Kategoriarkiv: Antony

These courses will start during MARCH 2015 in VISUAL STUDIES

posterbild_photographymareyINTERMEDIARY LEVEL:

Photography and the Moving Image (130026.1) 5p.

STARTS ON MONDAY 16th!

Fourth mandatory course for students at the intermediary level. Other students of ÅAU and exchange students can also participate. The philosopher Antony Fredriksson (see previous post in Swedish) and the Culture and Religion scholar Sofia Sjö give an introduction to the history and theory of Photography and Film. They are both conducting research on Film as a channel for ideologies and world-views. Film screenings are included (e.g. Eisenstein’s October, Marker’s Sans Soleil and Minh-Ha’s Reassemblage)

Introduction: Mon 16.3 4-6 PM, Camera Obscura (E201), Arken

Schedule: Mon during w. 12-14 and 16-19, 4-6 PM; screenings 2-4 PM (w. 14, 17, 19)

 

poster_autumn2014_johnbullINTERMEDIARY LEVEL:

Applied Cultural Imagology (130025.1) 5p.

STARTS ON THURSDAY 19th!

Optional course for students at the intermediary level. Other students of ÅAU and exchange students can also participate (English at BA or MA level is recommended). What is a national stereotype? What does smell and sound mean for the identity of a place? What kind of mental images do we make when we read a text? Such questions are asked in Imagology – a research field created by scholars who want to understand the connections between the Psychological and the Social. Your teacher is professor Anthony Johnson of the English department at ÅAU.

Introduction: Thu 19.3 4-6 PM, Camera Obscura (E201), Arken

Schedule: Thu during w. 12 and 15-19, 4-6 PM; reading/writing period w. 13-14

REGISTER THROUGH MIN PLAN (www.abo.fi/minplan) OR JUST SHOW UP AT THE INTRODUCTIONS!

Länkning pågår till intressant.se

Fotots idéhistoria: disputation 9 januari

Antony_FredrikssonAntony Fredriksson (filosof, undervisar i fotografi och rörlig bild) lägger fram sin doktorsavhandling vid Åbo Akademi nästa vecka, fredagen den 9 januari. Avhandlingen har titeln ”Vision, Image, Record – A Cultivation of the Visual Field”. Opponent är professor William Rothman från University of Miami. Dagen innan disputationen, torsdagen den 8 januari kl 19.15 i rum Westermarck (Arken, Åbo Akademi) håller professor Rothman en gästföreläsning på temat: ”Emerson, Hitchcock, Film”. Vi har skrivit om Antonys forskning tidigare här på bloggen, t.ex. i mars 2013.

Länk till mer information: Avhandling i filosofi 9 januari

Avhandlingen i digital version: Vision, Image, Record – A Cultivation of the Visual Field

länkning pågår till intressant.se

Dessa kurser startar under mars-maj

Klicka på bilderna för större text:

Fotografi och rörlig bild, 5 sp, 17 mars
poster_spring2014fot

Bilderbokens eststik, 5 eller 10 sp, 15 april
poster_spring2014bilderb

Bildsociologi, 5 sp, 5 maj
poster_spring2014bildsoc

Pdf: poster_spring2014foto_bilderb_bildsoc

ANMÄLAN VIA MIN PLAN (www.abo.fi/minplan) före 10.3 (Fotografi), 21.4 (Bilderboken) och 5.5 (Bildsociologi)

Den rörliga bilden, föreläsning 4

Film exempel föreläsning 4

Stan Vanderbeek-Science Friction (1959)

http://www.youtube.com/watch?v=rvmXDeNGy3s

Nam June Paik:The Medium Is The Medium

http://www.youtube.com/watch?v=VIBEaszndLA

John Whitney ”Catalog” 1961

http://www.youtube.com/watch?v=TbV7loKp69s&feature=related

Permutations (1966)

http://www.youtube.com/watch?v=BzB31mD4NmA&feature=related

Arabesque 1975:

http://www.youtube.com/watch?v=w7h0ppnUQhE

Max Hattler. Collision;

http://vimeo.com/1295873

Chris Coleman: Modern Times

http://www.youtube.com/watch?v=AwWzAEbZ5g0

Filmklipp och texter, föreläsning 3: Den rörliga bilden

Föreläsning 3

Youtube klipp:

