Arbetsmarknaden o lite annat

När arbetstagarorganisationer och arbetsgivarorganisationer förhandlar om kollektivavtal, d.v.s. ramarna för löner, förmåner o.s.v., står väl regeringen som en sorts domare och säger att: NU F*N SLUTAR NI STREJKA! Nånej, kanske nu inte riktigt, men regeringens uppgift är väl att pressa parterna att komma framåt i processen och i slutändan sluta avtal. Strejker är inte bara för företaget dåligt utan för hela Finlands ekonomi, om t.ex. stuveribranschen strejkar kommer maten ta slut i något skede.

Angående starka och svaga branscher, eller hur man ska kalla dem (stuvare och sjuksköterskor). Jag tog upp på föreläsningen om faktiskt sjuksköterskorna skulle marschera ut alla på samma gång och skulle gå emot strejkreglerna. Det är nog troligen det enda sättet att införa rättvisa bland med sjukvårdspersonalens löner, bortsett från läkare. Ganska intressant skulle det vara om mediheli måste flyga till Sverige med akutpatienter. Eller om alla patienter samlas på flyg till olika länder för vård.

Jag tycker delvis att hela det här systemet verkar lite föråldrat och lite väl invecklat. Ett nytt system som reagerar snabbare på svängningar på marknaden. Men korta kollektiv avtal är ju inte heller en lösning då detta antagligen skulle innebära mer strejker bland transportföretagen. Däremot kunde ett mer flexibelt system med flexibla villkor kunna vara en lösning. Tycker bara att både arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer har fått för stor makt på den finländska marknaden.

Inte skulle jag uppskatta så många andra immateriella belöningar än lediga dagar och semester. Jo visst är utbildning och bättre cv bra, men nog är sist och slutligen pengar och materiell belöning det viktigaste, PISTE. Inte skulle jag någonsin gå på arbete för immateriell belöning. Annat är det förstås med talkon, där man själv vill hjälpa till av någon orsak. Det är ju inte något konkret arbetstillfälle heller. Talkoarbete hör ju till då man är med föreningar för att underlätta deras ekonomi.

Angående IKEA och immateriell belöning så säger så gott som alltid min närmaste chef före jag går hem för dagen att: ”Ingvar tackar för dagens insats och nu är han glad för att tanterna kan komma och spendera sina pensionspengar för att fylla hans fickor.” Det tycker jag är ett skojigt sätt att motivera eller åtminstone få arbetaren att känna att hans insats ha varit värd någonting.

//Christoffer

Det här inlägget postades i Arbetsprocessen och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Ett svar på Arbetsmarknaden o lite annat

  1. Niina Arppe skriver:

    Sant, sant Christoffer! Som jag redan tidigare kommenterade belöning i en annan diskussion, behövs den. Utan pengar arbetar få i denna värld. Visst skulle det ju vara nobelt men faktum kvarstår att pengar behövs för att få vardagen att rulla och för att få mat på bordet…

Kommentarer är stängda.