Pension vid 87?

I Hufvudstadsbladet 25.4 stod en ganska intressant artikel om Juhana Vartiainens nya bok och hans åsikter om arbetsmarknaden, som väckt både positiva och negativa tankar bland läsarna. Vartiainen menar att Finland bl.a. borde höja pensionsåldern, öka invandringen och förkorta studietiden för att kunna upprätthålla en tillräckligt stor arbetskraft för att det Finländska välfärdsamhället ska kunna ha en framtid. Vartiainen nämner också att vi borde ta Sverige som förebild i hur man löst bekymren med den minskade arbetskraften.

Det är tydligen en mycket svårlöst ekvation det här med arbetskraft. Verkar näst intill omöjlig att kunna lösa. Eftersom att jag inte är någon faktamässigt insatt expert i frågan så undviker jag lite från att uttala mig så hemskt mycket, men jag ryser lite av obehag vid tanken av att behöva slita tills jag är åttiosju (vid den åldern spelar jag nog hellre bridge och äter Fazers Pihlaja-godisar). För folk som arbetar med fysiskt tunga arbeten är det ju dessutom omöjligt. Fast å andra sidan så vill jag ju fortsättningsvis att Finland ska kunna vara en välfärdsstat. Verkligen knepig fråga.

Här är linken till en sammanfattning av artikeln, många intressanta kommentarer finns också där. (Om inte texten intresserar kan man åtminstone kolla in Vartiainens fräsiga slips.)

http://hbl.fi/nyheter/2013-04-24/442841/hoj-pensionsaldern-oka-invandringen

Det här inlägget postades i Arbetsmarknad och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.