Slavoj Zizek om The Matrix

http://www.youtube.com/watch?v=8sFqfbrsZbw

John Smith: Girl Chewing Gum:

http://www.youtube.com/watch?v=57hJn-nkKSA

Trinh T. Minh-ha: Reassemblage

http://www.youtube.com/watch?v=Cc5G2-rTKis

Chris Marker: La Jetée

http://www.youtube.com/watch?v=-smEWxVUy3A

Texter

Chris Marker biografi

http://sensesofcinema.com/2002/great-directors/marker/

Intervju med Trinh T. Minh-ha

http://pages.emerson.edu/organizations/fas/latent_image/issues/1993-12/trihn.htm

Bildmaterial till kursen, den rörliga bilden

Jag kommer nu vartefter att ladda upp de blider och filmklipp som jag använder mig av under föreläsningarna.

Föreläsning 1


Det sk. ”homunculus” (liten människa) problemet

Niépce, heliografi 1826

Niépce, heliografi 1827

Henry Fox Talbot, calotype 1833

Louis Daguerre, daguerrotypi 1838

Eadweard Muybridge 1878

Étienne-jules Marey, chronophotography ca. 1880

Ernst Mach 1888

Alfred Stieglitz: the Steerage 1907

Filmklipp

Daguerrotypi

http://www.youtube.com/watch?v=m9mrdQ0l_oY&feature=player_embedded

Heidi Lunabbas, Camera Obscura i Strömsö

http://www.youtube.com/watch?v=FHBP8Io6ko0

Föreläsning 2

Filmklipp:

Marey: 1891

http://www.youtube.com/watch?v=LKlNZSnkvsg

Muybridge: 1878

http://www.youtube.com/watch?v=UrRUDS1xbNs&feature=related

Edison: 1894

http://www.youtube.com/watch?v=rQk5RftSdF8&feature=related

Lumiere first films: 1895

http://www.youtube.com/watch?v=4nj0vEO4Q6s

Le voyage dans la Lune, Méliès, 1902

http://www.youtube.com/watch?v=vZV-t3KzTpw

D.W. Griffith: The Birth of a Nation 1915

http://www.youtube.com/watch?v=AzJLFQwpQTI

Dziga Vertov:  The Man with the Movie Camera 1929

https://www.youtube.com/watch?v=8Fd_T4l2qaQ


Filmklassiker och kursstart imorgon

Affisch för "Oktober" designad av de svenska konstnärsbröderna Stenberg, 1927

Affisch för ”Oktober” designad av de svenska konstnärsbröderna Stenberg, 1927

Tidningen Meddelanden från Åbo Akademi uppmärksammar Visuella Studier via vår medarbetare Antony Fredriksson som intervjuas om sin syn på foto och objektivitet i det senaste numret.Det finns också information om hans kurs ”Den rörliga bilden” som startar imorgon. Se nätversionen av intervjun: Objektivitetetens mening. Tidigare inlägg om och av Antony hittar ni här. Kursen börjar imorgon måndag klockan 13, och nästa måndag den 25 mars visar vi Sergei Eisensteins film ”Oktober: tio dagar som skakade världen” från 1927. Eisenstein är den mest kände filmskaparen från det tidiga Sovjet och hans filmer är typiska för den stil han själv kallade attraktionsmontaget – snabba och associativa växlingar mellan olika synvinklar i en scen. Dramatiken i hans filmer är också kännetecknande för mycket av den visuella kulturen och propagandabilden i det nya stora landet – och en stor optimism när det gällde filmens möjligheter att sprida politiska budskap till en befolkning som till stor del fortfarande var analfabeter. Detta var ju också före ljudfilmen och en filmmakare var hänvisad till att få ut så mycket som möjligt av det visuella.

Det finns en poäng med att börja en kurs om film med just Eisenstein eftersom hans filmer kan ses som höjdpunken i en viss utveckling inom stumfilmen. Andra filmare som dansken Dreyer hade en helt annan estetik som kom  att bli mer dominerande i Europa från 1930-talet och framåt, med förespråkare och uttolkare som den franske kritikern Bazin som det finns texter av i kursen. Men idag känns Eisensteins filmer moderna igen – vi känner lätt igen hans snabba bildväxlingar från musikvideos och actionfilm.

