Vårdekonomi och konkurrensutsättning

UniPeda modul3

”Den finländska vårdbranschen är ovan med konkurrens. Internationella företag med tillräckligt kapital för att klara av att driva mindre enheter med minusresultat under några år vinner anbudstävlingar över lokala bolag när kommunerna konkurrensutsätter och upphandlar sin vård.

Bolagen som nu gör investeringar i på den finländska vårdmarknaden är ofta bolag som kommer från finansmarknaden i jakt på en nya, rätt oprövade marknader. De har redan finansiella resurser – de behöver inte söka finansiering för att starta sin verksamhet utan kan direkt börja ge anbud.

– Att de har kapital betyder att de kan operera på tekniskt minus under en längre tid om det behövs, säger Jean Claude Mutiganda, doktor i redovisning och universitetslärare vid Handelshögskolan vid Åbo Akademi

Mutiganda har studerat vårdmarknaden och vårdlösningar över hela världen. Han säger att den finländska situationen inte är usel, jämfört med de flesta andra länder, men att man kommer att försätta sig i en svår situation om man inte bättre lyckas samordna upphandlingen, upphandlingsvillkoren, lagstiftning och se till att den kunskap som behövs finns på rätt ställe.

Ett av de centrala problemen är små kommuner som insisterar på att själva sköta upphandlingen av sin vård. Det är särskilt små kommuner utan tillräcklig kunskap och tillräckliga resurser för att sköta upphandlingen som de aktörer som söker vinst på vårdmarknaden är ute efter. Det betyder inte att stora bolag inte också skulle söka sig in på, och exploatera större kommuners vårdmarknader.

– Först måste ett bolag med bas i utlandet identifiera sin omgivning. De måste få folk som känner systemet bäst på sin sida. Det vill säga en eller några läkare, tjänstemän eller beslutsfattare.

– Beslutsfattare är sällan insatta eftersom de byts ut vart fjärde år, vilket är en del av problemet – alltså att de inte är insatta och fattar beslut om frågor de inte förstår.

– Eftersom lagen om konkurrensutsättning kräver att alla tjänster ska upphandlas på nytt regelbundet (VARJE ÅR??) får bolagen snart en möjlighet att göra ett bud. Kommunerna tenderar att vara för lösa i sin beskrivning om vad som ska skötas av ett bolag som till exempel driver ett åldringshem, och sedan slår kommunen också fast att är det priset som avgör vem man köper tjänsten av.

  • Om priset är det avgörande kriteriet gäller det för bolaget som vill in på marknaden att bjuda lägst. Hur lågt man måste bjuda får man reda på att gå igenom de öppna handlingarna i handelsregistret eller alternativ söker man i kommunens öppna arkiv. På det sättet får man fram vad som är det historiskt lägsta anbudet.

– Utifrån den siffran vet man att ingen kan bjuda så lågt mera. Det är ett pris som tjänsteproducenterna inom som bara verkar inom en kommun inte längre kan erbjuda eftersom uppgifterna olika enheter förväntas göra har blivit fler och dyrare. Det är omöjligt att göra vinst på så låga försäljningspriser även om man inte har några administrativa kostnader och minimal bemanning.

– Sedan har stora bolag affärsjurister som är mycket duktiga på att skriva kontrakt. Man ger ett anbud som inte nödvändigtvis innehåller alla produkter. Men de som produkter som uteblir, och som kommunen kanske missade att uteblev, tvingas kommunen ändå köpa eftersom lagen kräver att kommunen tillhandahåller de tjänsterna. I och för sig har kommunerna vaknat en aning och börjat kräva paketpriser. Men vårdbehovet är olika för olika personer vilket gör det mycket svårt att uppskatta ett heltäckande behov som inte totalt sett blir omöjligt dyrt.

Ifall vårdbolaget får en patient som kräver tyngre vård har bolaget rätt att tacka nej. Kommunen måste i alla fall köpa vård åt patienten. ”Vi tog emot en farbror i det här skicket – men nu är han i en annan vårdklass – var så god och ta honom tillbaka.”

– Den farbrorn kommer ändå att behöva vård, och det genast. Och lagen kräver att kommunen köper den vården åt honom. Och upphandlingen av den vården riskerar att bli ofördelaktig för den köpande parten, särskilt om upphandlingen måste göras snabbt och det hela är sent påkommet.

  • En av orsakerna till att det kan gå så här är att det finns folk i nyckelpositioner utan någon klar insikt om vad de betalar för. Sedan verkar bolaget de betalar till inte heller gå på vinst eftersom de skatteplanerar kreativt. Det är olika bolag som står för vården, städningen, maten, och så vidare – men de hör alla under samma ägare.

– I och för sig är det inget dåligt med konkurrens, tvärtom, den kan tvinga system att fungera effektivare, det vill säga man får mera ut av samma resurser. Men det är alltså inte tävlingen som är problemet här. Problemet är att lagstiftnigen i kombination med dålig samordning gör att krafter som vill exploatera systemet med dess brister har ett öppet fält. Och nu betalar hela samhället.”

Läs mera i Meddelande från Åbo Akademi, 13.11.2014, Himmelriket för den son vill göra vinst. /Text: Markus Prest.

Om tid, kall och arbetsplaner – undervisningens dimensionering och kvalitet

Okategoriserade

Flumhumanisten ser sin kollega Excel-ingenjören på studentrestaurangen och störtar andfådd fram till hans bord: ”Har du hört att det finns chefer vid ÅA som för en kurs på 5 sp med flera hundra deltagare endast godkänner 120 h arbetstid i arbetsplanen på 1600 h? Jag menar … med den sortens matematik … nån stackars lärare kan ju i teorin komma att undervisa 13 sådana kurser per år!” ”13.33 för att vara exakt”, säger Excel-ingenjören. ”Låter effektivt. Det löser en hel del problem med finansieringen av verksamheten.” ”Men … ingen människa kan ju klara av det! Inte en gång och inte 13-nånting gånger! Och samma sak nästa år!” Flumhumanisten låter gråtfärdig.

”Hur så inte?”, frågar Excel-ingengören. ”Låt mig se … ” Han öppnar sin laptop och börjar knacka in något i rasande fart. ”30 h föreläsningar, 90 h återstår … 10 h förberedelser … man hinner kolla genom powerpointen från ifjol så man vet vad man ska prata om … 80 h återstår … 10 h extra om man ska uppdatera nåt … 70 h återstår … Jo, det går riktigt finemang!”

”Men tenten, att rätta tentamina för flera hundra deltagare! Och några tiotal av dem kommer att behöva tenta om! Och alla övningarna under kursens gång! Och den där tentamen ska ju planeras också! Och man ska ju hålla kontakt med deltagarna!” ”Du har så rätt”, säger Excel-ingenjören, ” den där tentamen måste planeras också. Vi reserverar hela 10 h för det. Väl planerat är hälften gjort. Men att rätta tentamina är såååå 90-tal! Det finns system som kan rätta dem automatiskt, och resultatlistan kan exporteras direkt till Excel. Det ger 0 h för att rättningen, 10 minuter för att importera filen och att granska resultatet.”

”Men det där går väl bara med flervalsfrågor”, försöker Flumhumanisten invända. ”Inte alls, jag har ett system som rättar kod också. Både Python, Java, C och C++ understöds. Att planera tentamen och koda det system som granskar koden tar nog aningen längre … vi reserverar 20 h för det … 50 h återstår! Nej, 49 h och 50 minuter. Dem kan jag använda till att planera kursövningarna. De rättas ju av samma system. Allt sker via nätet. Jag behöver varken träffa deltagarna eller förklara nånting för dem eller se på deras patetiska lösningsförslag. Mitt system kommer att ta hand om ALLT, precis allt!”

