resources. Therefore, the use of wood residues to produces novel nanocomposites and nanostructured ceramics is not only local but as well, global interest, and it can also be valuable to the finish forest industry. This visit is well fitted with the approach of Molecular Process and Material Technology, which is mainly applied to molecules originating from biomass.

I perfectly know that this opportunity constitutes an advantage on my resume. This visit presents an unprecedented opportunity for any researcher in the world and, more precisely, the Moroccan ones in the field of molecular process and material technology, in search of a unique experience that will strengthen their theoretical achievements and scientific research. This visit allowed me to work and collaborate with a leadership team in the field of wood materials in Finland. Through this visit, I could further my research in this area using different new methods and sophisticated instruments. The impressive reputation of Åbo Akademi University and the quality of supervision of the staff in the Laboratory of Wood and Paper Chemistry allowed me to learn many things such as research methodology, group work, problems resolution, and stress management, which will enable me to integrate the professional life more easily in the future.

International Mobility and Partnership

International partnerships are exceedingly valuable. The key benefit of the two universities partnership related to my visit is collaborative research, which builds capacity in research team members, research staff, and me as a student working on research projects. Through this visit, joint research has allowed maximizing scarce resources more effectively and facilitate greater generalizability of results.

Research mobility presents an integral part of research at ÅA. It is like a windows trough it the university can broaden new relations and collaboration either in hosting or sending researchers. It allows us to foster cross-disciplinary research within Åbo Akademi and to bring together researchers from different countries to learn about the ongoing research activities and to spark new ideas for new international collaborations in the future.

One in five of the world’s scientific papers is co-authored internationally. Because of the expansion of communication methods and the ease of international travel, academics and researchers are finding it easier than ever to collaborate with their foreign counterparts, making the exchange of academic ideas much simpler to organize.

The ability to scrutinize, debate, and share experience are essential for academic and scientific accomplishment. Constructively challenging accepted opinions and ideas is central to their development, and international collaborations through such mobility help to facilitate this.

Åbo Akademi’s institutional strategy is built on internationalization. The main emphasis is on mobility-related actions. For this reason, Åbo Akademi University encourages students and staff to be internationally mobile and appreciates international experience in recruitment.

Living abroad – a complex experience

For me, to live and work in another country was and still is an excellent and exciting adventure. This is my second experience abroad, and I have appreciated it. I have always heard from friends and some of the family members who have lived in other countries that it was hard for them. Whenever we met, they did not end with complaints about the hardness of living there. Fortunately, their claims did not affect my thoughts. On the other side, it made me yearn to live this experience according to my personality and perspectives. Therefore, to make your visit successful, it is your own choice and challenge. It is not so hard, but it needs self-preparation, enthusiasm, and a great curiosity; you should establish your world in another place based on a foreign culture and new people. According to that, you will be able to take advantage and benefit as much as possible of what is available to you, because this opportunity is not given to everyone.  This kind of experience allowed us to be independent, responsible, and especially it can teach us a lot about personal and professional life, how to deal with people in work and outside. In this case, you can know well who you are and what you want. I want to thank “Åbo Akademi University Research Mobility” for the chance that it gave me, because of this program.

This visit makes me much more self-reflective. It strengthens my ability to confront changing environments, and it helps me get to know myself better. I face challenges I have never encountered before. Therefore, this kind of visit helps us to see who we are through the differences and similarities we observe within other cultures and through several situations. It is a real chance for personal growth; it is a study into who you are and what you want. The good thing is, going on this journey does not just help you see these new aspects of yourself, but it also gives you the power to both face changes, and make changes.

When you go to another country, there is usually no other way to communicate than in a language different from your own. You have to use languages that you may not have fully mastered. However, practice makes perfect and improves proficiency. What is more, I do not just improve the languages I already know, I often start learning a new one!

Going abroad for a semester or two is usually linked to an increase in qualities, which employers are looking for. It means you are open to new experiences, you can be independent, and you have at least some intercultural sensitivity (and that last one is especially valuable to international companies). Therefore, it was a personal experiment without any doubt very enriching.

Advise for other researchers interested in an international experience

I advise every person who wants to apply to this program to focus on a good research project with international interest to increase his/her chance to be accepted. The research project should fall in scope with the activities of the laboratory and the area that you will choose in the application.  You should be aware of the existence of the entire instrument you need for your project in the host laboratory and all the facilities that can offer to you during your visit. The most important thing that I can give as advice is to make sure that the proposed project can be done during the stay period; if not, please make it shorter according to the time that will be offered to you to accomplish your work.

I strongly encourage others to take part in this research mobility program because it is an outstanding experience. I´m confident that they will like it and they will learn a lot through it. This experience will be an advantage for their resumes like a professional purpose and their personal life also. For every person like me, who has been prevented by material conditions from traveling abroad for study, research, or tourism, I say this is an excellent opportunity to achieve your dream. The program will offer you a scholarship that will allow you to live in this country and travel around, and maybe it will be a step for another next collaboration.  So, apply for this program and take part in it, don’t waste your opportunity. For interested incoming researchers do not forget, experiencing a sauna is necessary for any visit to Finland!