Forskning på den sociala webben

Kim Holmberg“When you can measure what you are talking about
and express it in numbers, you know something about it”.
Lord Kelvin, 1824-1907

I ett tidigare inlägg här i forskarbloggen berättade jag att jag nu jobbar som post doc forskare vid University of Wolverhampton (Go Wolves!). Jag jobbar i ett projekt där vi analyserar den vetenskapliga komunikationen på Twitter och bl.a. kartlägger informationens spridning över nätverk. Metoderna som vi använder kan enkelt används för andra ändamål också och av en del av dessa tänkte jag lite skriva om nu.

Den sociala webben är en enorm informationskälla där man relativt enkelt kan samla in mänskors åsikter, tankar och diskussioner. I princip kan man samla allt vad mänskorna skriver på webben. Det finns speciellt för akademiskt ändamål designade web crawlers som kan under en viss tid samla inlägg från givna rss flöden från t.ex. bloggar eller olika diskussionsforum. Twitters api tillåter att man kan begränsat samla in meddelanden som mänskorna skriver där. Twitter har faktiskt blivit en guldgruva för forskning, både marknadsforskning men även forskning om vetenskaplig kommunikation, informationens spridning, mänskors åsikter om olika saker, osv. osv. Man använda Twitter meddelanden för att analysera vad mänskorna tycker om olika produkter, brand, vetenskapliga artiklar, upptäckter, forskning, etc. Om man inte har tillgång till verktyg som samlar in meddelanden från t.ex. Twitter så kan man också köpa meddelanden. Till exempel företaget Gnip är en mellanhand som säljer material från Twitter och många andra sociala medier. Hälften av alla meddelanden under ett års tid från Twitter får man köpa för ett sexsiffrigt tal, och det är också massor med företag som köper (eller samlar själv) materialet för att undersöka vad mänskorna skriver om dem och deras konkurrenter.

I slutet av 2011 skickades ca 250 miljoner meddelanden på Twitter varje dag, så om man samlar ens en bråkdel av detta (vilket man är tvungen till eftersom Twitter begränsar antalet meddelanden som man genom deras api kan samla in) så behöver man a) program som klarar av att hantera denna s.k. big data, och b) datorer som klarar av att utföra de nödvändiga operationerna inom rimlig tid. Att indexera några hundratusen meddelanden kan med en ”normal” bordsdator ta en dag eller två, så med moderna tablet datorer och notebooks kan man helt glömma bort.

Vad kan man sedan göra med all denna data man samlat in? För det första måste man komma ihåg att så gott som allt material som man samlar in på webben innehåller en massa skräp. Om man t.ex. samlar in meddelanden som nämner Apple för att analysera Apples (företagets) synlighet på webben så får man garanterat även meddelanden som handlar om äppelpaj (apple pie). Så utmaningen är att få fram det som är värdefullt, få fram signalerna som indikerar något intressant, från den enorma mängden av meddelanden.

För det aktuella projektet har jag hittills samlat in över en miljon meddelanden från Twitter. Genom att under ett par månaders tid samla in meddelanden som innehållit vissa ämnes- och forskningspsecifika termer samt meddelanden som forskare inom vissa ämnen skrivit, har vi nu en mängd meddelanden som borde innehålla vetenskaplig kommunikation. Men som en snabb analys visar så innehåller materialet även en hel del s.k. false positives, dvs positiva träffar men som inte sen heller innehåller det man varit ute efter att samla. Det kan vara t.ex. ord eller förkortningar som använts i olika meningar eller på olika språk.

