Etikettarkiv: forskning

The beginning of the end?

Sofia HolmqvistAtt se en situation från en ny synvinkel kan vara hälsosamt ibland. Ett problem som man står inför kanske har en självklar lösning då man kunnat byta vinkel och plötsligt ser pusselbitarna som varit gömda under de andra. Eller så handlar den nya synvinkeln kanske bara om att se utmaningen man står inför som en möjlighet och inte som ett problem. Inställningen man har inför uppgiften blir alltså avgörande för lösningen.

För min del har jag den här vårvintern hittat en ny synvinkel. Visserligen har jag vetat att den varit på väg. Jag har vetat att jag varit på väg framåt och arbetat med en process som har ett slut. Men nu har slutet blivit mer konkret – jag skriver min kappa. Resultatet av artiklarna som jag arbetat med under en längre tid skall summeras och till en vettig helhet. Från att ha jobbat mot något som ligger långt fram i tiden – en avhandling som är klar sedan någon gång i framtiden – har jag nu insett att långt fram i tiden så småningom närmar sig. Slutsatsernas tid är här, resultaten är så småningom klara*, skriva – granska – presentera – skål!

Men från att ha jobbat med separata artiklar där jag sammanfattat och tolkat olika resultatdelar har jag nu en ny resultatdel att ta itu med. Min resultatdel består nu istället av fyra artiklar. Istället för att se kappan som en sammanfattning borde jag alltså se den som en ny artikel. Den sista slutliga artikeln. Oj, hur tar man sig an det?

Och när jag tänkt den tanken blev det hela nästan lite komiskt. ”Den sista artikeln”. Det komiska ligger i att det här inte egentligen på något sätt kan ses som den sista artikeln. För att citera Churchill, ”Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning.” När jag avslutat den här processen har jag avlagt en examen, fått nya erfarenheter och färdigheter att utöva forskning. Självklart innebär kappan att jag ser en mållinje, och mållinjen innebär att en rätt så lång sträcka är tillryggalagd. Att nå över mållinjen innebär att en etapp är slut. Men efter det här loppet startar ett nytt lopp som jag i och med avhandlingen endast börjat värma upp inför. Och en bit in på det loppet kanske jag har fått så pass mycket nya erfarenheter att jag med ett något pinsamt överseende kan se på mina första artiklar och tänka att ”nu vet jag bättre, men bra jobbat”. Färdigheterna jag får under den här etappen är alltså bara början inför alla oskrivna artiklar. Så kappan är ingalunda den sista, utan jag hoppas att den endast utgör slutet på den första.

*Skribentens anmärkning: Om allt går som det ska.

Ny fakultet för teknik och naturvetenskaper i Åbo!

 Tapio SalmiVid Åbo Akademi inleddes undervisningen och forskningen i matematik och naturvetenskaper 1918 och 1920 etablerades kemisk-tekniska fakulteten (KTF) för diplomingenjörsutbildningen. KTF blev snart en stark brand i Finland och utomlands. Några årtionden senare inledde vårt universitet verksamheten på biovetenskapliga och IT-områden. Alla dessa utbildningar karakteriseras av hög ambitionsnivå och hög kvalitet.

Nyårsdagen 2015 blev ett historiskt ögonblick för oss: första gången i sin historia har Åbo Akademi alla dessa områden under samma tak, inom en ny och stark fakultet, fakulteten för naturvetenskaper och teknik (FNT). FNT är en av Åbo Akademis fyra nya fakulteter. Fakulteten har verksamhet i Åbo och Vasa, och den erbjuder fem utbildningslinjer: naturvetenskaper inkl. matematik, biovetenskaper, farmaci, informationsteknologi och kemiteknik. Fakulteten utbildar diplomingenjörer, magistrar och farmaceuter, och massor av doktorer. Diplomingenjörsexamen kan avläggas i kemiteknik och informationsteknologi. Fakulteten är mycket forskningsintensiv; i fjol utexaminerades 50 doktorer från fakultetens verksamområde (bio-IT-naturvetenskaper-kemiteknik), vilket är alla tiders rekord i Åbo Akademis historia. Vid fakulteten fungerar två spetsenheter för forskning, en för funktionella material och en för förädling av skogens biomassa.

