Belöning

Belöning

Belöningar indelas enligt boken i monetära, icke-monetära och psykosociala belöningar. Monetära belöningar utgörs i praktiken av en hel del penningbelöningar som associeras med prestation. Inom organisationsteorin används balanserat styrkort som kan mäta ekonomiska mervärdet som skapas på team- eller individnivå. Som nackdel kan prestationsmätning på individnivå resultera i att vissa anställda isoleras på arbetsplatsen på grund av svag prestationsförmåga.

Jag anser profit sharing –program nödvändiga för att nå önskad effektivitet på arbetsplatsen. Man kan också argumentera för att motivationsfaktorn är alltför tunn om den enbart utgörs av monetär belöning. Arbetstagarna värdesätter naturaförmåner och extra semesterdagar högre än direkt monetär belöning. Lindmark & Önnevik (154, 2011) teoriserar kring ”klistereffekten” där goda belöningar binder anställda till arbetsplatsen utan att definiera belöningarnas art. Belöningen kan ske i form av pengar, biocheckar, presentkort eller middagar. Lindmark & Önnevik (161, 2011) presenterar en lista över preferenser vid val av naturaförmåner. Högst prioriteras flexibla arbetstider och semesterdagar, monetära belöningar placeras därefter. Förr fanns det olika slag av optionssystem som var rakt bundna till individens eller gruppens ekonomiska prestationsförmåga. Nutida marknadsläget har inte framkallat likadana belöningssystem som under 1990-talet.

Enligt mig utgörs skillnaden mellan provisions- och kommissionsbelöning av arbetsmängden. Fastän de verkar likadana ser jag skillnaden ligga i branschvisa prefenser för någondera. Exempelvis kan branscher med kontanttransaktioner med kunder föredra kommissionsbelöning, medan provisionsbelöning oftare tillämpas vid längre projekt. Inom återförsäljning används ofta provisionsbelöning då det kan ta längre tid för arbetsgivaren att få pengar av kunder. Andra servicebranscher kan använda kommission som benämning för monetär belöning.

Enligt bokens exempel försöker beskattningen riktas ifrån belöningar som anses nyttiga för arbetstagarna. Artikeln nedan om Finlands skattegrad på förvärvsinkomster beskriver hur monetära belöningar faller i egen ficka efter första halvåret. På europeisk nivå placeras Finland relativt högt med skattegraden. En tankegång om populariteten av icke-monetära belöningar är att arbetsgivaren svarar för skattebördan då arbetstagaren inte själv behöver ordna dessa.

http://www.taloussanomat.fi/raha/2013/04/29/ajatushautomo-suomalainen-alkaa-tienata-itselleen-juhannuksena/20136214/139?n=1


Det här inlägget postades i Belöning och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.