I förra föreläsningen pratade vi bland annat om två olika HRM strategier som företag följer: high road och low road. De företag som driver sin verksamhet enligt high road strategin satsar på personalen och dess utbildning. De belönar personalen och syftar till att anställda är engagerade i sina jobb. De företag som följer low road strategin satsar däremot inte så mycket på personalen. Kännetecknande för low road strategin är t.ex. korta arbetsavtal, låg belöning och låg anställningstrygghet.
Det nämndes på föreläsningen att det finns motsatta åsikter om dessa två strategier. Samtidigt pratade vi om att HRM kan ses som kostnad och att det ibland är svårt att ses som intäkt, medan andra tycker just tvärtom.
Jag tycker att personalutvecklingen har en viktig roll i organisationer (eller borde har den). Om man satsar på personalen, får företaget mera motiverade och engagerade anställda. Då brukar också trivseln på arbetet vara bättre. Jag tror att insatsen på personalfrågor lönar sig på lång sikt eftersom om man har nöjda och motiverade anställda har företaget också bättre förutsättningar att nå sina uppställda mål och resultat. Det kan dock variera beroende på företag, men jag tror att särskilt kunskapsorganisationer med behov av personalens kunskap får nytta av att satsa på sina anställda.