”Men … mina kurser har ingenting att göra med giftiga ormar eller Sumatra eller vad-det-nu-var som du nämnde! Tänk om kursen går ut på att analysera invandringens effekt på demografin och ekonomin … eller hur Den Poetiska Eddan har inverkat på 1800-talets nordiska litteratur … eller epistemologi … eller ontologi …”

”Aldrig!”, ropar Excel-ingenjören, ”Aldrig att det sitter hundratals deltagare på en kurs om Den Poetiska Eddan!! Men inom t.ex. ekonomi eller naturvetenskaper … det går nog att fixa. Inga problem. Man får bara lite fundera hur man formulerar frågorna … typ … invandringens effekt på ekonomin i ett 20-årsperspektiv är a) positiv b) neutral c) negativ d) vet ej. Piece of cake!” Men han talar till sin laptop. Flumhumanisten har bytt bord.

I det nya bordet sitter Labbrocken som har tjuvlyssnat diskussionen. ”Vet du, jag håller helt med dig”, säger hon. ”Om jag tänker på våra kurser så är de nog resurskrävande. Föreläsningarna ska hållas och förberedas noggrant, och uppdateringen tar sin tid, eftersom hela området utvecklas med himla fart. Och så måste vi ha de praktiska labbarna, och där ryms det endast ett bestämt antal deltagare åt gången. Försöker man tvinga dit flera blir det en säkerhetsrisk. Och det krävs personal som ska handleda de där labbarna. Minst 2 av oss ska vara på plats samtidigt. Och så ska deltagarna skriva sina labbrapporter, och de måste granskas och bedömas. Och så kommer tentamen, som inte kan ha flervalsfrågor. Vi måste försäkra oss om att deltagarna har förstått sig på alla skeden av processerna och de kausala sambanden. Minst 300-400 persontimmar krävs för en sådan kurs.”

Flumhumanisten suckar av lättnad. Här förstår någon henne. Hon har alltid ansett sig vara en kulturbärande och kulturförmedlande aktör, fast på sistone har hon ofta känt att ledningen mera sett på henne som en utgiftspost. Hon har sett framemot att få introducera sina studerande till idéhistoriska tankegångar och till klassiska litterära mästerverk, hon älskar ögonblicket när någon av hennes adepter har insett sammanhang och hittat mönster i hur vi tänker och handlar, och brinner nu av iver att få utveckla dessa, helst med sin lärare som villig åhörare. Det är hennes viktigaste arbetsuppgift.

Att försöka forcera tankegångarna om Den Poetiska Eddans inverkan på senare litteratur ner på en powerpoint som omvandlas till pdf för nätet har varit tungt nog, men ett flervalsprov … då pratar man om ett helgerån. Hon vaknar till när Labbrocken säger: ”Jag har blivit välsignad med en chef som inser att om man får betalt för 1600 h så ska man inte behöva jobba mer än 1600 h. Det är ju den planen som ska följas, eftersom de gamla undervisningstaken är gammalmodiga. En stor del av vår undervisning har ju de facto bytt skepnad, och i stället för att stå i föreläsningssalar, datorklasser och laboratorieutrymmen dagarna i ända jobbar vi en hel del med att producera material som ska stöda lärande, med att handleda studerande, besvara studentmejl … och oj, det skulle vara roligt att hinna forska också. Eller ens hinna läsa vad andra har kommit fram till.

Våra chefer inser allt det där, och varje år kollar vi i utvecklingssamtalet hur det har gått att följa arbetsplanen och ändrar den vid behov. Precis som sig bör.” Flumhumanisten ler varmt. Underbart att det finns chefer som vet att 1600 timmar betyder 1600 verkliga, konkreta timmar bestående av sextio minuter var. Inte sjuttio, inte hundra, inte tvåhundra. Men länge hinner hon inte njuta av känslan, Excel-ingenjören har blivit klar med sina kalkyler och tränger sig på.

”Hörni, jag har räknat färdigt och det ska nog gå!! Och allt går att förverkliga på 1600 h! Man har tre kurser per period, och de ska alla följa exakt samma format: 30 h föreläsningar, 20 h förberedelse, 10 h tentplanering, 40 h planering och kodning av uppgifterna, 5 h för att uppdatera Moodle-sidorna, 5 h för att planera, utföra och granska kursfeedback, 5 h för att besvara frågor på kursanslagstavla, det lämnar ännu 5 h för att koordinera arbetet med kolleger … nej, 4 h 50 minuter, för de där tentresultaten ska exporteras och skickas vidare … men det blir nog bra. Det blir 12 kurser under året, och så har vi den trettonde under sommaren, precis som regeringen önskar.

Dessutom ryms de kalkylerade 13 x 30 h närvaroundervisning, som ger 390 h, riktigt fint inom undervisningstaket som det gällande avtalet specificerar, 392 h, som nu med det nya konkurrenskraftsavtalet ska förresten höjas till 396 h! Skönt med chefer som vågar vara innovativa och moderna! Hög tid att införa lite businesstänkande i högskolorna! Det förbereder gänget för det verkliga arbetslivet! Return of investment … och av 1600 h totalarbetstid blir det ännu 40 h över per år, då hinner man gå på toaletten, hur många minuter blir det per arbetsdag …?”

Men han talar till väggarna. Labbrocken och Flumhumanisten har flytt, den ena till laboratoriet där hon borde kontrollera det kemiska lagret före höstens stora labbkurser, den andra till sin forskarlya där de tjocka opusen ser förebrående på henne i de överfyllda bokhyllorna: hur många timmar har du tänkt reservera för tanke, fördjupning och reflektion i din arbetsplan? Hur många timmar tänker du spendera med oss?

Lektorsföreningen vid Åbo Akademi, styrelsen 2016

  • Johan Werkelin, ordförande
  • Lena Marander-Eklund, sekreterare
  • Mårten Björkgren
  • Mira Karrasch
  • Jonas Lagerström
  • Annamari Soini

Grattis till årets lärare och handledare!

Årets lärare/handledare

Årets lärare och handledare utsågs igår och förrgår på Akademins inskriptioner. Vi gratulerar Frank Pettersson, värmeteknik, Mia Österlund, litteraturvetenskap, och Ann-Sofie Smeds-Nylund, allmän pedagogik!
Studenternas motiveringar till varför de är bra lärare och handledare kan läsas här.
(Både årets lärare och handledare nomineras av studenterna; årets handledare nomineras i studieklimatundersökningen).

Även övriga pristagare gratuleras!

Här kan vi läsa inlägg i bloggen av tidigare års lärare och handledare!

Konstnärligt arbete, akademisk undervisning och lärandemål

UniPeda modul3

Undertecknad lever ett i akademiska sammanhang lite ovanligt dubbel- eller kanske till och med trippel- liv. Detta leverne präglas dock inte av hemlighetsmakeri eftersom både mitt höger- och mitt vänsterprassel till och med finns inskrivet i min arbetsbeskrivning, då hälften av min tjänst är konstnärligt arbete, hälften undervisning. Konstnärligt är jag verksam dels som körledare, dels – ibland – som kompositör. Den andra hälften av mitt arbete består av akademisk undervisning i ämnet musikvetenskap. Som en del av den kurs jag går i universitetspedagogik ska jag nu i bloggform försöka utreda vad Ulf musikern eventuellt kan lära Ulf läraren och tvärtom.

För läraren är det en vanlig fälla att tänka för mycket på vad läraren gör i stället för på vad studenterna gör och vad de lär sig. Vid studiet av universitetspedagogikens modul 1 stod det klart för mig att jag ibland som lärare gjort mig skyldig till just detta misstag. En körledare blir (om hen inte är obotlig narcissist) hela tiden väldigt konkret påmind om att det är hens uppgift att få sina adepter att prestera sitt bästa. Till körledarens arbete hör naturligtvis att själv att ha en klar och strukturerad uppfattning av hur musiken skall tolkas. Men så måste man också ta ställning till hur den ska förmedlas och kunna förmedla den till sångare och publik. Mycket handlar då om att inspirera och intressera, att samspela med körsångarna. Här finns många levande, flyktiga, svårfångade, improvisatoriska moment, som kan vara nästan omöjliga att fånga i fasta direktiv eller metoder. Kanske Ulf läraren kan ta lite lärdom av sin inre dirigent och bli lika fokuserad på och lyhörd för studenternas prestationer som han -förhoppningsvis- är som kördirigent?

Det konstnärliga arbetet är till stor del intuitivt och känslomässigt, fast det kräver disciplin och uthållighet. Inom akademisk undervisning kan kanske finnas liknande intuitiva element, och jag som är verksam också med konstnärligt arbete, har spontant sett dessa delar av undervisningen som självklart viktiga: det spontana samspelet med studeranden, entusiasm för ämnet, uppmuntran; ideal som ibland varit rätt svåruppnådda i vardaglig teoretisk undervisning.

Inom de universitetspedagogiska studierna har man dock närmat sig uppgiften från ett annat håll. I universitetspedagogikens modul 3 har vi hittills fokuserat på formulerandet av lärandemål och kursbeskrivningar och därvid använt oss av bl.a. Blooms taxonomi, som katalogiserar hur kunskap har integrerats i olika nivåer hos den lärande. Jag har varit skeptisk inför tilltron till att välformulerade lärandemål i väsentlig grad skulle påverka inlärningsresultaten. Jag kommer ihåg hur oerhört meningslösa Sibelius-Akademins lärandemål tedde sig för mig själv då jag i tiden avlade ”Körledning A” och ”Pianospel B”. Dessa välmenande floskler hade väl inget att göra med inlärningen, tyckte jag då, de är bara något som bör formuleras eftersom byråkratin av outgrundliga anledningar kräver det. Målen för undervisningen är tydliga och det är inte väl använd tid att grubbla så mycket över dessa formuleringar, bara undervisningen i övrigt är väl planerad och utförd.

Jag har dock småningom under mina universitetspedagogiska studier fått en mer mångsidig uppfattning om lärandemålen och insett att de i bästa fall kan användas till att hjälpa studenterna till reflektion över vad de kan och vill lära sig på en kurs och varför. Vidare kan de i planeringsskedet fungera som självutfrågning för läraren, en checklista som kan hjälpa till att klargöra vad man egentligen vill åstadkomma med sin undervisning. Jag har märkt att checklistan får tankarna in på nya banor och stimulerar till nya grepp i undervisningen. Framför allt har det fått mig att fundera på hurudan examination man borde ha för att i högre grad hjälpa studerandena att själva tillämpa kunskaperna och tänka vidare kritiskt.

Jag har kommit på mig själv med att tänka att man även som körledare djupare borde begrunda vad man egentligen vill åstadkomma. Konsertprestationen är ju det akuta målet, som man ofta närmar sig i en blandning av högsta exaltation och djupaste panik. Men körsångarnas inlärning och körens verksamhetskultur har fler dimensioner än att ta sig fram från den ena kortvariga kicken av optimal musikupplevelse till nästa. Kanske Ulf dirigenten också kan må bra av lite pekpinnar från sin inre universitetslärare?

Planering av en intensivkurs

UniPeda modul3, , ,

Välkommen på intensivkurs, 18-20 timmar föreläsning under tre dagars tid! Låter det lockande? Bilden som kan målas upp framför ögonen är att hamna att sitta nästan en komplett arbetsdag på en bänk och bearbeta den strida ström av informationsflöde som utan uppehåll kommer emot. Detta kan i värsta fall få några studerande att osökt tänka på moderna motsvarigheter till metoder som användes under spanska inkvisitionen. Det ovanstående är turligt nog inte en del av marknadsföringen av intensiva kurser, men faktum kvarstår att ta del av en intensiv kurs är en utmaning för deltagande studerande.

Intensiva kurser, som ofta hör till fördjupad nivå, har sin största motivering i optimerad smidighet, dock kanske inte alla gånger i optimerad pedagogisk fullträff. Smidigheten kommer till sin största nytta då en intensiv kurs är ämnad för studerande vilka alla inte hör till det universitet som erbjuder kursen. Studerande från andra städer i samma land, studerande från andra länder samt personal från näringslivet kan lätt motivera sin professor eller chef att delta i en tre-fyradagarskurs där endast en tur- och returresa samt ett par hotellnätter krävs. Intressantare och mera svårlösliga frågor dyker däremot upp kommer när de pedagogiska aspekterna av en dylik kurs börjar diskuteras.

Efter att ha planerat och genomfört några intensiva kurser med olika strukturalternativ och fått feedback från kursutvärderingarna, har vi några recept och förslag på moment som är värda att tänka på då man planerar en intensiv kurs. För att kunna göra jämförelser, anses en ”vanlig kurs” i detta fall en kurs om går några timmar per vecka under ett antal veckors tid, t.e.x en hel period.

Struktur. En kurs som är strukturerad att gå tematiskt framåt på ett logiskt sätt, där nästa föreläsning bygger som mycket som möjligt på den föregående, gör det lättare för studerande att hänga med. Det som i strukturväg mest väsentligt skiljer en intensiv kurs och en vanlig kurs är timplaneringen per dag. Det som väldigt ofta uppmärksammas i studerandes kursutvärdering är hur ”kompakt” kursen är; en alltför ambitiös kursstruktur leder väldigt fort en gäspande publik som inte orkar koncentrera sig hela dagen igenom. Därför är det följande skedet i planeringen att inte förglömma att lägga flera pauser längs dagen, vilka kan var från en halv timme upp till två timmar långa. Under dessa kaffe-,  lunch- och mellan pauser hinner studerande pusta ut, ta igen sig och det vikigaste av allt, att växelverka med föreläsaren samt med varandra.

Kursmaterialet. Efter att en intensivkurs gått igång, går den litet som tåget, dvs stannar kanske inte för varje minsta detalj. Eftersom studerande till dylika kurser oftast har mycket varierande studiebakgrund, behöve de en sportlig chans att hänga med. Därför rekommenderas det att materialet som skall behandlas under föreläsningarna skall finnas tillgängligt på förhand, så att alla får tid att bekanta sig med vad som komma skall. Länkar till föreläsningsmaterial och kursböcker kan lätt laddas upp på Moodle, dit studerande från hela Finland torde kunna logga in. För deltagare från utlandet samt näringslivet kan olika molntjänster användas, där t.ex. Funet FileSender program kan användas riskfritt då det är ett verktyg ämnat för okommersiella universitetsändamål. Man kommer lätt åt FileSender-programmet via ÅAs hemsida.

Gästföreläsare. I mån av möjlighet, gästföreläsare med olika bakgrund luckrar upp dagen då studerande får ta del av flera typer av undervisningsinnehåll och stilar, allt från djupa teorier till näringslivets tekniska problem och lösningar. Därtill kan experter på olika områden smidigt belysa sina särområden och studerande kan få svar på mycket specifika frågor. Ibland har till och med potentiella kommande sommarjobb diskuterats. En ny input till variation i intensivkursföreläsning hände förra våren. Vår färska doktor föreslog att bryta de långa sittsessionerna genom att ta laboratoriet in till föreläsningssalen. Där gjorde han en praktisk demonstration av det han nyss föreläst om. Hans föreläsning gillades skarpt, vilket kan ses av bilden här nedan.

Föreläsning/seminarie över nätet. En direktsänd videokonferens eller föreläsningar som är bandade på förhand har säkert sin plats, men under intensiva kurser ger aktivt deltagande ”live” på plats en spontanitet som moderna verktyg (ännu) inte kan förmedla. Däremot kan Adobe Connect och andra program med fördel användas, t.ex. vid kursens seminariedel, där studerande håller sina seminarier på ÅA eller från en dator varifrån som helst i världen. Inte ens studerande som deltagit i seminarietillfället från Syd-Amerika har vållat några större tekniska problem.

Till sist, kom gärna med kommentarer och synpunkter, egna erfarenheten eller tankar som ni fått när ni läst igenom detta inlägg. Vi kommer fortsättningsvis erbjuda intensiva kurser och nya synvinklar tas öppet emot.

 

Integrering av genus och mångfald i undervisningsprogrammet i psykologi – ett axplock

IPL, toppenhet för utbildning, Stödmaterial

Ett tema för kvalitetsarbetet vid före detta Institutionen för psykologi och logopedi år 2014 var genus och mångfald i undervisningen. Efter att psykologin lade om sitt undervisningsprogram 2013-2014, försvann den obligatoriska kursen ”Psykologi i genusperspektiv” ur programmet, vilket fick studerande att skriva ett PM om dessa frågors närvaro i undervisningen överlag. Meningen efter omläggningen var att kunskap om jämställdhet, genus, etnisk mångfald osv. skulle bakas in i bägge ämnens undervisningsprogram som en naturlig del, och inte endast förekomma i separata kurser. Tanken med utvecklingsarbetet 2014 var att stöda den undervisande personalen i denna process. Inspiration togs också från benchmarkingbesöket vid Göteborgs universitet 2013, där både psykolog- och logopedprogrammen har arbetat mycket med att integrera kunskap om dessa frågor i sin utbildning (se Årsrapporten 2013).

Meningen efter omläggningen var att kunskap om jämställdhet, genus, etnisk mångfald osv. skulle bakas in i bägge ämnens undervisningsprogram som en naturlig del, och inte endast förekomma i separata kurser.

Arbetet med att integrera genus och mångfald i undervisningen inleddes med ett fortbildningsmöte den 3.6.2014 med Malin Gustavsson från Ekvalita (www.ekvalita.fi). Efter mötet fick lärarna en hemuppgift som bestod i att fundera över hur genus- och mångfaldsaspekter kunde bakas in i den egna kursen. Arbetet fortsatte under kvalitetsseminariet på Ilmaristen matkailutila den 10 oktober, då hela dagen tillägnades genomgången av lärarnas arbete samt vidare diskussioner (se inlägg i Lärarbloggen 17.11.2014 ”Mångfald är en rikedom”). Dagen resulterade i flera konkreta förslag på kursnivå som implementerades från och med läsåret 2015-2016 såvida samma lärare fortsatte med samma kurs.

Här några axplock ur de kursförändringar psykologins lärare arbetade fram under projektets gång (specifika litteraturförslag är inte inkluderade). Fokus låg på kandidatkurserna som till sin natur är litteraturtunga med stark betoning på teori och metod. I de yrkesförberedande kurserna på fördjupad nivå där man övar sig på praktiskt, kliniskt arbete och ett terapeutiskt förhållningssätt upplevdes mångfaldsfrågor som en redan djupt integrerad del av undervisningen och inte ett område i behov av utveckling.

Identifiera litteratur/annat material för din kurs/dina kurser utifrån en analys av vilka mångfaldsaspekter som kan vara relevanta för kursinnehållet.

”Litteraturen ligger som bas för kursen (läskurs med s.k. inspirationsföreläsningar). Jag kommer därför att uppmärksamgöra studerande på en kantring i teoribyggen kring personligheten (särskilt av äldre och till yttermera visso teoretisk natur) mot en västerländsk heteronormativitet.”

”Litteraturen förefaller ”neutral”, men behöver därvid också kompletteras med ett mångfaldsperspektiv under föreläsningarna.”

”[Min kurs] är den första kursen inom blocket för forskningsmetodik. Kursen ger bl.a. en grund i förmågan att kritiskt analysera forskningsrapporter och de slutsatser som kan dras utgående från dem. En naturlig del av detta är därför att kunna ifrågasätta val av sampel och den population samplet antas representera. Sampelvalet ur en mångfaldssynvinkel lyfts fram i litteraturen kring WEIRD (Western Educated, Industrialized, Rich and Democratic) samhällen, därifrån största delen av samplen i vetenskaplig forskning härstammar trots att WEIRD-samhällen endast utgör en tiondel av världens befolkning. Artikeln ”The Weirdest people in the world?” (Henrich , Heine, & Norenzayan, 2010) blir därför en del av tentlitteraturen i kursen år 2015. Redan i år finns den med som frivillig läsning.”

”I den nya kursboken The Psychology of Human Sexuality (Lehmiller, 2014) tas mångfaldsfrågor upp i en bredare utsträckning än tidigare tentlitteratur (bland annat kön, sexuell orientering, parafilier och religion). Jag kommer ytterligare att under första föreläsningen understryka att boken trots alls skrivits för en amerikansk publik, vilket kan begränsa vinklingen.”

”Behandlingen av ovannämnda punkter gäller främst de praktiska neuropsykologikurserna som kommer först efter denna kurs, men man kunde nog ta upp vissa aspekter såsom vikten av relevanta testnormer även här. Eftersom man visar videosnuttar med riktiga patienter (samlade från Youtube) redan i denna kurs, kunde även aspekter som gäller relationen mellan klinikern och klienten omnämnas. Via dessa exempel borde studenterna nog få en inblick i det mångfald som finns hos hjärnskadade individer gällande deras beteendemönster. Afasi i olika språk samt hos flerspråkiga tar jag upp. Könsskillnaderna nämns i samband med vissa neurologiska tillstånd där förekomsten varierar mellan kön (MS, dyslexi, Alzheimer).”

”Kursen kommer i år att lyfta fram mångfaldsfrågor i samband med föreläsningarna och med extra material. Relevanta etiska frågor som är relaterade till mångfald är bl.a. grunder för inkluderingen av variabler i analyser (t.ex. kön, ras, religion) och forskningens konsekvenser (t.ex. möjliga fördomar och å andra sidan ökad medvetenhet). Valet av population och individuella studiers generaliserbarhet är viktiga aspekter också i en systematisk review, och på kursen kommer ”WEIRD”-bias att behandlas.”

”Det finns forskning som visar att etnisk minoritetstillhörighet, relativ fattigdom, manligt kön och urbanicitet är viktiga riskfaktorer för psykos, och att de hänger ihop med sämre prognos. Alla dessa teman behandlas i boken Models of Madness av J. Read och J. Dillon (red.) som jag använder som kurslitteratur. Även bokens kapitel om psykos och kön för fram tankeväckande fakta om hur kvinnor och män har olika typer av psykossymtom. Frågor om könsrollers inverkan på vår perception är därför relevant för kursen.”

