Thanks!

Den här bloggen tar avstamp i en slutscen. Platsen är Academill, tidpunkten den 16 januari 2013 och evenemanget är dialogseminariet Lärarutbildningen samverkar.

På bilden ses från vänster Bob Karlsson från Utbildningsstyrelsen, Dan Johansson från Finlands Svenska Lärarförbund, Michael Uljens från Åbo Akademi, Micaela Romantchuck-Pietilä från förbundet Hem och Skola, en skymd professor emeritus Peter Mortimore från London University, en skymd Kurt Torsell från Finlands kommunförbund, en beige ryggtavla tillhörande Agneta Eriksson från Sydkustens landskapsförbund och en röd ryggtavla tillhörande Gun Jakobsson från Vasa övningsskola.

Gruppen bildar den panel som dels kommenterade Mortimores plenarföreläsning kallad Dilemmas in education today, dels sammanfattade de diskussioner som förts i dialoggrupperna. Professor Mortimore gjorde en stark insats i att höja vårt självförtroende beträffande skola och utbildning. Han berömde det finländska skolsystemet och skickade direkta hälsningar till lärarna att de skall bli bättre på att berömma barn och bättre på att förklara för elevernas föräldrar hur bra vi klarar oss nationellt och internationellt. Vidare menade Mortimore att den bästa informationsgången i skolvärlden sker på den ”lägsta” nivån, från elev till lärare och från lärare till föräldrar, inte uppifrån och ner, dirigerade av test

Paneldeltagarna tackade, och ställde ytterligare frågor till Mortimore.  Och Mortimore svarade, uppmuntrande och övertygande, ”Ändra inte på strukturen i det finländska utbildningssystemet!”, menade han.

Dialogseminariet som samlade 200 deltagare (198 för att vara exakt) var uppbyggt så, att mitt på dagen fanns två hela timmar för gruppdiskussioner. I de utvärderingar som lämnades in (av 36 deltagare, ja jag vet, usel svarsprocent) framkommer tydligt att gruppdiskussionerna var uppskattade. Grupperna kunde rent av ha varit ännu fler till antalet och ännu mindre till storleken, så ännu fler hade kommit till tals, skrev någon i utvärderingarna. Vidare uppskattades lärarstuderandes medverkan under dagen, som inledare i gruppdiskussionerna och vad mer, lärarstuderandena var mycket nöjda med att bli hörda.

–        Det är första gången jag har blivit hörd i ett så stort sammanhang. Folk ville faktiskt lyssna på det jag hade att säga!

Gruppordförandena hade ingen enkel uppgift att på scenen sammanfatta dessa breda och djupa diskussioner på en kort tid. Dock, motsvarade tiden det man brukar tilldelas i en TV-soffa, tänkte jag uppmuntrande där jag satt på första raden i publiken i egenskap av ansvarig för seminariets planeringsgrupp, ett ansvar som tilldelats mig av Åbo Akademis första prorektor Christina Nygrén-Landgärds.

Gruppordförandena på scenen lyfte fram vikten av denna aktiva dialog där olika aktörer för det finlandssvenska utbildningsfältet mötte lärarutbildare, ämnesrepresentanter, skoldirektörer, lärarstuderande, övningsskollärare och lärarfortbildare. Humaniora, naturvetenskaper, biovetenskaper, teologi, slöjdpedagogik, specialpedagogik och gymnastikens didaktik var representerade bland diskussionsinledarna vid sidan av läromedelsförlaget Schildts & Söderströms, Borgå stad, Sjundeå kommun, Grankulla stad och Larsmo kommun.

Lärarstuderandenas möjlighet att göra fältpraktik i olika skolor steg fram som ett centralt tema i gruppdiskussionerna. Där problematiserades ekonomiska faktorer som fördyrar en fältpraktik avsevärt i jämförelse med en praktikperiod vid Vasa övningsskola. Till exempel det finska Turun yliopisto har helt fått slopa fältpraktiken på grund av kostnader.

–        Måhända vi identifierade ett finlandssvenskt problem som vi kan åtgärda med gemensamma ansträngningar? Att gemensamt arbeta för finansiering för att täcka kostnader för fältpraktiken ute i skolorna och förstås att utveckla och uppdatera handledarnätvecket ute på skolorna intresserar.

Kommunerna har en nyckelroll för att lärarna skall trivas och hållas vid sin läst. ”När nya lärarstuderande väl har sina behörighetspapper i handen kan de inte lämnas ensamma med sin utbildning. Då kommer de förr eller senare till korta. För att detta inte ska ske behövs naturligtvis kompetensutvecklande fortbildning men arbetsgivaren måste låta sina anställda lärare få chansen att del av den. Annars förtvinar skolan. Lärarutbildningen ger en fast grund att stå på, men ingen lärare klarar sig bara med sin utbildning om arbetsgivaren inte kan eller vill satsa på lärarna. Då kan man inte skylla på Pedagogiska fakulteten” skriver Dan Johansson efter seminariet Lärarutbildningen samverkar i tidningen Läraren 24.1.2013 . Jag tackar Dan Johansson för de orden och instämmer i att den dialog som fördes under seminariet både förebygger fördomar och minskar missuppfattningar.

Detta gör vi om i januari 2014 men då under två dagar. I januari 2014 skall vi blicka både framåt och bakåt, eftersom Åbo Akademis pedagogiska fakultet fyller 40 år. Och vi skall ordna lite mer luft i programmet och se till att ni alla som vill har möjlighet att sitta ner och njuta vid ett festmiddagsbord. Vi återkommer ännu i vår med datum för uppföljaren av Lärarutbildningen samverkar.

Tack alla ni som tog er till Academill och bidrog till dialogerna!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *