Barnbokssamlingen vid ÅAB rymmer över 8000 böcker. En blick på boktitlarna från 1800-talet skvallrar om hur annorlunda barnböcker var förr.

Ur Såpbubblorna (1853)

Nytta och nöje: wald läsning på barnens fristunder (1844) signalerar upplysningens tidstypiska tanke om varför barn bör läsa. Läsningen ska roa men göra nytta. Iögonfallande är målgruppstänkandet som tar sig uttryck i långkrångliga bruksanvisningstitlar, som i Amalia Schoppes Henrik och Maria eller De faderlösa barnen: en rörande och lärorik berättelse för goda barn af båda könen från 8 till 12 år (1842). Mer luddigt formulerade målgrupper förekommer också, som Wilhelmina Stålbergs Såpbubblorna: saga för smärre barn (1853) – var går gränsen mellan smärre och små barn? – eller Karl Müllers De unga boerna i det inre af Kap-landet: en tropikmålning från Syd-Afrika, till nytta och nöje för den mognare bildade ungdomen (1862) – vem är riktigt den ideala läsaren här?

Sagor och äventyr dominerar 1800-talstitlarna. Samtidigt framträder den sedelärande ambitionen, nyttan med läsningen. Franz Hoffmanns Wenn man nur recht Geduld hat und warten kann: eine Erzählung für meine jungen Freunde (187-?) slår ett slag för tålamod och impulskontroll. Harriet Beecher Stowes Små räfvar eller De små fel som förstöra huslig lycka (1870) flankeras av Små tomtar eller De små behag som bereda huslig lycka (1870). Vilken är månne mer underhållande? Jag tippar på den första. Det brukar vara roligare med drullar än med dygdemönster. Mycket riktigt finns det gott om såväl präktiga ”solstrålar” som charmiga ”vildbasare”, ”slarfvers” och ”yrhättor” i pojk- och flickbokstitlarna.

Lika vanliga som överlånga, beskrivande titlar är författar- pseudonymer av typen ”en barnavän”, vilka skvallrar om barnlitteraturens vid tiden tvivelsamma status. Den var inte något man nödvändigtvis ville skylta att man höll på med. Att barnboksförfattarens ego inte alltid var på topp speglas i ursäktande titlar som Tant Hannas gossar: samt ytterligare ett dussin smärre berättelser hopsamlade ur papperskorgen af Louisa M. Alcott (1874).

Titelbladet till Tant Hannas gossar (1874)

Fosterländskhet åberopas samtidigt som äventyren gärna utspelar sig i exotiska miljöer som ”gorillalandet” eller bland Amerikas ”skalpjägare”. Men medan pojkböckerna vänder blicken ut mot världen i form av världsomseglingar och nybyggarliv vittnar flickböckerna om den tidens syn på var flickan hör hemma. Hon beskrivs i boktitlarna med blommetaforik eller uttryck som ”hemmets prydnad” eller ”husets genius”. Som alltid andas det historiska materialet sin tids synsätt och värderingar. God son och god soldat eller Hjertat på rätta stället: sann berättelse från sjuåriga kriget av Franz Hoffmann (1868) målar upp ett heroiskt manlighetsideal som idag ter sig främmande. Lilla sotarmurres underbara öden (1875) av Carl Ferdinand Alexander Holmström eller Lilla gatsoperskan (1885) av Alice Gray vittnar om en annan syn på barnarbete och Otto Hoffmanns Negerhjelten Toussaint (1875) eller Otto Brüchigs Den hvita indianbruden (1900) om en ogenerat trångsynt eurocentrisk världssyn. Ofrivillig komik förekommer också när man läser dåtidens titlar med dagens ögon. Carl Gustaf Anderssons Blommor och bin: små rim, sånger och berättelser för barn (1865) väcker helt andra associationer nu än då.

Sen finns det förstås fantasieggande titlar som omedelbart väcker intresse, som Thomas Bailey Aldrichs En stygg pojkes historia (1880), Augusta Hagerups Kryp, så går det (1875), Odygd om igen (1883) eller

Trollpojken Sniggel Snuggel, illustrerad av Jenny Nyström (1889)

Hugo Vallentins Sniggel Snuggel (1889). Berättar- perspektiven kan vara nog så överraskande. När läste du senast en bok berättad av en mineral? Annie Carey bidrar med Ett stycke stenkols, ett salt- korns, en vattendroppes, en gammal jernbits, ett stycke flintas sjelf-biografier (!) (1872).

Gör en signumsökning på HB Barnbokssaml. i Alma så hittar säkert du också en titel som väcker din nyfikenhet.

Maria Lassén-Seger