Kategoriarkiv: Visuella studier

A New Swedish Book About Swedish Comics

Hello!

This is Fred Andersson, writer of this blog, beginning this evening’s update on comics and comics research in a more personal vein. The reason for this sudden sentimentality is that the topic makes me strongly recall certain picture stories that were probably the main influence behind my choice, as a teenager, to disregard all good advise and plunge into the totally irrational and insecure waters known as ”studies in the humanities”.

These picture stories were not Rembrandt, Shakespeare or even Bob Kane’s Batman. They were ”alternative” and experimental comics by such cartoonists as Martina Edoh, Joakim Pirinen, Ulf Lundkvist, Lena Ackebo and Max Andersson… (the list can go on and on…) The magazine was Galago, the main venue of young Swedish comics artists in the Eighties. The editor of Galago, Rolf Classon, was keen to foster an image of himself and his friends as a totally crazy pack at the far edge of the ”mad left” (in Swedish tokvänstern). These gags and surrealist inventions perfectly captured the spirit that reigned between Punk and 1989.

How we waited for every new issue! How we absorbed it all, and how we recognized our own fears and dreams! And then there were also Pox and Epix, bringing a constant flow of newly translated American, French and Spanish undergound COMIX into Sweden, thanks to the brilliant editor Horst Schröder.

Självsyn och världsbild i tecknade serier (Self-Image and Word-View in Comics) by Kristina Arnerud-Mejhammar, book series Seriehistoriskt bibliotek 1, Köping: Sanatorium 2020.

Well, it is very different days now. Trends in artistic or ”alternative” comics have changed several times. First there was a major economic crisis for comics and comics magazines at large in the Nineties, following 1989 and the recession, almost killing Galago. The market recovered but the carefree attitude of the Eighties did not return. With identity politics and new generation feminism, autobiographical storytelling became a strong current in European comics. During the last ten years, many young comics artists have started to identify more strongly with specific political issues and movements. The manner in which some express their dedication would be familiar to many artists older than the Galago generation. Politics in comics is no longer a joke, and sex and violence are no longer the only reasons why cartoonists are forced to repent.

Last Friday at Uppsala University, Kristina Arnerud Mejhammar defended her doctoral thesis Självsyn och världsbild i tecknade serier (Self-Image and Word-View in Comics) in which she analyses the work of four Swedish comics artists: Cecilia Torudd, Ulf Lundkvist, Gunna Grähs and Joakim Pirinen. All of these had their real public breakthrough in the Eighties with guest comics for the comics section of the main Swedish daily Dagens Nyheter. Ulf Lundkvist and (especially) Jokim Pirinen were also very active in Galago. Cecilia Torudd, the oldest of the four (b. 1942) has a large audience among readers of books and publications for children and teenagers. Her most well known story, about the everyday life of a single mother and her two teenage children, was running as a daily strip in Dagens Nyheter for many years. Joakim Pirinen, who is the youngest (b. 1961), is also most likely the one whose work is least read and appreciated outside the circles of comics fans. Aestetically, he is an highly experimental and innovative artist, and has even made completely ”abstract” comics (see e.g. the album Döda paret och deras ”vänner”, The Dead Couple and Their ”Friends”, 2008).

In addition to being an academic thesis, digitally available (link to the DIVA portal page) and publically defended in Zoom, Arnerud Mejhammar’s work has also been printed as a readable and nicely designed printed volume, no 1 in the new series Seriehistoriskt bibliotek (library of comics history) from the Swedish comics publisher Sanotorium. See image above. The book is rather evenly divided between theoretical and historical introduction (Chapters 1 and 2) and individual case studies about the artists (Chapter 3). Even though the case studies contain much useful information and pertinent observations, the greatest merit of the book is probably the overview it provides of comics culture in Sweden and of important debates in comics research.

In a gentle and pedagogical manner, Arnerud Mejhammar introduces readers new to the research field into the main competing theories about comics as a medium, and clarifies how the politics of the 20th century Swedish welfare state provides much of the explanation for the ideological and aesthetic choices exemplified by Torudd, Lundkvist, Grähs and Pirinen. She prefers the term alternative comics instead of for example ”adult comics” (which can give wrong associations) or ”experiental comics”, because the term ”alternative” stresses the strong connection between these comics artists and alternative lifestyles and political movements. This is especially evident in the cases of Torudd, Lundkvist (who has cooperated with the socialist-autonomous Swedish newspaper ETC. since its start in the late Seventies) and Grähs.

Due to her training as an art historian, Arnerud Mejhammar is capable of providing perceptive and detailed descriptions of certain image sequences and image frames which she has selected as particularly worthy of scrutiny. With this approach, she somewhat disregards the sequential and relational properties often stressed by more semiotically inclined theorists (such as Thierry Groensteen) and instead puts the old cartoon master Will Eisner’s motto ”what goes on inside the panel is primary” into good use.

Arnerud Mejhammar can describe a single panel in a comic almost as if it were a painting. This is probably not a very good narratological approach (narratology stresses the relationships within a text), but it makes her able to analyse an a very precise manner the psychological space created by the comics artist by means of stylistic choices.

See for example the panel by Joakim Pirinen shown below. It is the opening panel of an autobiographical story in which the basic theme is ”follow me into the house where I grew up”. In the opening panel things still seem rather normal, and the setting even looks rather idyllic, but already here the picture space has a somewhat dense and claustrophobic character. It will get worse as soon as we enter the house: the walls will close in, past and present will mix in an uncanny fashion and the limits between person and environment will become virtually erased. Arnerud Mejhammar rightly characterises this particular story as one of the most original and innovative works in alternative Swedish comics.

In her analyses of the other three artists, Arnerud Mejhammar similarly pays close attention to the setting and space inside comics panels, and to houses and interiors as important  elements in the stories. Her observations will stimulate the reader to think more about the manner in which the house in which we live, or in which we once lived, often has a shaping influence on our self-image and world-view.

Joakim Pirinen, opening panel of the story ”Följ med mig till huset där jag växte upp” (Follow me to the house where I grew up) from the album Den universella bristen på respekt (The universal lack of respect), Stockholm: Ordfront/Galago 1999. Image source: Arnerud 2020, p. 215.

Visual studies and Art history

A typical picture for Visual studies? One can say a lot in sociological terms about this. This is the type of pictures people usually ask us about.

Art history is an important part of Visual studies, and most of us who work in the field are art historians by profession. The somewhat problematic relationship between Art history and Visual studies is discussed in an open and inspiring manner in the collective volume Farewell to visual studies (2015), edited by James Elkins and composed of transcripts and responses from the 2011 Stone Art Theory seminar. The seminar brought together over 30 distinguished scholars who have made substantial contributions to Visual studies and related fields in different countries.

Some conclusions are quite clear from the discussions in the book: Visual studies is primarily a British and Anglo-American phenomenon, it has been dominated by social/sociological issues in connection to the Cultural Studies tradition, with much focus on content (or what an Art historian would call ”iconology”) and less on form and aesthetic/psychological aspects. The provocative title ”Farewell to visual studies” is probably intended by the organizer and editor James Elkins as a farewell to Visual studies as it has been, in its more limited aspects. Elkins would like Visual studies to become more ”difficult” (or complex, or interdisciplinary), less focused on contemporary Popular culture, and more open towards other types of images and longer historical perspectives. He asks why for example the scientific image has been largely neglected within Visual studies, and agrees with such scholars as Michael Ann Holly that Visual studies has increasingly lost contact with History prior to the age of Photography, Television and Internet.

Few ask us about such pictures as this. This is also a political picture and very interesting for Visual studies. (”Holy Olav, eternal King of Norway”, newly painted Icon for the Orthodox chapel in Stiklestad).