Vi är en stor fakultet inom Akademin med över 1300 studenter, 40 professorer, ca 40 akademilektorer och lektorer, 24 övriga lärare, över 100 doktorander, tiotals postdoc- och seniorforskare, stipendiater, utländska gästforskare, teknisk personal… Den totala personalstyrkan är ca 450. Vi är en stark och framåtriktad fakultet med ivriga studenter och mycket kompetent personal, vi är en fakultet med högklassig undervisning och forskning. Hög professionell kompetens, utmärkta språkkunskaper och djärvt sinne, nyfikenhet och kreativitet präglar våra alumni; tusentals diplomingenjörer och hundratals doktorer har utbildats vid Åbo Akademi sedan 1920. Många av våra alumni har och har haft ledande poster i näringslivet och i den akademiska världen.

Studenterna utgör kärnan i vår verksamhet; institutionsbyggnaderna sjuder av ung energi. Relationen mellan studenterna och lärarna är mycket informell, vilket är vår stora styrka. På Axelborg träffas vi! Välkommen!

Doktoranden Sofia – en introduktion

Sofia Holmqvist”Vad vill du bli när du blir stor?” Frågan kan kännas väldigt lätt att svara på då man ännu inte är stor – ”brandman”, ”flygvärdinna”, ”astronaut”, ”sjökapten”, ”lärare”, ”pop-idol”. I lågstadiet fick jag glansiga vänböcker av klasskamrater där jag skulle skriva in intressant information om mig själv. På raden om mitt drömyrke skrev jag nog aldrig ”forskare”. Kanske lämnade jag till och med raden tom. I en av mina egna vänböcker har min kusin skrivit att hon vill bli ”liten igen”. Hon hade alltså samma åsikt som Pippi Långstrump, Tommy och Annika som säger ”Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur”.

Jag har funderat en del på om jag har blivit stor. Om inte, när blir jag det? Blir jag stor då jag disputerat? Blev jag stor redan i och med min magisterexamen eller då jag fick legitimation som talterapeut? Jag tror att jag inbillade mig att jag skulle bli det. Jag tänkte mig att min yrkesidentitet så småningom skulle göra mig ”stor”. Då jag började doktorera insåg jag behovet av att så småningom börja forma även en annan yrkesidentitet – ”Sofia, forskaren”, experten inom sitt område. Tanken skrämde mig lite. Hur skulle jag kunna betrakta mig själv som expert? En expert är enligt Nationalencyklopedin ”person med stor sakkunskap (inom ett givet ämne)”. Varför kändes det då så skrämmande kan man undra. Jag kände att det var en utmaning att få stor sakkunskap om något, i en värld där ny kunskap skapas i så otroligt snabb takt. Jag antar att utmaningen i mitt fall också berodde på att mitt givna ämne, logopedi, är ett tvärvetenskapligt ämne. När jag som nybliven magister skrev forskningsplanen för min doktorsavhandling märkte jag att det kändes stort att påstå att jag skulle kunna bli expert inom mitt område. För att kunna slutföra min plan skulle jag kunna statistik, mikrobiologi, immunologi, genetik, psykologi, forskningsmetodik och ett specifikt område inom logopedi. Hur skulle jag någonsin kunna ha ”stor sakkunskap” inom alla dessa områden?

Nu är det två och ett halvt år sedan jag lämnade in min ansökan om att bli antagen som doktorand. Under den tiden har jag förutom doktorand även varit föreläsare, konferensdeltagare, arrangör, studerande, handledare, universitetslärare, amanuens, klinisk talterapeut och forskare (jag kan även tillägga att jag dessutom varit både modfälld, hoppfull, stolt, nyfiken, omotiverad, ambitiös och inspirerad under denna tidsperiod). Jag måste erkänna att det var en liten överraskning för mig att jag som forskare i logopedi fann mig själv läsande forskningsrapporter och litteratur i pedagogik – när hände det här tänkte jag, när hade jag blivit lärare? Blåögt nog hade jag inte tänkt på att yrkesrollen som forskare skulle innehålla allt det här och antagligen kommer jag så småningom att märka att yrkesrollen innefattar mycket mer. Nationalencyklopedin definierar forskning som ”en process som genom systematiskt arbete kan frambringa nya kunskaper och öka vetandet” och ”forskare” är nödvändigtvis inte en expert utan ”en person som i sitt yrke ägnar sig åt vetenskaplig forskning”. Det låter bra, med allt vad det innefattar. Det vill jag gärna bli när jag blir stor.