Filmen visas i Camera Obscura (E201) i hus Arken på Åbo Akademi måndag den 25 mars klockan 13-15. Alla intresserade är välkomna och det finns ännu platser på kursen!

länkning pågår till intressant.se

Är vårt seende historiskt?

Tack för ditt inlägg Fred. För att fortsätta på tanken om seendet som historiskt så bör det påpekas att det här är en ganska omstridd uppfattning inom idehistorisk och estetisk forskning. Som Fred påpekar handlar min avhandling om att förstå hur förändringar inom filosofi, vetenskap och kulturen över lag har konsekvenser för hur vi använder våra sinnen (och vice versa). Det här blir tydligt om vi ser på brytningspunkter inom bildkonstens historia. Då man under 1800-talets senare hälft började måla i impressionistisk still handlade det inte enbart om att vissa visionära målare uppfann ett nytt sätt att måla på, det innefattade också att de här konstnärerna upptäckte ett nytt sätt att använda synsinnet på. Det berättas om Cézanne att han ofta jobbade på flera dukar samtidigt för att fånga en specifik tidpunkt i målningen (se bilderna ovan alla målade av Cézanne vid Mont Sainte-Victoire, 1904-1906). Cézanne insåg att då han försöker återge de färg- och ljusförhållanden som han såg då han betraktar ett visst landskap under en viss tidpunkt, så jobbade han egentligen med en omöjlig uppgift. Varje minut, ja inom vissa omständigheter t.o.m. varje sekund, ändras ljusförhållandena ute i naturen. Ifall en målning skall fånga ljusförhållandena under en specifik tidpunkt måste målaren egentligen sammanställa ett kollage av olika synintryck. Cézanne målade på en duk, och när ljusförhållandena ändrades övergick han till nästa osv., för att sedan återkomma till respektive dukar då ljuset återgått till ungefär vad det var tidigare. Man kan säga att Cezanne renodlade ett visst sätt att se, han var uppmärksam på hur föränderligt och flyktigt ett visst synintryck är, och hur ljusförhållandena ständigt förändrar den synliga världen. Därför målade han samma vy gång på gång. Trots att han insåg att varje synintryck är flyktigt, ville han fånga en specifik vy, ljusförhållandena under en vis tipunkt. Han insåg den filosofiska omöjligheten i det som han åtog sig. Varje synintryck är endast en sekvens i ett ständigt förlopp och en ständig förändring.

Poängen med det här exemplet är att det inte är en slump att Cezanne i slutet av 1800-talet undersökte de här nya sätten att använda sin uppmärksamhet och sitt synsinne på. Fotografiet hade möjliggjort att man kunde fånga en specifik stund på bild. Fotografiet fixerar eller ”fryser” stunden. D.v.s. i och med fotografiets uppkomst kunde man börja se hur en vy ser ut då man plockar den ur det kontinuum och den föränderlighet som vår vardagliga synupplevelse innebär. Man kunde säga att impressionismen föds på grund av den uppfattning om det synliga som fotografiet bär med sig.

Det här är nu ett exempel på, på vilket sätt det synliga är historiskt, hur även sinnesförnimmelsen är en dynamisk del av vår kultur. Sen fins det flera forskare som kritiserat uppfattningen om att synsinnet är kulturellt och historiskt (tex. Arthur Danto). Dom hävdar att ögat som är ett biologiskt organ, inte förändrats under de senaste tusentals åren och därför är vårt synsinne alltid konstant, oberoende av kulturen och historia. Och det fins någonting korrekt i det här resonemanget. Till exempel om jag på grund av att jag är närsynt ser saker på ett annorlunda sätt än andra som inte är närsynta, är det givetvis inte en kulturell eller historisk skillnad de handlar om, utan en fysiologisk skillnad, mina ögon är fysiologiskt formade på ett annat sett än deras ögon som har normal syn. Att hänvisa till kultur fungerar inte som förklaring till varför synsinnet är format på ett visst sätt. Men det är inte det som de moderata forskarna (här fins en hel del knäppgökar också) som påvisar samband mellan historiska förändringar egentligen påstår. Att säga att vårt seende är historiskt betyder inte att vårt synsinne skulle förändras p g a av att våra kulturella omständigheter förändras. Men vårt förhållningssätt till vårt synsinne förändras, vi lär oss nya sätt att vara uppmärksamma på. Och de här förändringarna kommer också att inverka på vad vi får syn på (och på vad vi blir blinda för).

