Lider vi av moralisk schizofreni?

Birgitta WahlbergI den förra bloggskrivelsen skrev jag om djurens rättsliga ställning med stöd av lag och om de tre huvudsakliga synsätten som presenterats i den rättsliga litteraturen de senaste åren.  I det här inlägget kommer jag att ur ett rättsligt perspektiv presentera några moraluppfattningar som sammanbinds med användningen av djur.

De flesta av oss vill djuren inget illa och en del påstår sig till och med älska djur. De flesta kan också enas om följande grundpåståenden som moraliska utgångspunkter och etiska ställningstaganden:

  • Det är en form av orättvisa att ta ett djurs liv om det inte är nödvändigt för människans liv eller hälsa. Till exempel för motiv såsom smak, nöje, mode eller skönhet.
  • Det är en form av våld att döda och att slakta ett djur oberoende av hur mänskligt själva gärningen utförs och även om gärningen kan i vissa situationer anses vara en barmhärtighetsåtgärd.

Om man förhåller sig seriöst till de grundläggande morauppfattningarna – och delar dem som sina egna – är den enda logiska följden givetvis att man ändrar sitt eget beteende i enlighet med de moraluppfattningar som man anser sig inneha. De flesta människorna gör dock inte det. Därför använder och slaktar vi mer djur än någonsin tidigare i människans historia, samtidigt som vi – speciellt inom Europa – har mer lagstiftning om och kring djur än någonsin. Det är med andra ord något i ekvationen som inte stämmer. Den amerikanska rättsvetaren Gary L. Francione kallar detta för moralisk schizofreni och påpekar att det är just detta som har lett till den grundläggande problematiken i djurskyddslagstiftningen. Nämligen att vi är invaggade i en falsk känsla av rättvisa och en tro om effektivt skydd, som ökar konsumtionen och användningen av djur, utan att lagstiftningen de facto skyddar djuren.

Om vi skulle förhålla oss seriöst till de moraluppfattningar de flesta av oss delar skulle det i praktiken till exempel betyda att vi inte skulle äta djur eller använda dem på cirkus eller som tävlingsinstrument och uppvisningsmaterial. Vi skulle inte heller jaga dem för nöje eller experimentera med dem för skönhetens skull på ett sätt som skulle påverka deras välbefinnande, hälsa eller liv på ett negativt sätt. I ett rättsligt sammanhang skulle efterlevnaden av moralen innebära att regleringen kring djur skulle istället för att vara fokuserad på regleringen av det som kan anses vara onödigt/nödvändigt (tillåtet) lidande för djur och krav om hållande, hantering och behandling av djur, vara baserad på rättsliga kriterier om nödvändigt användande av djur. Innebärande sålunda att vissa kriterier med stöd av lag måste uppfyllas för att djur kunde användas överhuvudtaget av människan. Rättsteoretiskt skulle detta å sin sida betyda att djur skulle istället för att skyddas som rättsliga objekt erkännas som en ny kategori av juridiska personer. Med andra ord som icke-mänskliga personer (nonhuman persons) vars användning inte kunde ske utan laglig grund och rättsligt hållbara motiveringar. Med en sådan utgångspunkt skulle användningen av djur i större grad ha sin utgångspunkt i djurens behov och djur kunde också tilldelas rättigheter (utan att dra likhetstecken mellan mänskliga rättigheter och djurrättigheter).

Vilka skulle kriterierna då vara? Till exempel följande tre:

Det första kriteriet sammanbinds med ett nödvändighetskrav som innebär att användningen är nödvändig för människans, djurens eller en annan djurarts överlevnad. Om det första kriteriet uppfylls bör de två övriga uppfyllas likvärdigt och tillsammans. De två övriga kriteriernas innehåll bör uppfylla kraven om godtagbarhet, ändamålsenlighet och proportionalitet på ett sådant sätt att djurens behov inte automatiskt och systematiskt måste ge vika för människans intressen.

Det andra kriteriet är sålunda att användningssyftet alltid övervägs från djurets synvinkel och att användningen inte påverkar djurets/djurens hälsa eller välbefinnande negativt och/eller att avlivning och slakt alltid sker enbart i syfte att säkerställa människans, djurens eller en annan djurarts överlevnad eller som en barmhärtighetsåtgärd mot djuret/djuren.

Det tredje kriteriet är att djuret kan bete sig på ett arttypiskt sätt och tillfredställa de grundläggande fysiologiska och beteendemässiga behoven då de används, hålls, hanteras eller behandlas av människan och/eller fram till avlivning eller slakt.

Jag är fullt medveten om att även om de flesta människorna kan enas om de grundläggande moraluppfattningarna som presenterats ovan, har många svårt att enas – ens med sig själv – att detta skulle innebära i praktiken att man själv skulle vara tvungen bara för djurens skull eller på grund av att de är kännande varelser, att frånsäga sig till exempel vissa födoämnen eller nöjen. Det är väl just därför vi har en mängd människocentrerad djurskyddslagstiftning som baserar sig på reglering av det som kan anses vara onödigt/nödvändigt (tillåtet) lidande för djur, istället för att skydda dem de facto för människans användning av dem. Hur som haver, det är du som enskild individ som bestämmer om du lider av moralisk schizofreni eller inte.

Om Birgitta Wahlberg

Jag är polities doktor (offentlig rätt) från ÅA. Min doktorsavhandling handlade om lagstiftningen och förvaltningen av djurskyddsärenden gällande de djur som vi använder till livsmedel. Efter disputationen vikarierade jag professorn i off.rätt år 2012 och efter gästade jag Universitetet i Johannesburg (SAIFAC) som forskare under sex månader. Nu är jag hemkommen till Finland igen och arbetar som forskare vid ÅA. Mitt forskningstema för tillfället är djurens rättsliga ställning och dess betydelse i lagstiftningen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *