Stereotyper och urvalet

Enligt Toivo Martikainens artikel ”20, 30, 40 tai 50 vuotta -kukaan ei kelpaa töihin” (Taloussanomat 3.1.2013) finns det även idag överraskande mycket dominerande och negativa vanföreställningar mot olika åldersgrupper inom arbetsvärlden. Artikeln närmade HRM framför allt från den ”humana” sidan genom att pointera hur företagen allt för mycket drar nytta av sina anställda och hur företagen idag har som den viktigaste målsättningen att nå effektivitet och stora vinster. Under 30 åriga arbetstagare ses ofta bl.a. ha för många krav och förutsättningar angående semestrar och arbetstider. Personer mellan 30 och 40 år anses balansera mellan jobbet och familjlivet medan personer från 45 år uppåt ses vara för gamla och t.o.m. okunniga att lära sig nya saker. Den sistnämnda låter ju nästan som åldersdiskriminering? Efter en sådan lista av olika slags riskfaktorer som ovan nämns, får man en lite hopplös känsla. Vem överhuvudtaget duger till arbetsgivaren?

Jag tycker artikeln hade en bra poäng med det att arbetsmiljön borde bestå av människor i olika ålder. De äldre har visst kanske bra erfarenhet redan, men de yngre medarbetarna för med sig alltid ny potential och kunskaper om saker. Olika slags fördomar kommer troligen att påverka oss varken vi vill eller inte, men företagens beslutsfattare borde kanske vara mera medvetna om de negativa generaliseringarnas kraft och därigenom också försöka ta en mera kritisk ställning mot sina egna fördomar. Då företaget letar efter en erfaren person till en viss uppgift kan man t.ex. fråga hur mycket lägger man automatiskt märke på sökandes ålder? Dessa rådande stereotyper förhindrar säkert också rekryteringspersonalen att välja kandidaterna fördomsfritt. Det som i sista hand borde påverka urvalet är ju ändå respektive personernas kunskaper.

URL: http://www.taloussanomat.fi/tyo-ja-koulutus/2013/01/03/20-30-40-tai-50-vuotta-kukaan-ei-kelpaa-toihin/201348/139