Etikettarkiv: informationssamhället

Rundgång

Av olika orsaker har jag haft anledning att gå igenom pappershögar därhemma, sorterat, slängt och fastnat i allehanda minnen. Bland pappren fanns också en ÅU sparad från 11.11.2004. Bläddrade igenom numret, funderade varför jag sparat just dethär numret och slogs samtidigt av att rubrikerna kunde lika bra ha hämtats från en ÅU 2017!

”Varvsarbetare marscherade ut”
”Stämningen hårdnar i Holland: tillslag mot terrormisstänkta i Haag”
”Pensionärer beskattas orättvist”
”Nu ska halkolyckor förebyggas”
”Bara stora universitet klarar konkurrensen”

”Bara stora universitet klarar konkurrensen

En ny rapport om universitetens verksamhetsförutsättningar har i november 2004 överräckts till undervisningsminister Tuula Haatainen. Utredningen lyfter fram behovet av en strukturell utveckling av universiteten och yrkeshögskolorna. Slagord som samarbete och nätverk skymtar även här liksom att den interna förvaltningen borde utvecklas mot koncernförvaltning. Man konstaterar vidare att mindre universitet inte kan tävla internationellt, dessa borde i stället satsa på nationella eller regionala styrkor. Bara de stora universiteten har förutsättningar att bli spetsenheter. Rapporten tar inte ställning till vilka universitet det är frågan om men konstaterar samtidigt att det för närvarande bara finns ett stort universitet i Finland.

Allt detta känns nu alltför bekant. Strukturella förändringar är fortfarande nödvändiga åtgärder för att effektivera universitetsverksamheten. Samarbete och nätverk ska fortsättningsvis vara lösningen för effektivare (och billigare) verksamhet inom högskolesektorn. Behovet av att finländska universitet utvecklas till toppenheter och når den internationella toppen understryks. Volym är nyckeln till kvalitet. Har vi inte kommit någon vart i denna diskussion under de senaste 13 åren? Har vi inte satsat på de rätta strukturella förändringarna, har vi inte utvecklat de rätta samarbetsnätverken och var är de finländska universiteten på de internationella rankinglistorna?

Alldeles säkert har våra universitet utvecklats på alla dessa områden. Vi lägger också kanske in andra betydelser i orden strukturell, nätverk och toppenhet. Och visst finns det vissa skillnader till rapporten ovan.

En väsentlig skillnad är att man föreslår att 90 miljoner euro ges till universiteten för att stöda grundforskning, utveckla den internationella verksamheten och stärka infrastrukturen. Sådan generositet har dessvärre inte synts till på rikspolitisk nivå under den senaste tiden. Vidare kan jag konstatera att digitaliseringen inte nämns med ett enda ord även om Finland då, 2004, var ett av informationssamhällets mönsternation där utvecklande av IT, Internet och tjänster på nätet var aktivare än i något annat land i världen. Vi var informationssamhälle nummer ett. Vi hade inskrivet i regeringsprogrammet att Finland även i framtiden skulle vara på topp gällande informationssamhällets parametrar. Digitalisering var en väsentlig del av detta arbete – ändå har digitaliseringsretoriken lyfts fram först långt senare. Och det känns aningen som om vi missat den bästa chansen nu, 13 år senare, då vi rasat på de olika topplistorna som mäter informationssamhället (t.ex ICT development index). Listan toppas numera av Sydkorea, Island, Danmark och Schweiz. Finland återfinns knappt bland 10 bästa, beroende på vilket mätinstrument man använder. Men visst ska vi tro att Finland kan komma igen – och speciellt vad gäller att tillvarata alla möjligheter som ett välutvecklat informationssamhälle kan ge. Men det sku ha varit bättre om vi också här hade haft lite mera rundgång, dvs att man redan 2004 hade lyft fram digitaliseringen.

