I början av oktober hade vi den stora förmånen att få delta i ett lärar- och personalutbyte till Koç University i Istanbul inom ramen för Erasmus+ projektet Enhancing Practices and Strengthening Core Competencies in Disaster Nursing through the Learning Hub EcoDN-HUB. Projektet koordineras av Akdeniz University, Faculty of Nursing i Turkiet, och löper under en period på 24 månader, från december 2024 till november 2026. Projektets övergripande mål är att utveckla innovativa VR- och AR-lösningar för utbildning inom katastrofomvårdnad, ett område som blir alltmer aktuellt i takt med ökade globala risker och behov av snabb, säker och flexibel vårdkompetens. En central del av satsningen är att etablera ett så kallat Learning Hub, en digital lärplattform för kunskapsutbyte och kompetensutveckling inom katastrofomvårdnad.

Koç University Hospital

Under våra dagar i Istanbul fylldes schemat av givande projektmöten, erfarenhetsutbyten och inspirerande studiebesök. En särskild höjdpunkt var besöket vid Koç University Hospital som är ett modernt universitetssjukhus med imponerande forsknings- och utbildningsmiljöer. Vi fick även möjlighet att besöka företaget RMK AIMES, vars stora simuleringscenter är beläget i samma byggnad. Där introducerades vi till den senaste teknologin inom medicinsk simulering: avancerade robottekniker, simuleringsdockor och annan högteknologisk utrustning och utrymmen används i vårdutbildningar. Simuleringscentret hade en hel våning för Objective Structured Clinical Examination (OSCE) som används för att utvärdera klinisk kompetens hos läkare och sjukskötare. Koç University School of Nursing är lokaliserat i samma byggnad som Koç University hospital och RMK AIMES, vilket ger deras sjukskötarstuderande fina praktik- och simuleringsmöjligheter. 

Våning med OSCE evalueringsrum

Den första mötesdagen hade våra värdar dessutom planerat en minnesvärd båtutflykt längs Bosporen, sundet som förbinder Svarta havet med Marmarasjön och delar Istanbul mellan den europeiska och den asiatiska sidan. Det var en fantastisk upplevelse att få se staden från vattnet, med dess blandning av historiska byggnader, moderna skyline och pulserande hamnliv. Utflykten, som inleddes i stilla regn, avslutades i kvällssol och med dans till välkända turkiska låtar, en glädjefylld gest från våra värdar som på ett fint sätt förde samman deltagare från flera länder. 

Båtutflykt längs Bosporen

Ett oförglömligt inslag under vistelsen var också den jordbävning på richterskala 5 som inträffade under en av dagarna. Händelsen blev en påtaglig påminnelse om varför projektet EcoDN-HUB Disaster Nursing är så viktigt – att genom forskning, samarbete och teknikutveckling bidra till framtidens vårdutbildning och beredskap vid katastrofer. 

Utbytet gav inte bara värdefulla insikter i hur teknik och omvårdnad kan integreras för att stärka katastrofberedskapen, utan också inspiration och energi inför det fortsatta arbetet vid våra egna lärosäten. Vi kan varmt rekommendera Erasmus+-utbyten av detta slag, de ger nya perspektiv, stärker samarbeten och påminner oss om den internationella dimensionen i utbildning och forskning. 

Projektgruppen

Tack för möjligheten till ett internationellt personalutbyte. Det värdefulla samarbetet länderna emellan fortsätter.  

Universitetslektor Malin Andtfolk

Universitetslärare och doktorand Susanna Nylund 

Fakulteten för naturvetenskap och teknik, Institutionen för natur- och hälsovetenskaper

Bilder: Malin Andtfolk och Susanna Nylund

I något skede blev jag inbjuden att delta i en BIP. I Pippis anda svarade jag att det har jag aldrig gjort förut, så det blir säkert bra. Frågan kom inom ramen för ett europeiskt, löst sammansatt konsortium, som bland annat ägnar sig åt surveyforskning och forskningsansökningar och sommarskolor, allt på temat politik och förvaltning på lokal nivå.