Few of the contributors to Farewell to visual studies disagree with Elkins on these points. Some suggest explanations to why we have this situation. One quite natural explanation has to do with competition and the need in a new field to distance oneself from ”tradition”. Clearly Art history and History at large represents ”tradition” in this academic game. Still, practitioners of Visual studies are often Art historians or at least Arts people by training, and there is a reluctance towards studying pictures for which the usual methods and analytical tools in the Humanities are insufficient. Somewhat paradoxically, Visual studies seems to have become too unhistorical in terms of the choice of topics, yet too dependent on existing methods and theories in Art history. I think we’ve been trying to avoid these traps here in Åbo. It can be done by focusing more on methods and the development of alternative metods, rather than certain topics and periods. It is good to visit seminars at other departments and facultites (Philosophy, Psychology, History, Sociology, Biology…), and it is good to contribute to both Art history and Visual studies and teach both subjects in order to avoid narrow specialization. One excellent option to learn more about medieval culture and iconography (i.e., ”the study of pictorial content”) was the 2018 Iconographic Symposium in Trondheim/Stiklestad, Norway. There I found the newly painted icon of the Norwegian national saint Olav in the local orthodox chapel. In this picture the ancient rules and symbols of Icon painting are adapted to a contemporary national context in which the Orthodox communities only represent a tiny minory. More about the Iconographic symposium soon, I hope.

 

 

Visual studies into the future…

James Elkins proclaimed ”Farewell” to Visual studies in 2016, as an ironic gesture. The Stone Art Theory Institutes: Volume Five.

It was almost three years ago since anything was last posted here. Probably blogs are already outdated as a means of communication; things develop at an increasing speed (technology, industry, culture, economy, World population), and things which used to be effective become obsolete almost overnight.  Anyhow, I have decided to test this medium again in order to probably reach some souls outside the building in which I work.

This ”I” (ego) which is writing is Fred Andersson, art historian and responsible for the Visual studies initiative at Åbo Akademi University. I started writing this blog in 2012 in order to inform about our activities. From now on I will write all posts in English, simply because that is the only language in which I can make myself generally understood in Finland, and not only for the Swedish-speaking population. Every year quite many exchange students from different countries take our courses in Visual studies and Art history.

To begin with I have some announcements:

  1. Åbo Akademi has given me a regular full time position as University Teacher in Visual Studies (universitetslärare i visuella studier, anställning tillsvidare), which means that Visual studies will continue here. There is a future, in spite of James Elkins (one of the founding ”fathers”) who ironically bid ”Farewell” already in 2016.
  2. The Åbo Akademi web pages and the Åbo Akademi course catalogue and registration system have been completely changed this year. In the process, much information has become unavailable for those without access to the intranet. For safety, I have created an open page with all our courses. Click the link ”Våra kurser/Our courses”. For Åbo Akademi students with access, it is possible to register directly though links to the Moodle pages.
  3. There has been an ongoing project about art criticism in Finland and Sweden. It belongs to Art history rather than Visual studies, but material from the project is now available in Swedish though the ”NAC (Nordic Art Criticism) register och statistik” link.
  4. I will probably write short postings, starting immediately. Consider this as the ”sketchpad” of Visual studies at Åbo Akademi. It is nice if someone reads it, but comments are de-activated due to massive amounts of spam.

Vi-Ser (Visual Studies Seminar) starts in Turku next week!

viser_bild

guerlainDrawing of guerlain_metereorites_unsharp_binary guerlain_metereorites_unsharp_binary guerlain_metereorites_binary guerlain_metereoritesIntermediary level / ämnesnivå: Vi-Ser (Visual Studies Studies Seminar) now starts! As a student, you can follow the seminar this Autumn as a 5 ECTS course called ”Content Analysis in Visual Studies” (130027.1). Content Analysis of texts and media is an etablished method of social research, and widely used in evaluations of public relations and media strategies. With the increasing importance of visual messages in media, content analysis of images has emerged as a specialized field. In this Autumn’s seminar/course, we will study how linguistic theories have contributed to content analysis, but also get an overview of how technologies for pattern recognition have made automated visual analysis possible. These issues are related both to the development of Digital Humanities and the current focus on Big Data in science.

