Kategoriarkiv: Handskrifter

K. Finska Hushållningssällskapets arkiv (1797-1917) är ett nationellt världsminne

En av bibliotekets mest fascinerande samlingar, K. Finska Hushållningssällskapets arkiv (1797-1917), har idag valts in i Unescos nationella världsminnesprogram.

Det är inte bara vi på biblioteket som fascinerats av K. Finska Hushållningssällskapets arkiv. Alltsedan arkivet kom till biblioteket år 1976 har både forskare och allmänheten fördjupat sig i arkivets omfattande material. Många är de som sett såväl viktiga historiska ögonblick som personliga livsberättelser träda fram ur arkivets välbevarade handlingar.

Med Världsminneprogrammet vill Unesco uppmärksamma samlingar som anses utgöra ett unikt kulturarv. På samma gång avser Unseco främja bevarandet och öka digitaliseringen av betydelsefulla samlingar. Låt oss dock be någon som känner till samlingen, biblioteksamanuens Martin Ellfolk, förklara arkivets betydelse:

― Det är en mycket speciell samling. Arkivet utgör på många plan en skildring av ett Finland i förvandling: från de sista åren av den svenska tiden genom autonomitiden ända fram till självständigheten. Inget motsvarande finns i Finland. På samma gång är sällskapets arkiv betydande även med europeiska mått. K. Finska Hushållningssällskapets närmaste förebild var Kungliga Svenska Patriotiska Sällskapet. Liknande ekonomiska sällskap verkade i Europa men få har lika väl bevarad dokumentation av sin verksamhet.

Vilka verksamheter hade K. Finska Hushållningssällskapet och hur förmedlas detta av arkivet?

― Sällskapets uppdrag var att förbättra Finlands ekonomi och befolkningens levnadsförhållanden. För att få en heltäckande bild av de sociala och ekonomiska förhållanden som rådde i landet inrättades ett landsomfattande nätverk av korrespondenter. Framför allt arbetade sällskapet för att utveckla lantbruket och dess binäringar, bland annat genom upplysande verksamhet och praktiska åtgärder. Det var huvudsakligen genom sällskapets försorg som potatisodlingen infördes i Finland. En annan viktig del av sällskapets verksamhet man inte genast kommer att tänka på är att de införde smittkoppsvaccineringen.

Vem kan forska i arkivet?

― Alla! Både forskare och privatpersoner kan höra av sig.

Den innehållsrika, över 40 hyllmeter stora samlingen består av material från sällskapets verksamhetsperiod ända från dess grundande år 1797 fram till omkring år 1917. På bibliotekets webbsida för arkivet kan du läsa mer om arkivet. Om du har frågor eller vill bekanta dig med arkivet, kontakta Åbo Akademis biblioteks arkivsamlingar.

 

Tove Jansson-utställning

skylt_svIdag är det 100 år sedan Tove Janssons födelse. Du har väl inte missat utställningen Vad gör man med en snäcka om man ej får visa den som pågår i Åbo Akademis huvudbibliotek? Utställningen uppmärksammar Toves mångsidiga konstnärskap som författare och illustratör. Vi ställer bl.a. ut tidiga serier, artiklar och illustrationer, skisser till muminböckerna, beundrarbrev och givetvis böcker av och om Tove. Välkommen!

tsu_r2

Åbo Akademis huvudbibliotek
Domkyrkogatan 2-4, Åbo

Öppettider
augusti
må kl. 9-18
ti-fr 9-16

september
må-to 8.15-20
fr 8.15-17
lö 11-15

Utställningen pågår till 15.9

Vad skriver Frälsningsarméns första ledare i Finland om julklappar?

I december 1888 skriver 25-åriga Hedvig von Haartman ett brev till sin moster Fanny Lavonius; här följer ett avsnitt om ett önskemål hon har gällande julklappar:

Redan för länge sedan hade jag tänkt skrifva till Moster för att framställa en liten begäran, men dels har jag varit sängliggande sjuk och dels har nu sedan jag kom upp så mkt gjorts att dag efter dag fått förgå utan att något bref kommit af. Således genast nu till saken.
Jag vill försöka vara så kort som möjligt, men hoppas innerligt att Moster icke skall missförstå mig. Jag har mkt framlagt saken i bön för Gud och har fått ett tydligt svar.
Det är näml. så att den summa som jag vanligen användt för julklappar i år måste gifvas bort åt helt annat håll. Följden är den att jag icke ger några julklappar als och skulle därför anhålla af alla mina kära som brukat ihågkomma mig med gåfvor att de nu ville låta bli att ge mig något. Jag vet att mga invändningar kunna göras till denna begäran, men vill och kan jag icke på måfå börja besvara dem jag skulle blott önska att Moster ville försöka sätta sig in i min tankegång och jag vågar påstå att Moster ganska hastigt skulle förstå att min julkväll skulle vara oändligt mkt lyckligare utan gåfvor
Detta är hela saken och vill jag blott tillägga att jag vändt mig med samma anhållan till alla och att jag komma att känna mig skildt tacksam mot hvar och en som icke blott uppfyller min begäran utan äfven kan förstå densamma!

Hedvig von Haartman. (Bild: Åbo Akademis bildsamlingar)

Hedvig von Haartman föddes 29.12.1862  på Radelma gård i Pikis. Efter att ha slutat sin skolgång i Åbo fick hon fara utomlands för att förbättra sina språkkunskaper och blev sedan lärare i franska i Åbo. Vändpunkten i hennes liv blev ett religiöst möte i Åbo våren 1883. Efter att ha flyttat till Helsingfors träffade hon personer från den frikyrkliga väckelserörelsen, arbetade med dem i de fattiga kvarteren, och hörde första gången talas om Frälsningsarmén. Hedvig från Haartman utbildades i London i Frälsningsarméns skola 1889 och i november samma år ägde Frälsningsarméns i Finland invigning rum i Helsingfors. År 2012 är det svårt att förstå hur mycket motstånd Frälsningsarmén fick i början, särskilt från kyrkligt håll men även från myndigheterna – och mötena förbjöds på en del orter.

I maj 1890 inledde Hedvig von Haartman sitt ledarskap i Frälsningsarméns tjänst. Hon var även redaktör för tidningen Krigsropet. När verksamheten utvecklades och utvidgades försvagades kritiken och man fick hålla sina möten i fred. Hedvig von Haartman hade alltid haft dålig hälsa och måste emellanåt ta sjukledigt men tog bland annat emot Frälsningsarméns grundare William Booth vid årskongressen år 1897.

År 1898 tillförordnades hon arbete i tyskspråkiga Schweiz. Hon hade ägnat sitt liv åt Gud och hade antagligen aldrig tänkt gifta sig. Det blev ändå kärlek mellan henne och kapten Franz von Tavel (tidigare professor i botanik) som arbetade under henne. Bröllopsresan var planerad till Finland men blev verklighet först år 1902; den hade blivit uppskjuten flera gånger på grund av Hedvigs dåliga hälsa. På välkomstmötet i Helsingfors var hon med men sedan insjuknade hon och hennes man fick resa ensam till kårerna i Finland. När han fick order att komma tillbaka till Schweiz, for hon med trots sin svaga hälsa. Hon avled på vägen hem i Hamburg 15.10.1902; hon var klädd i sin uniform och begravdes också i den.

Brevet som nämndes ovan och andra brev av Hedvig von Haartman är tillgängliga och kan användas för forskning på handskriftssamlingarna vid Åbo Akademis bibliotek och uppgifterna om dem hittas i databasen Brevsam tillsammans med uppgifter om närmare 800 000 andra brev.

Anne Gustafsson
Arkivarie
Åbo Akademis bibliotek, Handskrifts- och bildenheten

tfn 02-215 4185 eller 02-215 4114
e-post: anne.gustafsson@abo.fi

Dear Edvard – en kosmopolits brevväxling

Edvard Westermarck (1862-1939), sociolog, antropolog och filosof, var under sin livstid en av världens mest kända vetenskapsmän. Han var bl.a. känd för sina verk The history of human marriage och The origin and development of the moral ideas, Ethical relativity och många som baserade sig på fältarbete i Marocko, till exempel Ritual and belief in Morocco. Han var också Åbo Akademis första rektor, professor i filosofi vid Åbo Akademi och professor i sociologi vid London School of Economics 1907-1930.  I handskriftssamlingarna vid Åbo Akademis bibliotek finns tusentals brev som Westermarck mottagit. För att visa hans omfattande internationella nätverk ställer vi ut ett urval av brev. Bland avsändarna finns antropologer som E.B.Tylor, James George Frazer och Bronislaw Malinowski, sexologer som Henry Havelock Ellis och Marie Stopes samt författare, konstnärer och psykologer.