BIP står för Blended Intensive Programme, vilket innebär att kursen skall innehålla ett digitalt element och en intensiv del. Just denna BIP byggdes upp av presentationer av studenter, varav de flesta handlade om reformer i lokalförvaltningen. Den inledande delen användes då för att kort introducera varje tema, för att man skulle kunna ställa frågor redan i det skedet, vilket i sin tur avsågs hjälpa studenterna att avgränsa eller utveckla innehållet i deras presentationer. Under den intensiva delen var det sedan lärarnas uppgift att ytterligare fördjupa innehållet.

Eftersom den tyska partnern skötte alla finansieringsansökningar och arrangemang sträckte sig mitt ansvar till att hitta studenter som kunde delta i en veckas kurs i Tyskland veckan efter midsommar och sköta den egna reseadministrationen. (Ur en finländsk synvinkel var tidpunkten för denna BIP inte alldeles optimal.) I kursen deltog 35 studenter från 5 universitet i Finland, Polen, Schweiz, Spanien och Tyskland. (För den som funderar i ERASMUS+-termer – nej, alla dessa ’räknades’ inte ur finansieringssynvinkel, bland annat Schweiz.) Den intensiva delen, kallad sommarskolan, arrangerades av TU Darmstadt, i det ganska fantastiska slott som utgör universitetets huvudbyggnad men också hemvist för de lokala värdarna.

Det var en fin vecka, både pedagogiskt och socialt. Ur pedagogisk synvinkel noteras att jämförelse också här är ett kraftigt verktyg, att ett systems karakteristika förtydligas i jämförelse med andra. Socialt sett hittade studenterna varandra från första stund. Presentationstraditionerna uppvisar en del skillnader; tyskarna läste från papper, polackerna satt ner och talade, mellaneuropéerna applåderar genom att knacka i bordet och så vidare. En del av skillnaderna berodde på att sommarskolan är ett inslag i minst fem olika kurser och att dessa kurser ser olika ut. Examinationen i schweizarnas kurs byggde på ett skrivet paper, vilket gjorde att deras presentationer hade djupare frågeställningar än de flesta andra. Studenterna var också på något olika nivå. Utgångpunkten var att BIP:en var en kurs på magisternivå men av olika anledningar bestod den polska gruppen av studenter både på kandidat-, magister- och doktorandnivå. I praktiken fungerade detta dock väl. Lite mindre väl fungerade tekniken, där den tekniska nivån var lägre i dessa alldeles nyrenoverade föreläsningssalar än vad vi är vana vid men det kan bero på svårigheterna att kombinera luftkonditionering och AV-utrustning från 2020-talet med skyddade stenväggar från 1500-talet.  (Luftkonditioneringen hade varit av nöden. Också i ett stenslott blir det varmt, om temperaturen utomhus ligger runt 30 grader.)

Erasmus+ har överraskande gammalmodiga dokument men i sak fungerar systemet uppenbarligen smidigt. Informationen och bemötandet från Internationella enheten är utmärkt, vilket underlättar de praktiska arrangemangen betydligt. Om någon frågar dig om du vill delta i en BIP är svaret därför enkelt: Det vill du gärna!

Matematikdidaktiken vid Åbo Akademi har sedan ett år haft ett samarbete med Matematikdidaktiken vid Mälardalens universitet (MDU) i Sverige. Som ett led i detta samarbete gjore jag ett Erasmus+-finansierat besök vid deras campus i Eskilstuna och Västerås förra veckan (17 – 18.4.2024). Det blev ett intensivt och innehållsrikt besök som gav många nya insikter i hur deras lärarutbildning är uppbyggd.

En av de största skillnaderna mellan våra lärarutbildningar är att studerande i Sverige riktar in sig på att bli lärare antingen för åldersgrupperna förskoleklass till årskurs 3 eller årskurs 4 till 6, medan man i Finland antas till en generell klasslärarutbildning som ger behörighet för hela det åldersspannet. Det är också intressant att speciallärarbehörighet i Sverige är en påbyggnadsexamen på 90 högskolepoäng och den kräver en tidigare lärarexamen och tre års arbetserfarenhet. På ÅA utgör speciallärare en särskild examen.