”Släpp mig loss!” sa fiskaren – om universitetets tredje uppgift och synlighet

Johanna MattilaFör några veckor sedan deltog jag i ett nordiskt seminarium om fisk och fiske i skärgärden. Seminariets syfte var att sammanföra olika aktörer och kunskaper om frågor som berör fiskerinäringens framtid i våra kustområden. Min uppgift var att ge lite ekologisk bakgrund till fisk- och fiskefrågor. Jag riktade mitt budskap till målgruppen: yrkesfiskare, fiskodlare samt myndigheter och organisationer anknutna till dessa. Livskraftiga fiskstammar som också kan utnyttjas utan att fiskfaunan utarmas eller ”överfiskas” som det heter i vardagsslanget kräver en del grundförutsättningar. Av dessa poängterade jag behovet av lämpliga, ostörda grunda områden för fisklek och yngeltillväxt samt behovet att styra fisket så att man inte fiskar bort små individer som inte ännu har hunnit fortplanta sig.

Under och efter andra presentationer fick jag sen kommentarer på det som jag just hade sagt. Då lärde jag mig att ”miljöfolket”, dit jag förstås också hörde, bara vill förbjuda saker och hindra tillväxt. I stället borde fisket frigöras från all reglering, eftersom fiskarna själv nog vet hur man sköter om livskraftiga fiskstammar, och om det finns några bovar i spelet så är de skarvar och sälar, som skyddas av ”miljöfolket”, och fritidsfiskare. Där stod jag, en liten medelålders dam, bland en större skara kraftiga karlar (jo, medges att det fanns visst andra kvinnor med också och även men som inte var så ”stora”) och sköljdes över av den oväntade feedbacken. Jag förstår fiskarnas resonemang och oro, men ur min synvinkel verkar den här strategin vara rätt kortsiktig. Man kan förstås utöka inkomsterna genom att fiska en allt större andel fisk som finns i havet, inklusive de som inte har hunnit producera nya generationer, och även utrota sälarna och skarvarna. Men sagan kan vara mycket kort, när fiskstammarna krymper. Det har man tyvärr redan kunnat se på många håll i världen.

Upplevelsen i seminariet fick mig att tänka på hur svårt det kan vara att försöka sprida nya forskningsrön till samhället och möta människor med helt annorlunda utgångspunkter och syn på saker än vad en forskare har. Ibland blir det verkliga kulturkrockar. Detta gäller speciellt saker som direkt berör människor och som kan ha kontroversiella ekonomiska och politiska konsekvenser.  I mitt exempel var det rätt uppenbart att jag inför en del åhörare bar på en osynlig stämpel, vilket gjorde att mina ord tolkades på ett sätt som jag inte hade menat eller tänkt på.  Jag kom från ett hermetiskt forskartorn utan någon anknytning till verkligheten och fiskarnas vardagsliv. Så tyckte en del, men tack och lov inte alla, åhörare.

Som tur hade jag nyligen också en helt motsatt upplevelse om den s.k. tredje uppgiften inom universitetet. Husö biologiska station basar för tankesmedjor mellan politisk och tjänstemannaledning vid Ålands landskapsregering och forskare vid Åbo Akademi. Tanken är att man under fria former diskuterar för Åland aktuella teman inom vilka ÅA-forskare har expertis. Den andra tankesmedjan hölls under förra veckan med temat ”Samhällsservicereformen” – samordning av den offentliga sektorn på Åland. Även om rubriken kanske låter lite torr och byråkratisk, blev själva smedjan mycket livlig och kreativ. Idéer och erfarenheter utbyttes och diskuterades flitigt under två dagar. Det verkade som om de forskningsrön som de tre medverkande ÅA-forskare (Erland Eklund, Marko Joas och Siv Sandberg) kom med föll i god jord hos de organisationer som håller på att genomföra reformen på Åland. Efteråt var alla mycket entusiastiska och prisade den här typen av samverkan mellan universitet och samhället. Vi spånade även på nya teman för tankesmedjor och utan någon större ansträngning kom vi på fyra nya. Det betyder program för två år framöver.

