Födelsedagar och gränsdragningar

Andreas HägerVi har just firat Finlands hundraårsdag,. Ibland har det höjts röster för att påpeka att Finland minsann är äldre än hundra: det är inte självklart vad som är början och vad som borde firas. Snart inleds Åbo Akademis sekeljubileum, men redan 1990 firades ÅA:s 350-årsdag, med kungligt besök och allt.

Flera ämnen vid ÅA har firat jubileer i höst, jag har förutom det egna ämnet noterat att ryska och biologi jubilerat. Sociologin firade 75-årsjubileum i början av december, med seminarium och kvällsfest. Karl Robert Villehad Wikman blev extraordinarie professor i sociologi, vid ämnet etnologi, år 1942, alltså för 75 år sedan.

På jubileumsseminariet påpekade ämnets professor Mikko Lagerspetz att sociologin vid ÅA kunde anses vara både äldre och yngre. Akademins första rektor Edvard Westermarck, tillika professor i filosofi, räknas ofta som den finländska sociologins fader – han blev docent i sociologi vid Helsingfors universitet 1890. Den första ordinarie professuren tillsattes 1959. ÅA:s kansler, Ulrika Wolf-Knuts, kommenterade i sin hälsning vid seminariet denna utläggning med att hon för sin del alltid uppfattat Westermarck som antropolog och Wikman som etnolog och folklorist.

Vid seminariet uppmärksammades sociologiämnets historia vid ÅA på olika sätt. Den första ordinarie professorn, Knut Pipping, behandlas i en nyutkommen bok som presenterades (Susan Sundback, Thomas Rosenberg & Anne Rosenlew (red,) ”Knut Pipping och etableringen av den moderna sociologin vid Åbo Akademi”, utgiven av Finska Vetenskaps-Societeten). Den tredje ordinarie professorn, Susan Sundback, höll sin avskedsföreläsning.

Ett tema som återkom i de olika föredragen var frågan om hur smal eller bred en akademisk disciplin ska eller kan vara. Det är en balansgång mellan att å ena sidan värna om det egna ämnets (förstås inte bara vårt ämnes) integritet och särprägel och å den andra att vara öppen mot det omgivande samhället och dess förändringar – och därigenom relevant. Per Månsson, gästföreläsare från Göteborg och omtyckt läroboksförfattare, gick igenom hur sociologin hanterat förändringar orsakade av olika sociala rörelser, som miljö- kvinno- och queerrörelserna, och hur ämnet därmed själv förändrats. Han kastade också ut en utmaning att reagera på och forska om metoo-rörelsen. Elina Oinas, som talade om sociologi i Afrika, påminde om att vi också ska vara teoretiskt öppna för tänkande från ”syd”.

Jubileer verkar alltså kunna vara bland ganska godtyckliga (efterhands)konstruktioner. Men det kan också det som firas, om det sen är ett ämne eller en nation. Firandet blir förstås en viktig del av konstruktionen – att slå fast till exempel att sociologi funnits vid ÅA i 75 år är en del av legitimeringen av ämnets existens idag. Och sen är det ju roligt att fira.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *