Jag kom för något år sedan i kontakt med en person som heter Åke Persson, ägare till företaget Monitor Industriutveckling AB. Trots att vi under föreläsningen diskuterat mera icke-monetär belöning för de anställda så har han ett annat synsett på saken och han berättade att han delar ut en del av företagets vinst till de anställda baserat på närvaro och populäritet. Alltså, en som har få frånvaron får mera än en som har många. Dessutom betygsätter kollegorna varandra och en populär person får mera än en som inte är populär. I betygsättningen ser man naturligtvis också hur bra en person arbetat, i och med att en som inte gör något sällan är populär bland dem som hamnar göra hans arbete.
Det är ett tag sedan jag träffade honom, så jag hamnar lunta lite från en artikel, men år 2011 är det en summa på 30 000 000 SEK som delas ut, vilket innebär att varje anställd får mellan 100 000 och 500 000 SEK. Så vitt jag förstått går det mycket bra för företaget och de anställda är ytterst motiverade att arbeta.
Jag tror nog att icke-monetär belöning har sin plats i arbetslivet men bara till en viss grad (med undantaget för ledig tid, i och med time=money). Jag är av den åsikten att i första och sista hand är det ”money talks”, det som är där emellan kan vara icke-monetärt. Bättre resultat lockas fram genom att belöna dem med något de anställda kan ta hem och använda, det är pengar eller ledig tid.
(För den som är intresserad, finns det en intressant dokumentär som heter Experimentet, som handlar om Persson och Monitor, på YouTube)
Låter intressant, men det finns några kanske skrämmande aspekter:
Vad händer med dem som är sjuka eller har sjukt barn att ta hand om? Är företagets arbetsplatser enbart för supermänskor?
Och popularitet… Hmm… Ingen går emot strömmen? Ingen tänker annorlunda?
Jag skall läsa mer – detta enbart första intryck…
Peter
Poängen med bonussystemet i fråga är att alla får bonus, men de som är på jobb mindre får naturligtvis mindre. Är barnet sjukt så dras det bort från bonusen, medan någon som är på plats och är en supermänniska belönas mera, vilket jag uppfattar som naturlig och framför allt rättvist. Men det här systemet kräver inte att man ska vara en supermänniska utan, enligt min uppfattning, lockar fram bättre prestationer. Får jag mindre betalt om jag t.ex. blir borta från jobbet för brist motivation, kanske jag tänker två gånger på det.
Jag tror inte popularitet påverkar en person att gå eller inte gå emot strömmen. Det är klart att finns olika sätt att gå emot strömmen och komma med nya insikter, man kan bråka och härja och där med bli opopulär, men om man kommer med nya bra idéer, sätt etc på ett sakligt och genomtänkt sätt så tror jag att det snarare ökar på populäriteten är minskar.
/Fredrik