Efterfrågan på forskningsresultat som mer eller mindre direkt kan tillämpas i samhället växer konstant. Det här syns redan i utlysningar av forskningsfinansiering som ofta är formade att ge svar på aktuella problem eller kunskapsbehov i samhället. Dagens melodi som inte uppskattas av alla, men som ändå präglar den rådande forskningspolitiken. Därför är det allt viktigare för enskilda forskare att kunna kommunicera med olika samhällsaktörer i olika skeden av sin forskning. Forskarna utgör universitetets ansikte mot det omgivande samhället och påverkar den bild som den stora allmänheten har om universitet och forskningen där.  Ingen obetydlig uppgift alltså. Synd bara att uppgiften inte alls uppskattas i finansieringen av ettdera universitetet eller de enskilda forskarna. Synlighet och mediasexighet är nyckelord för att göra sig gällande i dagens samhälle med dess snabba svängningar av intressen. I slutändan påverkas också kommande studerandes intresse för olika utbildningsalternativ (läs: potentiella pengar för universitetet) och framtida forskningsfinansiering.

Universitetets synlighet utgörs förstås också av de nyheter som publiceras om universitetet som sådant. De senaste dagarna har olika nyhetskanaler aktivt rapporterat rektorns och styrelsens för Åbo Akademi budskap om den trängda ekonomiska situationen vid vårt universitet, den kommande strukturförändringen och framför allt de konsekvenser som eventuellt faller på personalen.  Inte precis upplyftande och sporrande nyheter. Vi lever i en värld där alla strukturer och funktioner tycks vara i mer eller mindre ständig gungning och förändring.  Emellanåt känns det som om ingenting någonsin hinner landa innan det igen är dags för en ny ändring – så även vid Åbo Akademi. Man får hoppas att de kommande sparåtgärderna inte är lika kortsynta som yrkesfiskarnas önskemål om oreglerat fiske. Universitetet bör kunna gynna verksamheter som inte bara på kort sikt skapar klirr i kassan utan bygger upp en bred kunskapsbasis och en kreativ, sporrande miljö för personalen och studerande.  Då finns det hopp om att nyhetsflödet så småningom präglas av mera positiva nyheter och synligheten förstärker en positiv image om ÅA och skapar dragningskraft.

Forskning på den sociala webben

Kim Holmberg“When you can measure what you are talking about
and express it in numbers, you know something about it”.
Lord Kelvin, 1824-1907

I ett tidigare inlägg här i forskarbloggen berättade jag att jag nu jobbar som post doc forskare vid University of Wolverhampton (Go Wolves!). Jag jobbar i ett projekt där vi analyserar den vetenskapliga komunikationen på Twitter och bl.a. kartlägger informationens spridning över nätverk. Metoderna som vi använder kan enkelt används för andra ändamål också och av en del av dessa tänkte jag lite skriva om nu.

Den sociala webben är en enorm informationskälla där man relativt enkelt kan samla in mänskors åsikter, tankar och diskussioner. I princip kan man samla allt vad mänskorna skriver på webben. Det finns speciellt för akademiskt ändamål designade web crawlers som kan under en viss tid samla inlägg från givna rss flöden från t.ex. bloggar eller olika diskussionsforum. Twitters api tillåter att man kan begränsat samla in meddelanden som mänskorna skriver där. Twitter har faktiskt blivit en guldgruva för forskning, både marknadsforskning men även forskning om vetenskaplig kommunikation, informationens spridning, mänskors åsikter om olika saker, osv. osv. Man använda Twitter meddelanden för att analysera vad mänskorna tycker om olika produkter, brand, vetenskapliga artiklar, upptäckter, forskning, etc. Om man inte har tillgång till verktyg som samlar in meddelanden från t.ex. Twitter så kan man också köpa meddelanden. Till exempel företaget Gnip är en mellanhand som säljer material från Twitter och många andra sociala medier. Hälften av alla meddelanden under ett års tid från Twitter får man köpa för ett sexsiffrigt tal, och det är också massor med företag som köper (eller samlar själv) materialet för att undersöka vad mänskorna skriver om dem och deras konkurrenter.

