1954 publicerades Tomas Tranströmers första diktsamling 17 dikter. Den 26.8.1954 skriver han till sin vän, den finlandssvenska modernisten Gunnar Björling efter en utlandsresa:

–  –  –  Det var skönt att resa ut, våren hade varit jäktig. Jag hade under plågsamma krumbukter lyckats slutföra min kand.uppsats och hann dessutom med en mindre tentamen i religionshistoria allt under det omvärlden förändrades runt omkring mig. Min bok väckte nämligen en viss uppmärksamhet som smickrade mig först och sedan plågade mig. Det sista var ju en intressant psykologisk reaktion och jag har svårt att förklara varför jag vissa dagar skämdes så ohyggligt för att vara poet. En del av förklaringen var kanske att man alltid är mer intresserad av de oskrivna sakerna än av de redan etiketterade och utprånglade. –  –  –

I sina brev till Björling behandlar den unga Tomas Tranströmer litteratur från T.S. Eliot och Strindberg till de finlandssvenska modernisterna, olika ämnen från 1600-talsspiritualister till folkhemmet Sverige och Sibelius fjärde symfoni. Med hälsningar till Bo Carpelan, förstås!

Som 22-åring far han på en mopedresa genom norra Skandinavien, men genom Finland far både han och mopeden på ett norskt lastbilsflak: ”man fick inte åka med oregistrerade cykelmotorer i Finland”.

Av upphovsrättsliga skäl kan vi inte publicera breven men de finns att läsa på handskriftssamlingarna vid Åbo Akademis bibliotek och uppgifterna om dem hittas i databasen Brevsam tillsammans med närmare 800 000 andra brev.

Åbo Akademis bibliotek gratulerar Tomas Tranströmer!

Anne Gustafsson, arkivarie