Ett sätt att hitta det mest intressanta från en mängd meddelanden är att mäta ordfrekvenser. Ett enkelt sätt är att kopiera texterna eller rss flödet in i Wordle, som ger ett ”ordmoln” med ordfrekvenserna. Man kunde t.ex. direkt mata in flödet från en viss blogg eller spalt i ett diskussionsforum och få en översikt om vad diskuteras. Ett annat sätt att analysera data är att göra tidsserier. Man mäter då frekvenserna som vissa ord använts under en viss tid för att se om det hänt något överraskande som plötsligt fått mänskorna att diskutera och kommentera ämnet i fråga. Drömmen för en forskare (och säkert även journalister) skulle ju vara att upptäck en motsvarande frekvensökning i diskussionerna före ämnet som diskuteras hunnit bli en nyhet i traditionell media. Med andra ord att hitta nyheterna före det blir nyheter. Från ordfrekvenserna kan man alltså se de mest använda orden, som man sedan kan använda för tidsserier för att se när dessa ord använts. Man kan då också plocka ut de meddelanden där ordet i fråga har använts för att göra ytterligare innehållsanalys på materialet.

För bilderna nedan har jag använt ca 60 000 meddelanden som forskare inom ’astrophysics’ har skrivit under ett par månaders tid. Jag använder denna data för att lite demonstrera vad som är möjligt att göra. I bilden nedan kan man se en lista på alla meddelanden i den data som jag nyligen samlat som innehåller ordet *mars*. Man kan också se hur mars kan handla om planeten mars eller om mars choklad. I nedre delen av bilden ser man hur begreppet *dark matter* har använts i Twitter meddelanden. Man kan tydligt se att mot slutet av data insamlingsperioden har det hänt något som fått mänskorna att tweeta mera om dark matter. Det har hänt något som ökat mänskornas intresse för detta. Men från denna bild vet vi då inte ännu om mänskorna är rädda eller oroliga för forskning om dark matter eller positivt inställda till nya upptäckter vid CERN. För att kunna säga något om det måste man kvalitativt analysera materialet. De tidiga topparna i datan är antagligen s.k. false positive, eventuellt spam. Nogrannare analys visar säkert om detta är fallet.

En annan sak som kan vara intressant att analysera är hur informationen spridits och via vem det spridits. T.ex. i forskning om marknadsföring kan det vara intressant att hitta personer som befinner sig i sådan position i sina sociala nätverk att de kan påverka en massa andra personer. Bilden nedan visar hur meddelanden som astrofysikerna skrivit spridit sig i deras sociala nätverk, med riktningen för meddelanden utsatt.

Nedan samma data med en annan visualisering, som jag personligen anser ge mera information. Grafen nedan är gjord med Pajek och Kamada-Kawai algoritm. Kamada-Kawai betraktar alla länkar som om de vore fjädrar mellan noderna (forskarna i det här fallet) som drar noderna närmare varandra tills det hittas balans mellan alla krafterna i nätverket.

Man kan t.ex. se att Twitter användarna PlutoKiller, BadAstronomer och neiltyson är i såna positioner där de har inflytande på många andra personer, många andra som följer med vad de skriver. De har också en del inlänkar till sig, det vill säga personer som de följer, vilket gör att de också är i positioner där de har tillgång till ny information och nya idéer. Men från den första bilden kan vi se att åtminstone ett av meddelanden som neiltyson skickat handlade om Mars choklad, vilket väcker vissa misstankar. Närmare innehållsanalys krävs alltså.

Det ska bli spännande att dyka djupare in i de ca 1 miljon Twitter meddelanden som vi har samlat hittills. Vem vet vad som döljer sig i data mängden.

Detta var mitt sista blogginlägg på ÅAs forskarblogg. I fortsättningen kan du följa med mina inlägg på http://kimholmberg.fi/. Inläggen där publiceras oregelbundet och sällan 🙂

Vi förtjänar bättre

Åsa BengtssonHar ni noterat månadens politiska tal? Nej, det levererades varken under den finländska kommunalvalskampanjen eller i samband med det gigantiska amerikanska presidentspektaklet. I det senare fallet är professionaliteten i och för sig påfallande och många välkomponerade tal presenteras. Men frågan är om det hela inte är lite för slipat och tillrättalagt för att kännas äkta.

