En bra metod för urval tycker jag att är provtjänstgöring. Lindmark och Önnevik (2006: 93) beskriver provtjänstgöring helt kort som en observationsstudie där den sökande ska få så viktiga arbetsuppgifter som möjligt. De påpekar också att det här är en mycket vanlig metod idag.
Jag själv har en gång varit på provjobb. Väldigt jobbigt var det, kändes som en veckas lång arbetsintervju, men efter mycket slit så fick jag jobbet. Fast å andra sidan är jag glad över att jag var på provjobbet, på så vis fick jag ju bilda mig en uppfattning om vad det egentligen var för jobb jag hade sökt till. Skulle jag ha varit missnöjd så skulle det säkert varit lättare att efter provveckan sagt ”nej tack, det här var inget för mig”, än att gjort det mitt på sommaren.
Ur rekryterarens perspektiv så antar jag att provjobb också är ett stort plus. På så vis får man se om den sökande verkligen duger till något, och inte bara har ett välsmort munläder (med syfte på intervju). För att anställa en person som inte passar för jobbet kan säkert få ödesdigra och kostsamma följder.
Men jag måste nog ändå erkänna att jag aldrig någonsin jobbat så hårt som jag gjorde på den där provveckan. Min arbetsmoral har nog sjunkit ganska drastiskt sen fick ett riktigt kontrakt.
Källa:
Anders Lindmark och Thomas Önnevik: ”Human resource management-organisationens hjärta”. Studentlitteratur 2006