Redogör för hur mångfaldsfrågan ska examineras på din kurs/dina kurser.

”Kommer med i någon tentfråga. Är bara en del av en stor helhet.”

”Frågor i boktentamen där studerande kritiskt bör problematisera aspekterna.”

”I nuläget har examinationen fokuserat på teorier och kliniska manifestationer inom klinisk psykologi. Fr.o.m. följande kurs kommer ett moment med gruppdiskussion kring kliniska frågeställningar ur ett mångfaldsperspektiv att införas. Studerande får i smågrupper diskutera fall där olika kön och olika sexuell inriktning angetts […] Grupperna får efter detta presentera en tänkbar psykologisk tolkning och handläggning av ”fallen”. Skillnader i utfall beroende på ”fallets” kön, könsidentitet, sexuell läggning etc. diskuteras sedan utförligt i storgrupp med föreläsaren som ledare. Samma sak kan också göras vid ett annat tillfälle, men då med olika socioekonomisk/kulturell bakgrund som ”indikator”.

”Kursdeltagarna tilldelas forskningsresultat där dessa frågor aktualiseras och får i uppgift att tänka på hur samma forskningsfråga kunde studeras utan ifrågavarande mångfaldsproblematik. Studier väljs så att följande mångfaldsfrågor inryms: a) etnicitet och kulturell variation b) socioekonomisk status c) bildningsnivå d) sexualitet e) kön.”

”Mångfaldsfrågor kring själva frågeställningen (t.ex. könsskillnader, beaktande av socioekonomisk status, ålder o.s.v.) diskuteras för varje forskningsfråga. Varje grupp/par får som en del av sin uppgift att framlägga vilka mångfaldsfrågor som inryms i deras projekt, och presenterar hur man på bästa möjliga sätt beaktar dessa med tanke på 1) generalisering av resultaten, och 2) etiskt genomförd forskning (respekt för de individer som deltar i datainsamlingen). Andra grupper/par ger feedback och förbättringsförslag och dessa förslag ska beaktas i den slutliga forskningsplanen. Valet av försökspersoner analyseras explicit från detta perspektiv (dvs. vilka man väljer in som försöksperson och varför och hur detta påverkar representativiteten). Konstruktionen av frågeformulär analyseras ur genus- och mångfaldsperspektiv (d.v.s. antar man ett dikotomt kön, antar man två föräldrar, antar man att tvåspråkighet betyder finska/svenska, antar man heterosexuella två-föräldrafamiljer osv.). De studerande skall explicit motivera varför de antingen analyserar eller inte analyserar gruppskillnader mellan t.ex. män och kvinnor eller om de lämnar bort vissa respondenter (t.ex. svensk-ryska tvåspråkiga familjer). Praktiskt förverkligas dessa uppgifter genom att ge studerandena en öppen instruktion att beakta perspektivet i analyserna. De skall alltså själva tänka igenom vilka faktorer som är relevanta för just deras projekt och på vilket sätt. Ingen färdig lista på ”mångfaldsfaktorer” kommer att ges.”

”Mångfaldsfrågan examineras genom att studeranden i sina utlåtanden om sina klienters personlighet skall ha lärt sig att integrera dessa frågor och kunna tolka resultat från de olika testinstrumenten utgående även från relevanta mångfaldsfrågor så som ekonomisk status, kön, fysiska handikapp o.s.v.”

”Jag kommer att föreläsa om psykos och kön, psykos och etnicitet och psykos och relativ fattigdom och tänker ta med frågor om det till tenten.”

Fundera över hur du i din undervisning i övrigt kan beakta mångfaldsaspekter.

”I litteratur, övningar, filmer, texter.”

”De moderna formerna av äldre teorier betonas under föreläsningarna, mångfaldsaspekten tas genomgående upp. Personlighet i sig är ett komplext begrepp och under presentationen av olika ansatser att förklara/förstå begreppet kommer bl.a. genus och könsaspekter att lyftas fram. Noggrant avidentifierade erfarenheter från kliniskt arbete med t.ex. personlighetsbedömningar av transsexuella personer kan bl.a. användas som en form för belysande exempel. Social diversitet lyfts allmänt fram.”

”Genom ett genomgående betonande av att olika bakgrund hos individer föreligger (kultur, sociala strata etc.) samt olika sexuella inriktningar och identiteter. Det senare allra särskilt vid genomgång av t.ex. olika störningstyper – och det bemötande dessa kan få. Likaså framförs ett påpekande av dold heteronormativitet och västerländsk medelklassnormativitet i olika typer av litteratur”

”Under den första föreläsningen kommer jag i fortsättningen att kommentera sexforskningens brister gällande mångfald. En aspekt som jag tänker att också är viktig att poängtera för kursdeltagarna är hur kursens deltagare (majoriteten vanligtvis unga, finlandssvenska kvinnor) påverkar diskussionen som förs under föreläsningarna. Denna poäng kommer jag i fortsättningen att ta upp under kursens sista föreläsning, då jag tillsammans med studenterna diskuterar kursens innehåll och tankar som väckts under kursen.”

”I kurserna används ofta exempel med kön som oberoende variabel. Deltagarna uppmärksammas på att detta är vanligt inom statistik eftersom det för de flesta av oss är en mycket naturlig gruppindelning som inte kräver invecklade förklaringar, men att det att exemplen är vanliga inte ska tolkas som att frågor om skillnader mellan könen alltid ska antas eller att kön är en så enkel dikotom variabel som man lätt antar. Som kursdragare bör jag också motarbeta ett antagande som jag tror att förekommer om att män är mera intresserade och lämpade för matematik och statistik än kvinnor. I framtiden kommer jag att sträva efter att ha en äldre kvinnlig studerande som drar en del av kursen, t.ex. datorövningarna.”

”Eftersom kursen i sig handlar om personer som är ”annorlunda” och som ofta omnämns i diskussioner om så kallade mångfaldsfrågor ser jag som min viktigaste ”mångfaldrelaterade” uppgift att normalisera själva begreppet psykos och få mina studerande att inse att personer med psykos är inte några främmande, oförståeliga och konstiga figurer som finns någon annanstans i världen. Jag kommer att försöka se till att inte alla patienter i fallbeskrivningarna har finlandssvenska eller finländska namn, att de alla inte är högutbildade och att de alla inte är heterosexuella.”

”Mångfaldsperspektivet betonas både på föreläsning och vid det parvisa feedbacktillfället, i synnerhet vikten av att ställa könsneutrala frågor. Även mångkulturella aspekter lyfts fram.”

 

 

Varken lärare eller studerande – observationer kring utbildningen vid ÅA

UniPeda modul3, , ,

Som två nya doktorander vid den naturvetenskapliga fakulteten har vi hamnat i en position där vi i princip tillhör lärarkåren, men ännu känslomässigt och erfarenhetsmässigt ser oss mera som studerande. Under kursen i universitetspedagogik har detta gett många intressanta perspektiv på materialet som behandlats. I vår tudelade position hoppas vi kunna dela med oss några observationer ur en (nästan) studerandes syn på universitetspedagogiska frågor – ett perspektiv som alltför ofta saknas i diskussionen. Vi hoppas att detta även kan intressera de ”riktiga” lärarna.