Från matematikens synvikel syns den största skillnaden i att lärarstudenter i Sverige läser matematikdidaktik till en omfattning av 30 hp (oberoende av inriktning) medan klass- och speciallärarstuderande vid Åbo Akademi läser 10 sp. Kurserna i matematikens didaktik vid MDU innehåller en stor del obligatoriska närstudier och ledda övningar. Andelen är till och med större än vid ÅA. Det var trevligt att se att vår betoning på närundervisning och att studerande ska bli vana vid att hantera konkret undervisningsmaterial (s.k. laborativt material) i matematikundervisningen också vinner gehör vid andra lärarutbildningar.

Även om fokus låg på undervisningen och utbyte av erfarenheter kring kurser hann vi också diskutera forskningsintressen och sondera gemensamma teman. Samarbetet mellan ÅA och MDU är en värdefull möjlighet att dela kunskap och erfarenheter.

I november 2023 fick jag möjligheten att delta i Staff Training Week (STW) som ordnades av Bologna universitet i Italien. I det soliga Bologna fick jag, förutom att njuta av god mat och vacker arkitektur, också möjligheten att diskutera och dela kunskap med kollegor från 27 olika universitet i världen. 

Veckans tema handlade om hur vi kan förbättra de internationella studerandes, såväl examens –som utbytesstuderandes, upplevelser i våra hemuniversitet. Vi diskuterade allt från rekrytering och antagningen av de studerande till hur vi engagerar de studerande i universitetet och samhället. En diskussion ledde till en annan och givetvis kom vi också in på frågor om vad som händer ifall de studerande väljer att stanna i värdlandet efter sina utlandsstudier och hur vi som universitet kan hjälpa de studerande att hitta sin väg i det nya hemlandet. Det var mycket givande att höra hur olika universitet arbetar för att inkludera internationella studerande i samhället, till exempel genom att skapa ‘mötesplatser’ mellan nationella och internationella och genom att ordna kulturella evenemang där studerande har möjligheter att introducera sin kultur samtidigt som de lär känna traditioner från värdlandet. Ganska långt kunde vi konstatera att det samma gäller i många länder för internationella studerande som vill stanna i värdlandet, dvs. att i tidigt skede börja lära sig det ‘lokala’ språket och att börja bygga nätverk från dag ett. 

I livliga diskussioner som fördes var det intressant att märka att samtidigt som vi på många sätt är olika, till exempel gällande universitetens storlek och de utbildningsprogram vi erbjuder, så finns det också mycket som förenar oss. Vi konstaterade bland annat att vi relativt långt erbjuder liknande tjänster för studerande, exempelvis tutorprogram och arbetslivstjänster. Vi möter också liknande utmaningar och frågeställningar: Hur lyckas vi skapa en gemenskap mellan nationella och internationella studerande, hur ska vi engagera de internationella studerande i beslutfattningsprocessen som berör dem och hur lockar vi nya internationella studerande samtidigt som vi på ett realistiskt sätt förmedlar till dem vad det innebär att bo i ett nytt ‘främmande land’? 

Under STW fick vi möjlighet att besöka två olika av Bologna universitets kampus, att höra hur olika universitet i världen arbetar med frågor som berör internationella studerande och att delta i ett s.k. “World Café” där kollegor från alla deltagaruniversitet fick dela bästa praxis gällande veckans tema. Veckan kulminerades i en “Cultural Lunch” där alla fick smaka på läckerheter från varandras hemländer; salmiak gick kanske inte hem hos alla, däremot smakade Fazers blå choklad desto bättre. 

STW var berikande för mig på många plan. Jag fick nya insikter och idéer för mitt arbete med och för internationella studerande och insåg hur vi kan utveckla det vi redan gör och samtidigt ta till vara allt det som vi redan skapat. Samtidigt inspirerades jag starkt av kollegorna från de olika länderna och fick också viktig feedback på den verksamhet vi erbjuder för internationella studerande vid ÅA. Sist men absolut inte minst, gav mig STW nya kollegor och även vänner i hela världen. Jag är ännu regelbundet i kontakt med några av dem och tvekar inte alls för att i framtiden göra en benchmarking av andra universitets service och eventuellt starta nya samarbeten.
För att sammanfatta, jag skulle alla gånger göra om detta!
Deltagandet i STW är ett sätt att både lära sig nytt, utvecklas på professionellt och privat plan och att knyta kontakter till kollegor runtom i världen, som i bästa fall resulterar i vänskap.

-Mirjam Granström, projektkoordinator vid Samverkan-