I fallet Finland är situationen en annan. Här tycks det snare som om våra politiker aldrig riktigt lär sig av sina misstag. Någon tradition av stora politiska tal finns mig veterligen inte och nivån på debatten är många gånger bedrövligt låg. Om politik skall engagera måste det handla om något annat än abstrakta förvaltningsmodeller med besvärliga förkortningar. Politikernas uppgift är att tänka övergripande men föra ut sitt budskap på ett sätt som berör och intresserar, gärna presenterat i människonära termer. När man inte lyckas väljer folk att lägga sin tid på saker som känns viktigare.

I samma veva som finländska politiker återigen gick bet på denna pedagogiskt krävande uppgift tog istället Australiens premiärminister Julia Gillard hem full pott. Gillard som är Australiens första kvinna på posten har beskrivits som en ganska färglös kompromisskandidat. Fram till nyligen vill säga. För genom ett 15 minuter långt brandtal i parlamentet har hon lyckats åstadkomma en radikal vändning i sitt svaga opinionsläge och göra ett ordentligt avtryck på världskartan. Talet finns att beskådas på Youtube och har under den senaste dryga månaden visats över 2 miljoner gånger.

Ironiskt nog var upprinnelsen till talet en SMS-skandal i parlamentet där en högt uppsatt politiker (manlig sådan) hade skickat sexistiska SMS. Ledaren för oppositionspartiet Tony Abbott var naturligtvis inte sen med att uttrycka sin upprördhet och kräva åtgärder från regeringens sida. Låter det hela möjligtvis bekant?

Istället för att gå i försvarsposition valde Gillard att ta tillfället i akt och få utlopp för flera års uppdämd frustration över oppositionsledarens eget beteende och uttalanden som hon i sitt tal beskrev som sexistiska och allmänt kvinnofientliga. Och hon gjorde det inte genom att diskutera i abstrakta termer, utan lyckades med konststycket att via konkreta exempel på uttalanden demonstrera en kvinnobild som inte hör hemma i ett modernt samhälle. Citat av typen ”tänk om kvinnor helt enkelt är mindre lämpade för ledande positioner än män” är förövrigt en riktig klassiker på området.

Sorgligt nog blir man inte speciellt överraskad. För säg den kvinna som satsar på en karriär i en mansdominerad bransch som inte har hört samma gamla visa. Till mina personliga favoriter hör ”kvinnor skall inte syssla med vetenskap eftersom de inte kan tänka systematiskt”, men fler lyskraftiga exempel kan plockas fram vid behov. Kommentarer av den här typen bemöts vanligtvis bäst genom en gäspning, ignorering eller möjligtvis ett rått skämt. För det säger ju mer om personen som yttrar dem än något annat.

Vad Julia Gillard demonstrerar med sitt tal är att politiken mycket väl kan engagera och intressera – 2 miljoner visningar talar sitt tydliga språk. Men det kräver skicklighet, engagemang och pedagogik. Det senare har gång på gång visat sig vara bristvara i finländsk politik. Samtidigt är det lätt att instämma i de ord som Gillard väljer att avsluta sitt tal med. ”Vi förtjänar bättre”. Det gäller faktiskt på flera plan.

Vem behövs, vad behövs vid Universitetet?

Tapio SalmiFesttalet klingar och orkestern spelar:
Alla behövs! Absolut.
Der Alltag ist grau,
skrev Günther Wallraff.
Kontrollern kontrollerar,
har Du åkt för mycket taxi,
har Du supit för mycket
under konferensens gång.
(Du kom från Krakow
men hamnade till Auschwitz – fel tåg)
Någon var intresserad av Ditt föredrag:
han var utlänning.