Info:

Anmälning till kursen ”Den rörliga bilden” öppnar på lördag, den 16e, via Min Plan. Man kan anmäla sig ända fram till den 12e mars. Mer information om kursen finns här:

Den rörliga bilden (pdf)

Kurs i mars – den rörliga bilden och seendets historia

Inuti Heidi Lunabbas "Sauna Obscura" i Åbo. Bildkälla http://www.turku2011.fi/en/event/saunalab-sauna-obscura_en

Inuti Heidi Lunabbas ”Sauna Obscura” i Åbo. Bildkälla http://www.turku2011.fi/en/event/saunalab-sauna-obscura_en

Årets första kurs, ”Semiotik, Ikonografi och symbolanalys” har nu pågått ett tag med en liten men trogen grupp studenter. I mars startar Antony Fredrikssons kurs ”Den rörliga bilden” och samtidigt ger jag själv också en kurs om konsten efter 1950 Öppna Universitetet. Antony blev licentiat förra året med en avhandling som han lade fram i ämnet filosofi år 2011. Avhandlingen handlar om seendets och fotografins historia och heter To Discover and to Create – A Genealogy of the Concept of Visual Record. Kursen ”Den rörliga bilden” följer i viss utsträckning samma spår som avhandlingen – den ger en historisk bakgrund till fotografins och filmens betydelse för vår tids visuella kultur.

Filmen som teknologi utgår från fotografin, och fotografin utgick i sin tur från Camera Obscura (”det mörka rummet”) som beskrevs redan på 1000-talet men som blev ett hjälpmedel för för tecknare och målare under 1600- och 1700-talen. Konstnären Heidi Lunabba är en entusiast för Camera Obscura och har byggt flera stora sådana, bland annat en i form av en bastu under kulturhuvudstadsåret i Åbo.

Utan att kunna tala för Antony tror jag att hans kurs handlar om att seendet har en historia, en tanke som kan verka främmande i början. Att fotografi och film har en historia är lätt att förstå, men att skriva seendets historia kräver att man ser seendet som kulturellt betingat och inte bara som något biologiskt. Forskaren Jonathan Crary, som Antony hänvisar till i avhandlingen, har visat att filosofins och naturvetenskapens ideer om seendet förändras efter 1820-talet, då Camera Obscura ersattes av fotografin. Före fotografin dominerade en rationalistisk perceptionsmodell präglad av filosofen Descartes, som beskrev kropp och själ som helt åtskilda. I rationalistiska beskrivningar av seendet reflekteras synbilden som en kopia eller ”representation” inne i huvudet, och därinne tittar själen på bilden – som i en Camera Obscura! Fast om det vore så, så skulle det lilla själsliga ”jaget” inne i huvudet i sin tur innehålla en kopia och en annan liten åskådare som i sin tur innehåller en kopia och… Modellen hamnar i vad som brukar kallas ”oändlig regress”, ett tecken på att det är något som är fel på den från början.

Efter uppfinnandet av fotografin befinner sig såväl fotografiet som filosofernas synbilder utanför Camera Obscura, och det mentala seendet börjar mer och mer beskrivas som en subjektiv process snarare än en objektiv kopia. Själen trängs gradvis ut ur naturvetenskapens synteorier och överlämnas till kulturhistoriker och andra humanister. En mer materialistisk naturvetenskap växer fram. Samtidigt kräver tillväxten av information och medier i samhället ett annat och mer aktivt seende när hjärnan ständigt ska anpassa sig till nya och annorlunda arrangemang av text och bild. Seendeforskningen anpassar sig till den nya situationen och börjar mer och mer betona hur seendet är aktivt och undersökande – psykologin avlägsnar sig alltmer från Descartes kopior. Seendets karaktär förändras och teorierna om seendet förändras – dessa förändringar hänger samman, och seendet har en historia.

länkning pågår till intressant.se