Schedule for the Vi-Ser seminar / Content Analysis in Visual Studies, Autumn 2015:

Tuesday 27.10 Initial Orientation: Digital humanities and automated visual analysis. Text: Lev Manovich, “The science of culture? Social computing, digital humanities and cultural analytics” in M. T. Schaefer and K. van Es (ed.), The Datafied Society. Social Research in the Age of Big Data, Amsterdam University Press 2016, forthcoming. Download the text on Lev Manovich’s homehage, here:

manovich.net & ssi: articles

Tuesday 3.11 Content analysis of images in the social sciences. Text: Gillian Rose, ”Content analysis I” in id., Visual Methodologies: An Introduction to the Interpretation of Visual Materials, Sage 2001, pp. 54-69. Read the chapter at EBrary, here:

Visual Methodologies (link only works from a connection to the abo.fi system)

Tuesday 10.11 Content analysis as design methodology. Text: Martin Krampen, Die Welt der Zeichen: Kommunikation mit Piktogrammen / The World of Signs: Communication by Pictographs (bi-lingual text, illustrated), Avedition 2007. A pdf of the introduction (pp 14-48) will be distributed

Tuesday 17.11 Methods for Measuring Visual Semantics. Texts: 1) Hartmut Espe, ”A Cross-Cultural Investigation of the Graphic Differential” in Journal of Psycholinguistic Research, vol. 14, no 1 (1985), pp. 97-111. 2) C. Lawrence Zitnick and Devi Parikh, ”Bringing Semantics Into Focus Using Visual Abstraction”, conference paper, IEEE conference on computer vision and pattern recognition (CVPR), 2013. Pdf:s of both papers will be distributed.

Tuesday 24.11 Automated visual analysis I. Text: Alberto del Bimbo, Visual Information Retrieval, Morgan Kaufmann Publishers 1999, pp. 1-68 (chapter 1). The book is avalaible in Alma.

Tuesday 1.12 Automated visual analysis II. Text: del Bimbo, pp. 81-131 (chs 2-3).

Tuesday 8.12 Automated visual analysis III. Text: del Bimbo, pp. 134-198 (chs 4-5).

Tuesday 15.12 Automated visual analysis IV. Text: del Bimbo, pp. 203-258 (chapter 6)

 

(länkning pågår till intressant.se)

These courses will start during April and May in Visual Studies

poster_spring2015bilderbokenbildbeskowBilderbokens estetik (130022.1) 5 eller 10 sp

Kursen leds av Maria Lassén-Seger som är en av Nordens ledande experter på barn- och bilderböcker. Föreläsningarna fokuserar på bilderboken som ett särskilt medium baserat på samverkan mellan bild och text. Ett stort antal exempel på bilderböcker från olika tider studeras och analyseras. Kursen avslutas med en essäuppgift.

Kursstart: tisdag 14 april kl. 16-19, Camera Obscura (E201)

Litteratur: Maria Nikolajeva, Bilderbokens pusselbitar (grundbok)

 

poster_spring2015socbildVisuell sociologi och antropologi (130006.0) 5 sp

Kursen leds av Fred Andersson med föreläsningar + praktiska övningar i bilddatabasen ”Representation i bild av Body Modification” (utvecklas vid ÅA). Föreläsningarna presenterar hur fotografi används både som källa och som forskningsmetod i sociologi, antropologi och etnologi.

Kursstart: måndag 4 maj kl 10-12, Camera Obscura (E201)

Litteratur: Douglas A. Harper, Visual Sociology (grundbok),

lånas i ASA-biblioteket

 

vsfolderBlueye_movepathEye Tracking Methodology in Visual Studies (130030.0) 5 sp

Kursen leds av Marcus Nyström, medarbetare vid Lunds Universitets Hum-Lab – ett av Europas ledande centra för forskning om ögonrörelser, läsning och bilder. Kursen fokuserar på praktisk färdighet vid hantering av apparatur vid insamling av data, samt formulering av forskningsfrågor och analys av data. Det finns ännu plats för ytterligare några deltagare. Vi uppmanar särskilt studenter från Psykologi och från ICT-ämnena att söka – dock senast 13/4.