Rondo, presto, allegro,
rullar räkningar
och begripliga och obegripliga dokument.
Det viktigaste: Reportronic fylls i och Certia går på vinst.
Närstödet blir utbränt.
En dag brinner alla papper.
Men lyckligtvis:
fotokopian finns kvar i forskarens vrå,
cellulosa sönderfaller i dagsljus;
kemisten räddar dokumentet.
Bibliotekarien gråter: pengarna tar slut;
skall vi sluta med Science Direct,
skall vi sluta med SciFinder,
skall vi sluta med Chemical Abstracts?
Kemi i vakuum – ett nytt experiment.
Glasblåsaren stänger sin verkstad.
Sista bubblan glöder i morgonens ljus.
Maskinen stannar, dörren stängs.

Vad behövs, vem behövs vid Universitetet?

Tyska – Jawohl,  oder vielleicht nicht – wir überlegen und überlegen…
Suomea, kyllä kiitos – tai: – ei saatana!
Professor i ryska – njet njet, ta en akademilektor,
kanske skriver hon underjordiska berättelser
i en källarhåla.
Franska språket och litteratur – bien sur, mais il faut couper les coûts…
(Vin coupé  skulle smaka bättre)
Lektor i polska: nej, absolut inte, det räcker till att man vet:
vem var Marie Sklodowska-Curie,
vem var Wislava Szymborska?
En tvärvetenskaplig snabbkurs:
från bildning till utbildning.
Humboldt ist tot – lebe Humboldt!

Tapio Salmi, akademiprofessor

Bättre med snopp?

I en studie som nyss publicerades fanns en del chockerande resultat. Den visade att manligt kön fortsättningsvis är en stor resurs i den akademiska världen. Ifall man råkar vara född med snopp bedöms man mera lätt som kompetent, man bedöms vara värd högre lön och man får mera stöd för sin professionella utveckling. Men – man skall inte ge en alltför svartvit bild. Saknar man snopp får man också sin beskärda del av det goda. Man blir omtyckt! Man uppskattas som människa. Båda män och kvinnor föll tyvärr i samma fälla i den här undersökningen. De bedömda könen enligt samma principer. (Och som parentes kan nämnas att studien skedde inom naturvetenskapens område, men jag har inga några illusoriska föreställningar om att det är annorlunda inom humaniora och samhällsvetenskaper.)

Resultaten kräver några kort kommentarer i marginalen. För det första: Varför tycker jag att det här är chockerande. Varför hade jag väntat mig att särbehandling på basis av kön hade försvunnit? Antagligen är jag ett barn av min tid och det är väl ett faktum att den här typen av frågor inte står så högt på agendan längre. De tycks ha tonat ut i takt med politisk och ekonomisk omstrukturering. Och eftersom de här frågorna inte längre upptar kommunikationsflödet omkring mig lever jag antagligen i föreställningen att problemen är lösta.

För det andra: viss typ av forskning tycks vara värd att upprepas på nytt och på nytt. Oavsett tidigare tydliga resultat på det här området och påföljande ökad medvetenhet och konkreta politiska agendor (t.ex. ÅA har en jämställdhetsplan som är i samklang med nationell lagstiftning på området) tycks vissa samhälleliga problem vara svåra att råda bot på. Det inger med andra ord knappast hopp att resultaten om negativ särbehandling för snopplösa kommer från universitetsvärlden. Universitetsvärlden är väl per definition den mest upplysta institutionen, om man på ett ytligt sätt man tänker på tillgång till kunskap och tilltro till kunskap.

För mig betyder det här bara en sak. Jo – vi lever i ett kunskaps- och informationssamhälle och upplysningens arv är etsat i våra hjärnor. Men skillnaden mellan etsningar och stereotypier i ordets både egentliga och överförda mening är liten. Det är med hjärtat vi tänker. Visst, det är en kliché, men kunskap är inte förändring om den inte berör oss djupt.

Okej – ett undantag är väl förstås om den kan säljas, men alla regler skall ha sina undantag.

