Vem rekryteras?

I början av förra föreläsningen diskuterade vi om high road och low road HRM och det fick mig att fundera över hur de båda är nödvändiga i dagens arbetsmiljö. Dessutom publicerade Hbl en artikel den 8 april 2013 om unga högutbildade som inte får jobb, denna artikel väckte också tankar för jag blev förvånad att de kan vara så svårt att hitta arbete.

High road och low road HRM har båda sina fördelar och nackdelar, nuförtiden används det mycket high road av företag, man belönar arbetstagarna och ger aktivt feedback på deras arbete, det handlar om att behandla alla som individer. Det låter ju jätte bra, men det kräver stora resurser och många som enbart fokuserar sig på att upprätthålla systemet. Jag tycker att low road är bättre i vissa fall, t.ex. i företag var det inte krävs allt för hög utbildning av arbetstagarna.

Sedan Hbl:s artikel; i artikeln berättas det om två stycken högutbildade arbetssökande som inte har fått arbete trots att de lagt ner mycket tid på sökande och har varit på otaliga intervjuer. Jag börja fundera på att vem det är som rekryteras då? Jag skulle misstänka att högutbildade i åldern mellan 35 och 45 år är de personer som är mest attraktiva för ett företag. Så vad skall man göra med alla unga nyexaminerade och de som är förbi ”guldåldern”? Detta är ett stort problem som borde lösas på något sätt, det är ju inte lönsamt att en stor grupp med hög potential är arbetslösa, alltså unga. Det kostar samhället rätt så mycket att folk lever osäkert tills de fyller 35. Man borde hitta metoder att få unga rakt in i arbetslivet efter studierna, kanske man kunde öka på samarbete mellan skolorna och arbetsgivarna t.ex. med att öka på praktikplatser. Den stigande arbetslösheten bland unga är ett stort problem som man borde finna en hållbar lösning till.

Källa: hbl.fi 8.4.2013 De får inget jobb trots fina meriter URL:http://hbl.fi/nyheter/2013-04-07/436141/de-far-inget-jobb-trots-fina-meriter