Utställningen ligger framme i Huvudbibliotekets entréhall (Domkyrkogatan 2-4, Åbo) under tiden 17.8-30.11.2012 och kan ses under bibliotekets öppettider.

För mera information om utställningen, vänligen kontakta

Anne Gustafsson
Arkivarie
Åbo Akademis bibliotek, Handskrifts- och bildenheten
tfn 02-215 4185 eller 02-215 4114
e-post: anne.gustafsson@abo.fi

W.T. Stead, ett livsöde i Titanic

Porträtt av William Thomas Stead, skickat till Annie Furuhjelm 1892

Den 18 april 1912 skrev The Daily Mirror i London på sin första sida om W.T. Stead, ”the friend of kings and the hater of injustice”. Om John Astor var den rikaste mannen som avled i Titanic år 1912 så var William Thomas Stead (1849-1912) en av de mest berömda. Stead var journalist, mannen som förnyade journalistiken i Storbritannien. Han använde sig av innovationer som djärva rubriker och intervjuer. Författare som George Bernard Shaw och Oscar Wilde anlitades till litteraturkritiker i hans tidningar. Men han var också en advokat för de fattiga, utstötta och förtryckta med nära förhållanden till Frälsningsarmén. Han tog ställning till sociala och politiska frågor – också utanför Storbritanniens gränser. År 1888 fick han intervjuer med tsaren och Leo Tolstoy; samma år publicerade han boken Truth about Russia. Två år senare grundade han en enormt framgångsrik tidskrift, The Review of Reviews.

Brev till Annie Furuhjelm 31.12.1909

I flera olika samlingar i handskriftssamlingarna finns brev av W.T. Stead. Som kvinnosaksman kände han Annie Furuhjelm och skriver i ett brev daterat 31.12.1909 ”you can always rely upon my doing whatever is practical to be done in the cause of your brave little nationality”. Bland Steads bekanta fanns också Åbo Akademis första rektor Edvard Westermarck. Dessa brev är tillgängliga och kan användas för forskning på handskriftssamlingarna vid Åbo Akademis bibliotek och uppgifterna om dem hittas i databasen Brevsam tillsammans med uppgifter om närmare 800 000 andra brev.

De sista åren av sitt liv ägnade W.T. Stead till en stor del åt världsfreden. Den 22 april 1912 skulle Stead tala vid en stor fredskongress i New York. Han var på resa dit när han drunknade med Titanic 15.4.1912. Enligt ögonvittnen var han en av dem som hjälpte kvinnor och barn till räddningsbåtarna.

William Thomas Steads familj till Annie Furuhjelm år 1912

Anne Gustafsson, arkivarie

En nobelist vid Åbo Akademis bibliotek!

1954 publicerades Tomas Tranströmers första diktsamling 17 dikter. Den 26.8.1954 skriver han till sin vän, den finlandssvenska modernisten Gunnar Björling efter en utlandsresa:

–  –  –  Det var skönt att resa ut, våren hade varit jäktig. Jag hade under plågsamma krumbukter lyckats slutföra min kand.uppsats och hann dessutom med en mindre tentamen i religionshistoria allt under det omvärlden förändrades runt omkring mig. Min bok väckte nämligen en viss uppmärksamhet som smickrade mig först och sedan plågade mig. Det sista var ju en intressant psykologisk reaktion och jag har svårt att förklara varför jag vissa dagar skämdes så ohyggligt för att vara poet. En del av förklaringen var kanske att man alltid är mer intresserad av de oskrivna sakerna än av de redan etiketterade och utprånglade. –  –  –

I sina brev till Björling behandlar den unga Tomas Tranströmer litteratur från T.S. Eliot och Strindberg till de finlandssvenska modernisterna, olika ämnen från 1600-talsspiritualister till folkhemmet Sverige och Sibelius fjärde symfoni. Med hälsningar till Bo Carpelan, förstås!

Som 22-åring far han på en mopedresa genom norra Skandinavien, men genom Finland far både han och mopeden på ett norskt lastbilsflak: ”man fick inte åka med oregistrerade cykelmotorer i Finland”.

Av upphovsrättsliga skäl kan vi inte publicera breven men de finns att läsa på handskriftssamlingarna vid Åbo Akademis bibliotek och uppgifterna om dem hittas i databasen Brevsam tillsammans med närmare 800 000 andra brev.

Åbo Akademis bibliotek gratulerar Tomas Tranströmer!

Anne Gustafsson, arkivarie