Men det här var bara intron – och som sagt ingen nyhet. Det som jag sakta men säkert vill komma till är att de ”chockerande” resultaten förde mina tankar i en annan riktning. Det här skedde egentligen bara av en händelse. Liksom många andra inom universitetsvärlden just nu är jag i mina tankar mycket upptagen med vissa frågor och det är här som studien damp ned.

Det har varit en tid av förändring. Och vill man sammanfatta förändringen på det akademiska området kan man kanske säga att en ny diskurs implementerats med rasande fart och på en mycket konkret nivå. Det har skapats en ny och stor mängd regelverk som omger forskningsverksamheten. Det handlar om kvalitetskriterier på olika sätt, om nya instruktioner, om nya procedurer och om ny kriterier för vad som är bra och dåligt, värdefullt och inte värdefullt, vad som skapar plus i budgeter och vad som skapar minus.

För att vara ärlig känner jag mig ganska förvirrad. Varje gång jag för mig själv försöker sammanfatta vad som är på gång och vad jag skall tänka om det hamnar jag i en återvändsgränd. När jag konstaterar jag att det finns en hel del positivt i förändringarna – och det finns det – så kan jag enkelt vända på argumentet och komma till motsatt resultat. Och tvärtemot.  Till exempel. Visst måste vi ha kriterier för att bedöma vad som ä bra och viktig forskning och hur den kommuniceras. Men – å andra sidan har ju en hel del odefinierad och kanske naiv nyfikenhet (läs galenskap eller egensinne) gett mycket i forskningsvärlden. Jo – visst skall vi ha tydliga kriterier för antagning till olika nivåer i forskningsvärlden. Allt annat är ju absurt. Men – hur är det med det organisatoriska och kunskapsmässiga mervärde som ett principiellt utanförskap (dvs. man matchar inte kraven) kan ge när människor som får att växa in på egna villkor och från en värld som inte är fördefinierad.

Men – det var just här som studien damp ned och den fick mig att tänka lite längre. Det finns antagligen en hel värld av outforskade, otänkta och obeaktade följdverkningar av de förändringar som vi lever i. En kan vara hur alla de här förändringarna sammanfaller med olika typer av särbehandlingar, eller hur de samverkar med sådana. Alla de nya kriterierna kan kanske vara en frisedel för ett återskapande av givna könskategorier. Eller för ett nyskapande av fördelar för motsvarande särbehandling av identiteter.

Vetenskapen är en sorglig historia. Det är kanske det jag vill säga. Den hjälper oss sällan att tänka och agera nu. Dess främsta styrka är tyvärr bunden till dess retrospektiva karaktär. Den kan i enkelhet konstatera att så här var fallet. Den kan se tillbaka, samla data och visa vad något förde med sig.  Det gäller också för naturvetenskapen och inte bara humaniora. En teknologi måste finnas för att vi skall kunna undersöka och bedöma den i ett större sammanhang. Och det samma gäller rådande diskurser i forman av allt det jag ovan pekat på, men på ett mycket mera intrikat sätt.

—-

Och naturligtvis fick jag logga in och redigera den här texten. Jag hade glömt: om det blev oklart av det jag sagt ovan så skapar olika identiteter olika slags kunskap och förutsättningar för kunskap. Var står vi sedan?

Mejl på anslagstavla

Ria Heilä-YlikallioHör du till dem som skriver ut e-postmeddelanden på papper? Så där för säkerhets skull, om webben plötsligt skulle upphöra att finnas. Då hör du till den så kallade mejlgenerationen till skillnad från messengergenerationen. Ibland kallas mejlgenerationen för digitala invandrare, och messengergenerationen för digitalt infödda. Skiljelinjen brukar gå ungefär vid år 1991, det vill säga personer födda efter det året är digitalt infödda. De skriver inte ut i onödan, de litar på att det som finns på webben inte försvinner och de använder smarttelefonen till mycket mer än att ringa.