Ja och så har vi ju en skillnad i att Tuula Haatainen numera är presidentkandidat och inte minister. En viss rundgång, men med variation. Hur denna förändring kan tänkas förändra det finländska universitetsväsendet är ett oskrivet blad 🙂

Hur som helst, trots att jag börjar känna mig aningen trött på den retorik som upprepas över årtionden, ska vi hoppas att vi lyckas göra någotslags ryck i all denna rundgång. Att vi igen under det nya läsåret ska lyckas med att skapa gränsöverskridande nätverk, effektiva strukturer och kvalitativa forskningsresultat som uppskattas på den internationella arenan. Och bevisa att inte bara de stora universiteten är vackra. Åbo Akademi kan istället räkna sig till ett litet, stort universitet där det finns mycket rum under taket för både bredd och djup!

 

Tid för eftertanke?

Åsa BengtssonEgentligen är det hela mycket enkelt. Kunskapen får vi med oss redan från barnsben och bygger på babyloniernas uråldriga kalkyler som senare har raffinerats till dagens gregorianska kalender. Dygnet har 24 timmar och veckan 7 dagar. Året består av 12 månader och 365 dagar.

Denna enkla uppställning förutsätter i och för sig att man bortser ifrån det underbara skottåret. En logik som påminner om den som anammas av vissa butikskedjor. Enligt vår tideräkning får du varken procent eller gula bollar men om du använder tillräckligt många dagar får du en extra i bonus!

Men tillbaka till det som trots allt är vardag. Till de små enheterna i form av timmarna, dygn och veckor. Det hela är som sagt inte speciellt komplicerat. Vi vet vad vi har att röra oss med och ändå tenderar tiden att ta slut. Uppgifterna, möjligheterna och viljan tycks alltid omfattande mer än vad dygnets timmar tillåter.

Faktum är att forskning visar att vårt moderna samhälle – där vi är ständigt uppkopplade och nåbara och information om all världens detaljer inte finns längre bort än en snabbt avklarad internetsökning – får oanade och oönskade konsekvenser. Vi håller på att förlora förmågan att koncentrera oss på en sak längre tid åt gången. Och när koncentrationsförmågan flyger ut genom fönstret försvinner även vår ro till djupare analys, förståelse och noggrannhet.

Dagens informationssamhälle håller på att forma ett människosläkte bestående av sönderstressade multi-taskare, beroende av ständig retning och direkt tillfredsställelse. Människor som varken orkar eller har tid att ta sig igenom den tunga startsträcka som automatiskt ingår uppgifter som kräver djupare tankearbete. Det är så lätt att förivra sig och låta sig distraheras av allt som händer. Just när något är på gång att uppsluka oss plingar det till i e-posten eller så ringer telefonen. Tanken flyger iväg och när vi sedan återvänder måste hindren utmed startsträckan avverkas på nytt. Värdefull ork och tid har gått om intet.

Samtidigt har den tekniska utvecklingen skapat otroliga möjligheter via sin snabbhet och informationstillgång. När man som forskare för något decennium sedan var tvungen att spendera flera år med att söka sig fram material i böcker och arkiv krävs det idag inte mer än några sökord samt ett och annat klickande. Möjligheterna är oändliga. Det svåra är snarast att välja. Att ta ställning till vad man skall satsa sin energi på när det finns så fantastiskt mycket godis inom räckhåll.

Att människan som biologisk varelse inte utvecklas i samma takt som den omvärld hon genom sin intelligens skapar är uppenbart. Våra impulser och instinkter leder oss till aldrig tidigare skådade stressnivåer, burnouter och långtidssjukskrivningar på löpande band. Ändå vill jag tro att det mesta kan hanteras genom att vi blir medvetna om potentiella problem. Istället för att låta oss uppslukas kan vi välja att plocka russinen ur kakan.

Några saker är uppenbara: Vi kan stänga av telefonen. All e-post måste inte besvaras direkt. Nyheterna kan läsas senare och Facebook-statusen klarar sig utan uppdatering. Men alla måste finna sina metoder. Kanske det handlar om att dela in dagen i delar? En del för kommunikation och snabba beslut. En annan del med tid för eftertanke. Där tystheten och koncentrationen får den plats de förtjänar.  Personligen har jag bestämt mig för att välja med omsorg och bli bättre på att säga nej. Åtminstone tills nästa gång telefonen ringer och någon kommer med ett lockande erbjudande.