Unipedakursen har gett oss en mängd nya insikter i hur undervisningen vid akademin egentligen fungerar. Att inse hur mycket arbete som ligger till grund för en kurs samt alla regler och bestämmelser som måste följas blev ett uppvaknande från bilden vi hade som studerande. Vi insåg att det inte riktigt är så svartvitt att kursen börjar vid första föreläsningen, slutar vid tenten och består huvudsakligen av undervisningen där mellan. Kursen gav en inblick i hur systemen är uppbyggda för att stöda varandra och det stöd akademin erbjuder sina lärare (bara de känner till det). Tyvärr blev det också klart att det finns områden där systemet inte alltid fungerar som avsett. I den här texten skriver vi om ett par ämnen som intresserar oss, åtminstone löst sammanbundna av ämnet kursplanering, och fördjupar oss i dem. Eftersom vi båda studerar vid naturvetenskapliga ämnen kommer vår text huvudsakligen att basera sig på våra erfarenheter från dessa ämnen.

(Kommentera gärna med reflektioner från andra ämnen!)


         
Kursbeskrivningar 

Ett av de centrala ämnena inom undervisningsplaneringen och unipeda 3:an är kursbeskrivningarna. För oss var hela konceptet med kursbeskrivningar mera eller mindre okänt innan det behandlades i kursen. Det blev den första, men absolut inte den sista, gången där vi under kursens lopp frågade oss ”Varför har ingen berättat det här medan vi studerade!”. Samma kunskapsbrist ser också ut att råda bland andra äldre studerande, så det är inte bara vi som bosatt oss under en mossig sten. Vår okunskap kan bero på att systemet med kursbeskrivningar inte ännu existerade när vi var gulisar. Oavsett tyder det på en allvarlig brist i akademins informationsflöde. Här har det kanske genom åren uppstått en ond cirkel; personalen värdesätter inte kursbeskrivningarna eftersom studerandena inte bryr sig om dem – studerandena tar inte kursbeskrivningarna på allvar eftersom ingen har informerat om deras betydelse, de är slarvigt gjorda och/eller saknar praktisk relevans. Här ser det dock ut att ske en förbättring, nya studerande verkar ha en större kunskap om kursbeskrivningarna samtidigt som personalen börjar inse kursbeskrivningarnas potential.

Frågan är i så fall varför först nu? Kursbeskrivningarna har ju redan funnits i flera år. Grunden för att kursbeskrivningarna ska fungera på det avsedda sättet är trots allt att reglerna följs och att alla inblandade är medvetna om deras funktion. Ett fungerande system med kursbeskrivningar är effektivt för både studerande och lärare. Systemet ser till att både föreläsare och studerande har samma bild av vad som ska läras ut och vad som krävs för att bli godkänd i kursen. Kursbeskrivningarna är också ett viktigt steg i att främja likabehandlingen av studerandena. Någon fungerande kontrollmekanism som säkerställer att systemet fungerar har åtminstone hittills inte setts till.  En snabb sökning i ÅAs kursdatabas ger ännu flera kursbeskrivningar som inte följer riktlinjerna. En alltför strikt tillämpning av reglerna är, å andra sidan, inte heller önskvärd eftersom det kan leda till en brist på flexibilitet, vilket underminerar fördelarna med systemet.

 

Inte bara föreläsningar och formeltenter 

Kursernas röda tråd håller den undervisande personalen i och den förmedlas till de studerande inte bara med kursbeskrivningar utan också med kontaktundervisningen, ofta i formen av föreläsningar. Även om föreläsningar är ett bra sätt att förmedla teoretisk kunskap visar forskning att andra undervisningsmetoder, om väl använda, leder till djupare inlärning och bättre når studerande med olika sorts studietekniker. Ett nyckelord här är intresseväckande. Gällande undervisning är naturvetenskaperna långsamma med att förnya och piffa upp de gamla goda föreläsningarna. Detta är dock en trend som ses i universitet världen över, där de ämnen som räknas till de ”mjuka” vetenskaperna prövar på nya undervisningsmetoder snabbare än de ”hårdare”. Men visst har några olika undervisningsmetoder prövats på i några av fakultetens kurser, bland annat ”flipped classroom” och problembaserad undervisning. Med det nya kursprogrammet finns också en otroligt fin möjlighet att ta till vara på när föreläsarna ändå måste strukturera om – pröva nya metoder!

Matematikföreläsning vid Tekniska Högskolan (TKK) i Esbo

För inbitna föreläsare skulle det vara ett stort steg framåt om de lyckades aktivera kursdeltagarna, inte bara under utan också utanför föreläsningen; en bekantskap med formler och teori kan vara bra att odla även vid sidan om föreläsningarna. Aktiveringen kunde i detta fall ske med t.ex. olika fusklappsmetoder. Till exempel får studerande  vid naturvetenskaperna vid Helsingfors Universitet ta med sig egna, av examinatorn kontrollerade,  anteckningar  till ett tenttillfälle. Ideellt tillämpat tvingar sådana hjälpmedel studerande att förstå materialet på en så djup nivå att hen kan välja (evaluera) de centralaste formlerna/materialet som hjälpmedel till tenten. Ett sådant system skulle innebära en förbättring av det nu ofta använda systemet där man riskerar att långt examinerar hur bra studerande är på att lära sig hundratals formler utantill (för att sedan glömma dem till följande dag). Alternativa tentamensuppgifter kunde be studerande förbättra olika system eller motivera egna tillämpningar av kursens teori.

Balansgången mellan forskning och undervisning kan ha en central roll i den konservativa synen på undervisningen. Forskning visar att undervisande forskare sällan lyckas bli både toppforskare och toppundervisare. Kanske en forskare till och med ser undervisningsskyldigheterna som ett nödvändigt ont för att kunna forska. Finansieringsmekanismerna igen stöder proportionellt mer de som kan publicera fina resultat, vilka ytterligare kan hjälpa söka forskningsunderstöd; utvecklingen styrs av hur universitetets finansstruktur prioriterar undervisningen.

 

Omgivande administration 

Åbo Akademi är bra på att ta fram nya  bestämmelser, direktiv och instruktioner – de flesta befogade. Men, då frekvensen för ombyten är hög i ett trögt system hänger inte alla delar med. Resultatet är att nya bestämmelser, direktiv och instruktioner i många fall inte tillämpas i praktiken. Ibland tillämpas nya förnyelser utan tillräcklig kunskap om hur de tidigare förnyelserna påverkat Akademin.

På små ämnen verkar exempelvis varje ny avhandling bemötas som ett skepp på jungfruresan. Det finns till exempel flera olika uppfattningar om hur avhandlingens resa från skribentens hand till studiekansliet bör gå till.

Bland alla nya bestämmelser, avsedda att uppmuntra studerande att bli klara inom utsatt tid, får ett onödigt paragrafrytteri ibland motsatt effekt. Till exempel har många som vill ta ut sin examen upplevt frustration kring att logiska studiehelheter inte kan införas i en examen eftersom det skulle ge en examen som är några få, men oförlåtliga, studiepoäng för stor. Ett annat  exempel är att det är svår för en studerande att ta kurser i sista årets fjärde period. Problemet är att ansökan om examensbetyg måste vara inlämnat i slutet av maj, för att få ut betyget före sommaren. Samtidigt är det omöjligt att få in en studieprestation från fjärde perioden i studieregistret till det datumet. Detta kan leda till en flera månader lång väntan på ett betyg trots att alla studieprestationer är avklarade. Argumentet att avhandlingen är det sista som ska göras känns inte välgrundad då obligatoriska kurser kan gå vart annat eller vart tredje år och arbetsmöjligheter kommer och går. Men kanske det bara är naturvetenskaper som har kurser som går till slutet av period 4?