I slutet av 2011 skickades ca 250 miljoner meddelanden på Twitter varje dag, så om man samlar ens en bråkdel av detta (vilket man är tvungen till eftersom Twitter begränsar antalet meddelanden som man genom deras api kan samla in) så behöver man a) program som klarar av att hantera denna s.k. big data, och b) datorer som klarar av att utföra de nödvändiga operationerna inom rimlig tid. Att indexera några hundratusen meddelanden kan med en ”normal” bordsdator ta en dag eller två, så med moderna tablet datorer och notebooks kan man helt glömma bort.

Vad kan man sedan göra med all denna data man samlat in? För det första måste man komma ihåg att så gott som allt material som man samlar in på webben innehåller en massa skräp. Om man t.ex. samlar in meddelanden som nämner Apple för att analysera Apples (företagets) synlighet på webben så får man garanterat även meddelanden som handlar om äppelpaj (apple pie). Så utmaningen är att få fram det som är värdefullt, få fram signalerna som indikerar något intressant, från den enorma mängden av meddelanden.

För det aktuella projektet har jag hittills samlat in över en miljon meddelanden från Twitter. Genom att under ett par månaders tid samla in meddelanden som innehållit vissa ämnes- och forskningspsecifika termer samt meddelanden som forskare inom vissa ämnen skrivit, har vi nu en mängd meddelanden som borde innehålla vetenskaplig kommunikation. Men som en snabb analys visar så innehåller materialet även en hel del s.k. false positives, dvs positiva träffar men som inte sen heller innehåller det man varit ute efter att samla. Det kan vara t.ex. ord eller förkortningar som använts i olika meningar eller på olika språk.

Ett sätt att hitta det mest intressanta från en mängd meddelanden är att mäta ordfrekvenser. Ett enkelt sätt är att kopiera texterna eller rss flödet in i Wordle, som ger ett ”ordmoln” med ordfrekvenserna. Man kunde t.ex. direkt mata in flödet från en viss blogg eller spalt i ett diskussionsforum och få en översikt om vad diskuteras. Ett annat sätt att analysera data är att göra tidsserier. Man mäter då frekvenserna som vissa ord använts under en viss tid för att se om det hänt något överraskande som plötsligt fått mänskorna att diskutera och kommentera ämnet i fråga. Drömmen för en forskare (och säkert även journalister) skulle ju vara att upptäck en motsvarande frekvensökning i diskussionerna före ämnet som diskuteras hunnit bli en nyhet i traditionell media. Med andra ord att hitta nyheterna före det blir nyheter. Från ordfrekvenserna kan man alltså se de mest använda orden, som man sedan kan använda för tidsserier för att se när dessa ord använts. Man kan då också plocka ut de meddelanden där ordet i fråga har använts för att göra ytterligare innehållsanalys på materialet.

För bilderna nedan har jag använt ca 60 000 meddelanden som forskare inom ’astrophysics’ har skrivit under ett par månaders tid. Jag använder denna data för att lite demonstrera vad som är möjligt att göra. I bilden nedan kan man se en lista på alla meddelanden i den data som jag nyligen samlat som innehåller ordet *mars*. Man kan också se hur mars kan handla om planeten mars eller om mars choklad. I nedre delen av bilden ser man hur begreppet *dark matter* har använts i Twitter meddelanden. Man kan tydligt se att mot slutet av data insamlingsperioden har det hänt något som fått mänskorna att tweeta mera om dark matter. Det har hänt något som ökat mänskornas intresse för detta. Men från denna bild vet vi då inte ännu om mänskorna är rädda eller oroliga för forskning om dark matter eller positivt inställda till nya upptäckter vid CERN. För att kunna säga något om det måste man kvalitativt analysera materialet. De tidiga topparna i datan är antagligen s.k. false positive, eventuellt spam. Nogrannare analys visar säkert om detta är fallet.