Det riktigt intressanta just nu är, att många av oss som jobbar med forskning, undervisning och administration vid vårt Åbo Akademi hör till mejlgenerationen, medan våra grundexamensstuderande börjar höra till messengergenerationen. De som är födda år 1991 skrev studenten och inledde sina universitetsstudier år 2010, och kan alltså studera nu för andra året.

Hur kommunicerar vi då med dessa digitala infödingar? Via våra smarttelefoner? Tja, vi har väl inte sådana. Vi kör med bordstelefoner vid vårt universitet. Mejl funkar förvisso, och det är vi flitiga med vid vårt universitet. Vi mejlar riktigt duktigt. En del mejl får man flera gånger, andra får man riktigt många svar på när många väljer funktionen ”reply all”. En del mejl hinner man kanske inte ens läsa, skam att säga, men så kan det gå. Och då måste man välja, vilka läser jag genast, vilka får vänta och vilka slänger jag på direkten. Avsändaren brukar vara ett riktmärke i urvalet, och förstås ämnet, ”subject”. Men mejl som är skickade via e-postlistor kan ha flera klamrar med benämningar på olika e-postlistor, så man ser inte ärendet utan att hålla på och klicka framåt.

En del mejlväxlingar blir riktiga långkörare med många re: re: re: medan andra, kan heta re: re: re: och ändå helt byta tema. Någon i ringen plockar upp en ny tråd utan att ange det i ärenderutan. Nej, men hinner ju inte tänka på allt. Själv läser och besvarar jag mellan 30 och 60 mejl om dagen. Sätter jag två minuter per korrespondens så tar det ett par timmar. Sätter jag flera minuter per mejl så tar det flera timmar.

Riktigt glad blev jag när jag förstod att rektor har tillsatt en arbetsgrupp som skall fundera på vår interna kommunikation, bland annat på mejlväxlingen.

Just för att vi är så vana att kommunicera elektroniskt är jag fascinerad av anslagstavlor. Speciellt gulligt är det med utskrivna mejl upphängda på anslagstavlor.

Raka rader

Undrar om en del universitet har särskilda kuratorer för anslagstavlor? Det såg riktigt fint ut vid Stockholms universitet häromveckan. Raka rader av anslag på en del anslagstavlor, mindre raka men riktigt spännande anslag på andra. Och flera meter höga anslag om nya kurskataloger uppe vid trappan. Anslagstavlorna vid SU var både höga och låga, de gick alltså ner i knähöjd.

Stora affischer

Ibland utser jag mig själv till kurator för vår anslagstavla vid F4 i Academill. Aj att vad jag gör då? Jo, jag plockar ner anslag. Information om kurser där anmälningstiden gått ut, lappar om lediga jobb, upphittat och något seminarium där bäst före datum gått ut för länge sedan. Förr lagrade jag anslagen som jag plockat ner, ifall någon skulle behöva, eller kanske för historieskrivningen. Det gör jag inte mera, lagrar alltså. Utan numera bara slänger jag. Kanske börjar jag lita allt mer på webben eftersom jag slänger papper även om jag är långt från messengergenerationen? Kanske vill jag ha både och? Både mera mejl och mindre mejl, både anslagstavlor med affischer i raka rader och inga papper alls. Hur tänker du om våra anslagstavlor?

Saara Inkinen

Värk i musklerna, men ingen stress

Saara InkinenChassé, plié, pirouette, plié… Pianomusiken fyller danssalen och en grupp bestående av omkring tio balettdansare flyter genom rummet med eleganta rörelser i exakt takt. Det är tisdag, arbetsdagen är över och jag befinner mig på ett av mina favoritställen: dansskolan. Koreografin slutar med en arabesque och jag koncentrerar mig för att hålla positionen en stund. När danslektionen är över klappar alla i händerna och börjar tala om vardagliga saker. Dansgruppen består av vuxna med olika bakgrunder, många av oss har dansat tillsammans i flera år och lärt känna varandra mycket bra. Flera av mina danskompisar är också forskare, så ibland är det roligt att diskutera hur det går med deras forskning. Utöver de trevliga diskussionerna och den goda fysiska hälsan som jag har fått från mina motionshobbyer så är kanske den viktigaste följden den positiva känslan som man fylls med efter ett träningspass. Oberoende av hur bra eller dåligt jag har lyckats med min arabesque så känns det som om mitt liv är i balans när jag stiger ut i det höstliga vädret och börjar cykla hemåt.