Kursstart: måndag 20 april (i Moodle)

Litteratur: Kenneth Holmqvist et al., Eye Tracking (grundbok)

 

(länkning pågår till intressant.se)

Tecknade serier som visuell kommunikation – föreläsning för docentur idag 18.9 kl. 15.15

Jag börjar åter igen lägga ut både svensk- och engelskspråkigt material på Visuella Studiers blogg, och börjar med hela texten till en 30 minuters presentation  jag höll alldeles nyss. Den var undervisningsprov för att ge mig en docenttitel i konstvetenskap, inriktning visuell kommunikation. Jag ser inte detta som ett personligt behov av titlar utan ett sätt att stärka ämnet Visuella Studier här i Finland. Presentationen handlar om tecknade serier som visuell kommunikation:

 

 

docent2014_1

1) Först några ord om själva termen tecknade serier. På svenska talar vi alltså om tecknade serier, eller bara serier. På engelska används termer som comics och cartoons. Franskan har en term som ligger närmare vår: bande dessinée, alltså i singularis, ungefär som när vi säger ”den tecknade serien” och menar alla tecknade serier eller tecknade serier som medium. Finskan har på liknande sätt termen sarjakuva. Bande dessinée betyder ordagrant tecknad remsa, medan sarjakuva betyder seriebild. Den finska termen förutsätter alltså inte att serier är tecknade för hand, som den svenska och den franska. Engelskans termer comic och cartoon har sitt ursprung i den anglosaxiska dagspressen vid 1800-talets slut. I det sammanhanget förutsattes det att seriemediet skulle vara komiskt eller satiriskt. De tre bilder vi ser är exempel på hur olikartade de företeelser är som ryms inom seriemediet idag. Vi har Kalle Anka, som fortfarande representerar den internationella standardnormen för comics i ordets komiska bemärkelse. Till vänster ser vi första sidan i den unga finländska serieskaparen Mari Ahokoivus album Talviunta eller Vinterdröm, ett exempel på dagens ickekommersiella, poetiska och experimentella serier. I mitten ser vi en typisk animalisk situation ur Gary Larsons The Far Side. Den räknas som serie trots att den så att säga inte är någon serie utan bara består av enstaka bilder. Att serier som The Far Side ändå kallas serier beror antagligen på att de publiceras på dagstidningarnas seriesidor och att teckningsstilen förknippas med seriemediet.

 

docent2014_2

2) Vad är då kommunikation? Diagrammet visar den gängse uppfattningen om kommunikationsprocessen. I kommunikation finns alltid en avsändare, ett meddelande och en mottagare. En fullbordad kommunikation förutsätter någon form av kontakt där meddelandet kan nå mottagaren. För att meddelandets innebörd ska uppfattas krävs att parterna har tillgång till en gemensam kod för avläsning. För att meddelandet ska kunna tolkas och eventuellt leda till handling och inte bara läsning krävs tillgång till en gemensam referensram. En kontext.

 

docent2014_3

3) Den belgiske franskspråkige forskaren Thierry Groensteen är en av dem som bidragit till en semiotisk förståelse av tecknade serier som visuell kommunikation. Detta skedde först med boken Système de la bande dessinée. Jag kommer här att hålla mig till de engelskspråkiga översättningarna av Groensteens termer och försöka mig på egna svenska översättningar. Groensteens bok skall ses som en grundläggande inledning till studiet av seriemediets systematiska aspekter. Han fokuserar medvetet på system och struktur och utelämnar till exempel det sociologiska perspektiv som har präglat mycket av forskningen om serier. I bokens första kapitel definierar Groensteen bland annat ett antal funktioner hos serierutan i relation till seriesidan som helhet. Hans definitioner kan tolkas i anslutning till den gängse kommunikationsteorin. De första två av de funktioner som Groensteen tar upp kallar han The function of closure och The separative function. I min tolkning opererar dessa funktioner med en visuell kod som gör det möjligt att identifiera seriesidans separata bildrutor som bilder av åtskilda moment i ett sammanhängande skeende. Groensteens tredje och fjärde funktioner kallas The Function of Rhythm och The Function of Structuration. Dessa funktioner är kopplade till struktureringen av själva seriesidan som visuellt meddelande. Den femte funktionen består av visuella grepp som uttrycker hur serien är avsedd att läsas och tolkas. Den kallas för The Expressive Function och är kopplad till avsändarens intention. Den sjätte funktionen kallar The Readerly Function , eller i franskt original La fonction lecturale. Groensteen förknippar den med egenskaper hos serierutan som både etablerar kontakt med läsaren och inbjuder till reflektion. Det verkar alltså vara i första hand kontakten och mottagaren som står i fokus för The Readerly Function.