 

Universitetsutbildningarna upplever i dag stora förändringar, både när det gäller nya pedagogiska rön och samhällets krav på universiteten. För att handskas med dessa förändringar har Åbo Akademi gjort stora förändringar i sin verksamhet. Områden som speciellt har utvecklats är kursplanering och studiernas struktur. Många av dessa förändringar har varit nödvändiga och lett till märkbara förbättringar av systemet. Samtidigt finns det också områden där man i sin iver att förnya har skapat oavsedda konsekvenser.

 

Fredrik Lindroos & Emil Rosqvist

God fortsättning på det nya året och välkomna att delta i personalutbildning!

Personalutbildning, UniPeda modul3

En av examinationsuppgifterna inom universitetspedagogikens modul 3 är att skriva ett blogginlägg samt att kommentera två tidigare inlägg. I instruktionerna för uppgiften står att man t.ex. kan reflektera över den viktigaste lärdomen utifrån skuggning av en kollegas undervisning. Man kan skriva om de nyttigaste kortkurserna eller videoföreläsningarna som man tagit del av och man ska också motivera sitt val. Ytterligare ett alternativ är att redovisa för den nyttigaste litteratur man läst och då också motivera sitt val. Skribenten ska ge exempel på något man avser att tillämpa i sitt eget arbete. Inläggen har handlat om allt från utvärdering, bedömning, reflektionsbaserade aktiviteter, e-böcker, litteracitet, kursplanering, Blooms taxonomi m.m. Skribenterna har lyft fram angelägna ämnesområden som kan tjäna som både information och inspiration för hela personalen.

Universitetspedagogik kan läsas upp till 25 sp och ingår i det utbildningsutbud som erbjuds personalen vid akademin. Deltagarantalet har varit stigande under de senaste åren. När det gäller kortkurser i praktisk pedagogik inom personalutbildningen var antalet deltagare flera än 800 år 2015, varav mera än 300 på distans. Välkomna till personalutbildning också detta år!

Monica Nerdrum, FD, utbildningsplanerare, tentator för modul 3 inom universitetspedagogik

Vill vi verkligen veta vad studerande tycker?

UniPeda modul3,

Som doktorander sitter vi i en intressant sits. Dels var vi nyligen (host host) studerande själva och har en uppfattning om hur utbildningen fungerar från ett studerandeperspektiv, dels får vi ta våra första stapplande steg som föreläsare och möta undervisningens utmaningar. Vi har lärt oss hur man ”borde göra”, men stämmer denna bild överens med verkligheten? Vi har fått ta del av nationella undersökningar och ÅA:s studieklimatutvärdering som pekar på problem, men vad tycker specifikt våra studerande om sin utbildning?

Vi kan lämna det osagt om vårt engagemang beror på att vi ännu är någorlunda naiva och tror att vi kan förbättra världen, eller på att vi gärna prokrastinerar och lämnar avhandlingsdjupet för en stund. Alltför många obesvarade frågor resulterade i en elektronisk enkät och två diskussionstillfällen för att ta reda på hur statsvetarstuderande i Vasa upplever sin utbildning.

1903050006_7fbb13bf55_o

Hur gjorde vi?

Första steget var att nå alla statsvetarstuderande. Likt många av oss, svämmar också deras mejlboxar över med den ena enkäten efter den andra. Vi ville att vår enkät skulle sticka ut i mängden och strävade därför efter att använda en väldigt personlig ton i våra mejl. Vi smorde studerandenas egon och poängterade hur unik chans de har att utvärdera sin egen utbildning. Sammanlagt skickade vi ut ett inbjudningsmejl och två påminnelsemejl under tre veckors tid. Vi smög också in på några föreläsningar för att predika om enkäten.

Hur fick vi folk att svara på ännu en enkät? Vi kände att det är lätt att utveckla en enkätimmunitet vid ÅA och försökte därför göra vad vi kunde för att undvika den klassiska glädjedödaren e-lomake. Av en slump snubblade vi över enkätverktyget my.surveypal.com som verkade estetiskt tilltalande och dessutom gratis för en stund. Verktyget fick till och med godkännande från grafisk-designer-i-smyg Lindholm som har ett öga för visuella framställningar. Studerandena berömde enkätens utseende och upplägg. Vi är övertygade om att första intrycket och en snygg design är oerhört viktiga saker för krävande unga studerande. De är vana vid att se på vacker webbdesign.

statsvetarenkät

Skärmdump från enkätens första sida.

En orsak till att vi fick relativt sett hög svarsprocent (ca 50 %) var draghjälpen av studentföreningen Politivas. Föreningen tog till sig vårt budskap om enkäter åt alla och spred glatt länken vidare till sina undersåtar, främst via Facebook. Vi spred också själva enkätlänken på Facebook och märkte i förbifarten att Statsvetenskapens Facebooksida senast uppdaterats 2013. Det hjälpte också att vi lyckades få sponsorering och kunde locka med finfina priser, bland annat ett årsmedlemskap i ÅA-motion.

Ett problem med rekryteringen till enkäten var att vi inte själva undervisar regelbundet. Det gör att vi inte träffar studerande på daglig basis. Vi har inte särskilt bra koll på vilka de är eller hur de ser ut. Förhållandet är ömsesidigt, för många studerande vet nog inte heller vilka vi doktorander är eller vad vi håller på med. Samtidigt som bristen på personlig kontakt kunde ses som ett problem när vi försökte få folk att svara på enkäten, upplevde vi den som en styrka under de två diskussionstillfällena. Vi kände att studerandena var uppriktiga i sin kritik och troligen gav ärligare feedback än vad de hade gjort till i diskussion med någon högre upp i personalens näringskedja.

Vad har vi lärt oss?

Personlig kontakt ansikte mot ansikte är fortfarande det bästa sättet att nå ut till studerande. Många missar mejl och glömmer genast det de har läst. Chansen att få folk att ställa upp ökar när vi pratar med dem personligen. Humor (av varierande kvalitet) är också en viktig ingrediens, exempelvis så här kan en inbjudan till diskussion se ut:

Studerande vill bli hörda och sedda. Vi upplevde att de törstade efter att säga sin åsikt om utbildningen. Många välkomnade initiativet och hade mycket på hjärtat. Samtidigt vore det viktigt att också höra ”den andra sidan”. Hur tycker personalen vi kan gå tillväga för att göra utbildningen bättre? Studerande är bara en sida av myntet. Nästa steg kunde vara att höra personalens tankar och sammanföra de två parterna i en konstruktiv diskussion. Förhoppningsvis kan det här resultera i en bättre utbildning.

Vi fick genom enkäten och diskussionen med studerande flera realistiska förbättringsförslag. Förutom dessa kom det även fram många positiva saker om utbildningen. Vi fick reda på vad som fungerar, att studerande lär sig kritiskt tänkande och att de i regel är nöjda med sin utbildning.

Att öppna upp för kritik från studerande är inte smärtfritt ur lärarens synvinkel, och det kan kännas som att dyka ner i Pandoras box. Vi må kanske tycka att studerande är konstiga, bortskämda och otacksamma, men vi tror att vi som pedagoger gör oss själva en björntjänst om vi inte regelbundet utvärderar våra utbildningar.

Jenny Lindholm & Janne Berg

Logopedins och psykologins kvalitetsseminarium på Svartå Slott ur studentperspektiv

IPL, toppenhet för utbildning, , , , , , , , , , ,

Skribenter: Linnéa Lindholm och Elin Sundqvist

En strålande vacker torsdag i början av september hoppade vi på bussen tillsammans med ett blandat gäng av professorer, lärare, doktorander och studeranderepresentanter från utbildningslinjerna för psykologi och logopedi. Destinationen för resan var Svartå Slott i Raseborg, där vi skulle delta i det femte och sista kvalitetsseminariet inom ramen för ett flerårigt gemensamt projekt. Under de senaste åren har det på båda utbildningslinjerna gjorts en extra insats för undervisningens kvalitet, vilken möjliggjorts av ett bidrag som mottagits för detta ändamål.