Under sommaren är man vanligtvis full av energi. Då solen skiner och dagarna är långa, orkar och hinner man göra saker också efter arbetsdagen utan några problem. När hösten framskrider börjar vardagen ofta kännas lite tyngre. Det blir svårare att återhämta sig från jobbet, samtidigt som arbetstakten ökar när projekten kommer ordentligt i gång och rapporteringsdatumen närmar sig. Allt detta leder till att man varken skulle ha lust eller energi att göra något annat än sjunka ner i soffan efter arbetsdagen.

Vi har alla våra egna sätt att hantera stress och stora arbetsbördor. Man inte alltid själv kan påverka situationen på arbetsplatsen, speciellt i dagens projektbaserade arbete, men det finns många sätt att kämpa emot tröttheten och förbättra sin egen livskvalitet. En del tycker om att motionera, spela något instrument eller att gå på konsert medan andra vill hellre ta ett glas vin i gott sällskap på krogen, läsa en bok eller bara stanna hemma och göra ordning i hemmet i lugn och ro.

Alla har förstås sin egen smak vad gäller hobbyer, och för att fritiden inte skulle kännas alltför ansträngande är det oerhört viktigt att hitta en hobby som man faktiskt trivs med. Som ni säkert redan märkt så är min favoritmetod att klara av det ibland krävande vardagslivet motion. Under de senaste tio åren har jag fokuserat på jazz, modern dans, balett och olika motionstimmar. När jag var yngre prövade jag på olika idrottsgrenar och var till och med i landslaget i taekwondo under en kort tidsperiod. I mitt fall är det så att motionshobbyerna inte endast stöder de viktigare delarna av mitt liv. Det är snarare så att motionen utgör kärnan av mitt liv så att de andra bitarna faller på plats, såsom arbetslivet, familjen och vännerna. Mina hobbyer sammanfogar vardagen till en balanserad och väl fungerande helhet.

Som alla vet förebygger motion många sjukdomar och är nyttigt för både den mentala och den fysiska hälsan. Ändå verkar det ibland omöjligt att hitta tid och energi för att ta itu med att träna, även för en sportentusiast som jag. Efter arbetstiden borde man också vara social, träffa vänner och ha kontakt med släktingarna. Speciellt svårt så känns det då man har mycket annat program. Jag blir ofta tillfrågad varför jag alltid är på så gott humör och en av de största orsakerna är utan tvivel min aktiva livsstil som innehåller mycket motion. Enligt studier så förorsakar inte en lagom mängd motion endast positiva kemiska förändringar i kroppen utan även förebygger depression och tränar och aktiverar hjärnan. Det är värt att prova!

Ikväll skall jag styrketräna, under timmen aktiveras alla muskelgrupper i kroppen med hjälp av enkla men effektiva träningsserier. När armmuskelträningen kör i gång ekar Kelly Clarksons låt ”Stronger (What Doesn’t Kill You)” i rummet. Trots smärtan i kroppen ler jag brett och gör mig redo för att pröva mina gränser. Jag har ökat på vikterna sedan förra gången och i enlighet med lyriken till den dunkande popsången kommer jag att klara av det här. Likaså morgondagens viktiga möte som ännu för några timmar sedan gjorde mig lite ängslig. Nu känns det som ett tillfälle och ny möjlighet till framgång.