 

docent2014_4

4) Vi ser här en sida ur tecknaren Dave MacKean och manusförfattaren Grant Morrisons album Arkham Asylum från 1989. Den får illustrera The Function of Closure. Denna funktion kallar jag nu Inneslutandets funktion. Mest för att jag inte har hittat någon bättre svensk term. Termen closure eller på franska clôture innebär här att varje ruta ramar in ett visst moment av ett skeende i tid och rum. Vi ser här hur en son närmar sig sin sjuka mor för att ge henne något att äta. Ruta för ruta kommer bilderna allt närmare gestalten i sängen tills dess att vi ser den mardrömslika sanningen. En sådan inzooming skulle lätt kunna jämföras med ett motsvarande grepp i en film, men för Groensteen är det viktigt att serierutans inneslutande inte sker på samma villkor som den rörliga bildens. För Groensteen är det inneslutna innehållet i serierutan primärt en mental bild som finns innan den realiseras på papperet och som redan då är bestämd av serien som system. I just detta exempel är det extra tydligt hur inneslutandets karaktär också är bestämd av varje rutas format eftersom dessa långsmala rutor avviker från gängse normer och koder för bildrutor.

 

docent2014_5

5) The Separative Function eller separationens funktion har enbart att göra med den gräns som omger varje bildruta och separerar den ena från den andra. Den är inte identisk med inneslutandets funktion eftersom den senare förutsätter ett redan uttänkt bildinnehåll som sluts in. Separation innebär däremot avgränsning mellan rutor. En ruta i en serie kan mycket väl vara tom eller helt svart. Och i sådana fall finns ju inget innehåll som innesluts. I andra fall, som i det svartvita exemplet från George Herrimans serie Krazy Kat, finns inga uppritade gränser mellan bilderna utan enbart tomrum. I avsnittet av The Katzenjammer Kids från mars 1909 finns två standardtyper av separation. Dels den där bildramarna är fristående rektanglar med tomrum mellan, dels den där samma linje utgör gemensam gräns mellan två rutor. Skillnaden mellan dessa två typer utgör i detta fall en del av koden som skiljer två verklighetsnivåer från varandra i serien. Den första typen finns i de partier där verkligheten utspelar sig. Den andra typen finns i det bildblock som utgör ”The captain’s dream”, alltså en berättelse innesluten i berättelsen.

 

docent2014_6

6) The Function of Rhythm eller rytmens funktion kan kopplas till meddelandet snarare än koden. Serien som visuellt meddelande utgörs av en slät yta, oftast av papper, vars indelning bestämmer rutornas positioner, storlekar och proportioner. Den enklaste formen av indelning kallar Groensteen på franska för quadrillage, alltså inrutning eller snarare ingallring. De enklaste formerna av gallerindelning av ett papper är en mental struktur som de faktiska och synliga rutorna förhåller sig till. Man kan säga att rytmen uppstår som ett resultat av det förhållandet. Samtidigt finns här det tydligaste sambandet mellan berättelsens tidsliga förlopp och seriesidans rumsliga struktur. Exemplet är hämtat från Frank Millers dystopiska album Hardboiled. Explosionen upptar uppslagets hela vänstersida. Sedan får sex bildrutors jämna rytm åskådliggöra den brinnande mannens fall. Nästa ruta är långsmal och liggande. Detta accentuerar den nya inramningen och den nya synvinkeln som visar mannens bana genom luften. Alltså ett utdraget förlopp, i en utdragen ruta. Slutligen den oramade bilden av flickan som är det sista mannen ser innan han slår i gatan.