Efter någon timmes resa klev vi av bussen och möttes av underbart solsken och den idylliska trädgården som ramar in hela det natursköna området kring Svartå slott. Då vi hade checkat in och fått våra rum, kommit med många imponerade kommentarer angående det fantastiska landskapet, samt blivit styrkta av en liten salt bit, var vi redo att sätta igång.

Efter någon timmes resa klev vi av bussen och möttes av underbart solsken och den idylliska trädgården som ramar in hela det natursköna området kring Svartå slott.

Efter någon timmes resa klev vi av bussen och möttes av underbart solsken och den idylliska trädgården som ramar in hela det natursköna området kring Svartå slott.

Eftermiddagen inleddes med en kort introduktion till seminariets tema, nämligen ”Yrkesidentitetens utveckling, klinisk expertis och evidensbaserad praxis”, och följdes av en föreläsning om en avhandling som gjorts kopplad till precis detta. Fokus i avhandlingen låg på hur talterapeuter och talterapistuderande identifierar sig med sin yrkesroll, hur väl de lyckats skapa sig en yrkesidentitet och hur den ser ut, samt hur kompetenta de känner sig inom sitt område. Föreläsningen väckte diskussion om hur man under utbildningen skulle kunna arbeta för att främja utvecklandet av en stark yrkesidentitet och kompetens redan under studietiden på våra utbildningslinjer. Önskemål om mera praktik under studietiden har kommit från studerande och talterapeuter som nyligen utexaminerats, men faktum är ju att utbildningen redan innehåller en hel del praktiska element, och att det inte finns resurser att öka på dessa. En lösning kunde snarare vara att finna metoder där studerande skulle inse värdet och generaliserbarheten av de kunskaper de redan nu får i utbildningen. Detta och annat som tagits upp under dagen diskuterades av många deltagare ända in på småtimmarna, trots att det varit en lång dag.

Önskemål om mera praktik under studietiden har kommit från studerande och talterapeuter som nyligen utexaminerats, men faktum är ju att utbildningen redan innehåller en hel del praktiska element, och att det inte finns resurser att öka på dessa. En lösning kunde snarare vara att finna metoder där studerande skulle inse värdet och generaliserbarheten av de kunskaper de redan nu får i utbildningen.

Fredagens program började efter en gedigen frukost. Vi var något sömndruckna av gårdagens och kvällens långdragna diskussioner, men flera av oss steg ändå upp extra tidigt för att ha tid att spana in omgivningarna kring Svartå slott. Det var precis så där magiskt, med dimma över vattnet och en ödmjuk morgonsol, att det bara började spritta i tårna. Här skulle man bo minsann!

Katarina Finnilä avbröt våra drömmar om en evig framtid vid Svartå slott, och började dagens med att berätta om sin kurs “Evidensbaserad praxis och klinisk beslutsfattning”. Under gårdagens diskussioner hade det kommit fram att föreläsarna behöver mer information om stoffet i de andra föreläsarnas kurser för att minimera onödigt överlapp och maximera fördelaktig repetition. ”Evidensbaserad praxis och kliniskt beslutsfattning” visade sig vara en kurs som tar upp mycket matnyttigt angående evidensbaserat tänkande och handlande både i teorin och i praktiken. Trots att många kurser på psykologin (och logopedin) tangerar ämnet, verkade det som att alla höll med om att ämnet är så relevant att det också förtjänar en egen kurs.

Vi var något sömndruckna av gårdagens och kvällens långdragna diskussioner, men flera av oss steg ändå upp extra tidigt för att ha tid att spana in omgivningarna kring Svartå slott.

Vi var något sömndruckna av gårdagens och kvällens långdragna diskussioner, men flera av oss steg ändå upp extra tidigt för att ha tid att spana in omgivningarna kring Svartå slott.

Seminariet avslutades med en gästföreläsning av dr Vuokko Wallace som gick in på djupet i den psykologiska metoden ”psykologisk fallformulering”, och skillnaden mellan detta tillvägagångssätt och diagnostisering. Föreläsningen väckte stort intresse, speciellt hos dem av åhörarna som arbetar kliniskt. Det tycktes också som om denna metod, som tar i beaktande ett flertal aspekter av det fall man arbetar med, är mer komplex än man kunde tro. Metoden förekommer redan på flera kurser i ämnet psykologi.

Dagen och seminariet kulminerade med att resultaten från de gruppdiskussioner som pågått efter föreläsningarna under de två dagarna presenterades. En av frågorna som lyftes fram var att det behövs mer utrymme för argumentation och reflektion i utbildningarna, samt mer feedback studeranden emellan, inte enbart mellan studeranden och föreläsare. Mer argumentation och studerandeintern respons skulle ge studerande möjlighet att precis som yrkesverksamma kliniker förbättra sin förmåga att reglera och utveckla det evidensbaserade resonerandet och beslutsfattandet. Mycket av de konstruktiva förslagen på vad som kunde göras på universitetsnivå i dessa frågor utgick från att använda de resurser som  redan finns, ett hållbarhetstänk som är nödvändigt i nedskärningstider.

Yrkesidentitet verkar för oss ännu inte färdigbakade studerande som något som växer fram under studiernas gång, om man bara arbetar aktivt för att pussla ihop de glimtar av kunskap man uppnår i varje enskild kurs till kunskapshelheter. Ett steg i rätt riktning för att åstadkomma det här kunde vara att ta i bruk ett självutvärderingsformulär enligt den modell som presenterades av två av logopedins doktorander under smågruppsarbetena. Att regelbundet stanna upp och reflektera efter varje slutförd kurs eller praktik och dokumentera vad man kan och vilka områden man vill utvecklas inom, är en bra metod för att själv påminnas om hur långt man har kommit och vart man är på väg.

Yrkesidentitet verkar för oss ännu inte färdigbakade studerande som något som växer fram under studiernas gång, om man bara arbetar aktivt för att pussla ihop de glimtar av kunskap man uppnår i varje enskild kurs till kunskapshelheter.

Det var för oss studerande mycket givande att delta i seminariet , dels för insikten om hur mycket insatser som gjorts för utbildningarna, och dels för att vi hade möjligheten att föra våra medstuderandes talan i viktiga utbildningsfrågor. Ytterligare en positiv sak var att vi blev påminda om hur vi som studerande hela tiden borde komma ihåg vår aktiva roll som utvecklare av utbildningen samt vårt eget ansvar att se till att på olika kreativa sätt inhämta den kunskap som förväntas av oss och därtill komma ihåg att be om den hjälp vi behöver för att komplettera den på egen tid inhämtade kunskapen.

Att det ordnas kvalitetsseminarier är fantastiskt med tanke på att kvaliteten på en utbildningslinje är en process och att man hela tiden borde sträva efter att bli bättre och utveckla undervisningen. Vi borde sträva efter att kontinuerligt föra denna typ av öppen och konstruktiv dialog mellan personal och studerande. Kvalitetsseminariet på Svartå var verkligen ett viktigt och värdigt avslut på kvalitetsarbetet, och visade att det finns potential och vilja för utvecklig bland både studerande, anställda och psykologer och logopeder på fältet.