En annan sak som kan vara intressant att analysera är hur informationen spridits och via vem det spridits. T.ex. i forskning om marknadsföring kan det vara intressant att hitta personer som befinner sig i sådan position i sina sociala nätverk att de kan påverka en massa andra personer. Bilden nedan visar hur meddelanden som astrofysikerna skrivit spridit sig i deras sociala nätverk, med riktningen för meddelanden utsatt.

Nedan samma data med en annan visualisering, som jag personligen anser ge mera information. Grafen nedan är gjord med Pajek och Kamada-Kawai algoritm. Kamada-Kawai betraktar alla länkar som om de vore fjädrar mellan noderna (forskarna i det här fallet) som drar noderna närmare varandra tills det hittas balans mellan alla krafterna i nätverket.

Man kan t.ex. se att Twitter användarna PlutoKiller, BadAstronomer och neiltyson är i såna positioner där de har inflytande på många andra personer, många andra som följer med vad de skriver. De har också en del inlänkar till sig, det vill säga personer som de följer, vilket gör att de också är i positioner där de har tillgång till ny information och nya idéer. Men från den första bilden kan vi se att åtminstone ett av meddelanden som neiltyson skickat handlade om Mars choklad, vilket väcker vissa misstankar. Närmare innehållsanalys krävs alltså.

Det ska bli spännande att dyka djupare in i de ca 1 miljon Twitter meddelanden som vi har samlat hittills. Vem vet vad som döljer sig i data mängden.

Detta var mitt sista blogginlägg på ÅAs forskarblogg. I fortsättningen kan du följa med mina inlägg på http://kimholmberg.fi/. Inläggen där publiceras oregelbundet och sällan 🙂

Internetforskning vid Åbo Akademi

Kim HolmbergFör ett par veckor sedan hade internetforskarna vid Åbo Akademi sitt första möte. Detta var den första gången som man fick se hur mångsidig och intressant internetforskning det pågår vid Åbo Akademi. Det är synd att vi inte tidigare vetat något om varandra, men det skall vi nu korrigera.

Cirka 20 forskare deltog i mötet och lika många tog kontakt och beklagade sig över att de inte kunde delta den här gången. Jag tror att alla fakultetsområden var representerade på mötet och nästan lika många ämnen var representerade som det var forskare på plats. Mötet inleddes med korta presentationer i pecha kucha stil där alla presenterade sig själv och sin forskning. Internet forskningen vid Åbo Akademi är verkligen mångsidigt, med forskning om mobil användning av webben till politikers bloggar och från psykologiska aspekter hos webbanvändarna till hur informationen sprider sig på webben.

Internetforskarna är ofta ganska ensamma med sin forskning. De närmaste kollegerna behöver inte finnas vid det egna ämnet eller det egna universitetet utan de kan finnas var som helst på jorden. Till exempel, de forskare som jobbar med samma metoder och frågor som jag gör (dvs webometriska metoder för att kvantitativt analysera webben och webbens fenomen) finns i Storbritannien, Spanien och Sydkorea. Jag tror att många andra internetforskare vid Åbo Akademi är i samma situation och därför är det viktigt att träffas och lär känna varandra. Vi kan lära oss massor från varandra och hjälpa varandra. Kanske kan detta leda t.o.m. till sampublikationer i framtiden och ökad produktivitet (en möjlighet som bör betonas i dessa tider då allting mäts i antalet publikationer). Jag ser många spännande möjligheter med det samarbete som inleddes under detta första mötet och det ska bli spännande att se vart detta för oss.

Det vi forskar i varierar, men metoderna kan vara de samma eller de kan vara användbara för olika ändamål. Det är också därför som vi i framtiden kommer att organisera bl.a. metodseminarier och andra möjligheter för utbyte av tankar. Till att börja med har vi startat en epostlista för att underlätta kommunikationen i gruppen. Om du anser att du också är en internetforskare vid Åbo Akademi, kom med på urlen: https://mailman.abo.fi/mailman/listinfo/internetresearch.