 

docent2014_7

7) The Function of Structuration eller struktureringens funktion är också den kopplad till indelningen av det tomma papperet och därmed tillkomsten av meddelandet. Struktureringens grund är som sagt indelningen eller ingallringen. De synliga rutorna kan ansluta sig till gallret eller avvika från det, så som visas i schemat till vänster. Sidans layout kan alltså vara regelbunden eller oregelbunden. Exemplet är hämtat från Jacques Tardis La véritable histoire du soldat inconnu, eller Den sanningsenliga berättelsen om den okände soldaten, från 1974. Vi ser en layout som är oregelbunden men ändå har starka inslag av symmetri både i rutornas relationer och i gestalternas placeringar inuti rutorna. Visuell symmetri i struktureringen framhäver symmetrier i den narrativa strukturen. Till exempel växlingar mellan parterna i ett samtal, som här. Som Groensteen ofta gör kan man beskriva struktureringen av en seriesida som en ekonomi där valet av en viss indelning begränsar vad som är möjligt att berätta.

 

docent2014_8

8) The Expressive Function eller uttryckets funktion behöver inte ha något att göra med känsloutbrott eller så kallad expressionistisk stil i bilden. Det handlar om att förtydliga avsikten med ett bildmontage. Det här exemplet är ett uppslag ur den amerikanske serieskaparen Chris Wares Jimmy Corrigan – The Smartest Kid on Earth från 2003. Uppslaget för oss i hisnande kronologiska språng från ett sjukvårdstält under amerikanska inbördeskriget till ett sjukhus i sekelskiftets Chicago, ett gatuhörn kring 1930 och 1960, och fram till kliniken ”Med-Life” i nutidens 2000-tal. Men den röda fågeln är återkommande och förtydligar serieskaparens avsikt att knyta samman dåtid och nutid.

 

docent2014_9

9) The Readerly Function är en funktion som angår läsandet men som också innebär att serien explicit vänder sig till publiken i egenskap av läsare och tolkare. Denna hänvändelse kan med en mer specialiserad term kallas en interpellation. Därför har jag valt att använda termen ”Den interpellerande funktionen”. Exemplet råkar vara hela det uppslag som vi tidigare bara såg högersidan av. Det är de inledande sidorna i McKeans och Morrisons Arkham Asylum. Här etableras alltså den första kontakten med läsaren som uppmanas att tränga in i berättelsens mörka värld. Vi ser huvudpersonen Amadeus Arkham gå uppför trappan med matbrickan till modern. Längst upp i trappan möter han för första gången en gåtfull entitet: ”I first caught a glimpse of that other world”. Därmed är berättelsens sceneri och stämning etablerade.

 

docent2014_10

10) Serien som kommunikativ form beskrivs av Thierry Groensteen som ett komplext nätverk av funktioner och relationer. Utgångspunkten är alltid uppslaget, sidan eller strippen som helhet. Detta synsätt står i motsättning till vissa mer förenklade sätt att beskriva serier. Kanske särskilt det som vi hittar i den amerikanske tecknaren Scott McClouds bok Understanding Comics från 1993. Det populariserande draget hos Scott McCloud understryks av att boken är en teori om serier i form av serie. Medan Groensteen betonar kompositionen av sidan som helhet betonar McCloud förhållandet mellan enskilda rutor. Han definierar begreppet closure helt annorlunda än Groensteen och förknippar det med hur vi mentalt fyller i tomrummen mellan rutorna i en bildsekvens. Eller som här: raderade partier av en form eller ett ord. I en dialog med en fiktiv publik kommer McCloud fram till en definition av serier som betonar just bildserien eller sekvensen. I svensk översättning lyder den ungefär ”Motställda tecknade eller andra bilder i medveten sekvens”. Vidare definierar han som vi ser här sex olika övergångar mellan bilder i sekvenser. Analysen påminner om hur filmers struktur är byggd på övergångar mellan synvinklar, tagningar och scener. Den uppmuntrar alltså de jämförelser mellan serier och film som Groensteen undviker.

 

docent2014_11

11) I Dave McKeans serier finns starkt filmiska drag och uppslaget ur Arkham Asylum kan därför exemplifiera McClouds kategorier. Vandringen uppför trappan är som utvalda bilder ur en och samma tagning, alltså ”from moment to moment”. Spökets uppträdande innebär ett byte av synvinkel och en växling mellan två aktörer, alltså ”from subject to subject”. Gränsen mellan vänster- och högersida markerar övergången från den första scenen till den andra, där den första handlingen är att pojken öppnar dörren. I nästa ruta följs den av en ny handling i form av en vädjan: ”Please, I think you should try to eat some of this”. De avslutande rutorna kan ses som delar av en filmisk inzoomning men visar också nya aspekter av samma scen, alltså ”from aspect to aspect”.

 

docent2014_12

12) I förhållande till Groensteens funktioner kan McClouds teori om bildövergångar förklara en del av inneslutandets funktion, alltså closure eller clôture. Han demonstrerar också att det verkar finnas en närmast tvångsmässig tendens hos oss att konstruera samband även mellan helt absurda och godtyckliga bilder, som i exemplet uppe till höger. Vad McClouds teori däremot inte förklarar är hur indelningen bryter ner sidans partier till rutor, alltså separationens funktion. Hans fokus på sekvenser och bildövergångar gör att han har mycket litet att säga om rytm och strukturering. Upprättandet av kontakt mellan avsändare och mottagare via koden förblir en oklar punkt. Åter igen eftersom McCloud fokuserar på den enskilda bilden snarare än helhetens koder. Slutligen är meddelandets referens till en gemensam kontext eller gemensamma erfarenheter något som försummas av både Groensteen och McCloud. Ett klargörande av detta kräver en betydligt mer sociologisk utgångspunkt.

 

docent2014_13

13) Mer sociologiskt kan seriers kommunikativa potential kanske bäst visas med exempel som inte räknas som serier, till exempel visuella instruktionsblad som detta. Här ser vi ett handlingsorienterat visuellt språk med samma struktur som serien. Detta exemplifierar att seriemediets särskilda möjligheter för det första beror på att det är multimodalt. Det etablerar kontakt via flera parallella kodsystem. För det första via bilder och via layoutens struktur. För det andra genom det som kallas deiktiska tecken, till exempel som här pilar och pratbubblor eller tankebubblor. För det tredje genom ord och begrepp förmedlade via alfanumerisk kod. Vidare är serier multidimensionella genom att de artikulerar mening på många olika nivåer. De uttrycker tidsliga relationer genom rytm och rumsliga relationer genom spatial struktur. Beroende på genre och kommunicerad avsikt kan en serie betecknas som känsloorienterad, handlingsorienterad eller logiskt orienterad. Detta får konsekvenser för de estetiska val som görs. Handlingsorienterade instruktioner som denna är också tydliga exempel på logisk orientering. Förhållandet mellan känsloorienterad, handlingsorienterad och logisk orientering är föremål för mina fortsatta undersökningar.

 

Tack

Böcker i Visuella Studier vid Arkens bibliotek / Visual Studies book section at the Arken Library

Ämnet Visuella studier har nu en egen avdelning i Humanistiska fakultetens bibliotek vid Åbo Akademi (Hus Arken, Fabriksgatan 2). Här samlas sedan 2013 alla nya böcker som har anknytning till fältet, ofta inköpta med hjälp av Branders fond här vid Akademin. Tack till den! Boksamlingen är ännu ganska liten och svår att hitta eftersom den befinner sig längst bak i den stora konstvetenskapliga/konsthistoriska samlingen. Därför har jag gjort en enkel skiss till hjälp för studenter som vill uppsöka samlingen. Och även för allmänheten. Tills vidare kan böckerna inte lånas, men de kan läsas på plats, till exempel i den trevliga läshörnan på vårt bibliotek. Välkomna/Welcome!

VSlibraryArken