Blandade tankar kring kollektivavtal och strejker

På onsdagens föreläsning diskuterade vi kollektivavtal och de olika parternas roll i avtalsförhandlingarna. Jag reagerade speciellt på det att vissa branscher har mycket lättare att få sin vilja igenom. Arbetstagarnas starkaste vapen är ju hotet av att strejka och vissa branscher har mycket starkare vapen. En nationell strejk inom transportindustrin sätter stopp på hela landet medan en bibliotekariestrejk besvärar ett mycket mindre antal människor. Ifall transportindustrin strejkar kan jag tänka mig att arbetsgivarna inom branschen får stor press utifrån att gå med på arbetstagarnas villkor. Regeringen kan också försöka påverka dessa förhandlingar genom att till exempel lova sänka skatter och liknande ifall ett avtal kan uppnås. Regeringens förlikningsman (Esa Lonka) går också in och försöker hjälpa de två parterna att komma överens ifall problem uppstår. Här finns dock problemet att beroende på vilken industri det handlar om kan regeringen vara mer eller mindre villig att hjälpa. Detta är dock knappast något som regeringen direkt säger ut. Från regeringens synvinkel finns det såklart vissa industrier som är viktiga att få igång snabbt och vissa mindre viktiga. Skillnaden är då hur mycket en strejk påverkar andra industrier och på så vis landets ekonomi på kort sikt. Som exempel kan här ju igen tas transportindustrin jämfört med bibliotekarier eller lärare.

På föreläsningen diskuterade vi också sjukskötare och deras strejkande. Christoffer tog upp det aningen extrema exemplet att ifall alla sjukskötare valde att stanna hemma en dag så skulle de antagligen kunna få igenom precis vad de vill i löneförhandlingarna. Detta är ju såklart något som inte kunde hända redan ur ett moraliskt perspektiv men det finns också lagstiftning som reglerar strejkande. Det finns generell lagstiftning som behandlar strejker och vissa branscher har också sina egna strängare regler. Enligt lagen kan till exempel poliser, brandmän och vårdpersonal inte strejka hur som helst. Detta är ju bra för oss som är beroende av deras arbete men nackdelen är ju det att de som jobbar inom dessa branscher har svårare att förhandla åt sig bättre arbetsvillkor och löner.

Det här systemet vi har i Finland är ju ganska unikt och jag vet inte vad jag skall tycka om det. Både för och nackdelar finns ju och systemet är inte alltid helt rättvist. De som arbetar inom en bransch där en strejk kan på kort sikt påverka hela landets ekonomi har ju onekligen en fördel i avtalsförhandlingarna. Ingen kan ju knappast påstå att lärare inte gör ett viktigt jobb för samhället men de kan inte hota med strejk på samma vis som till exempel lastbilsförare. En lång lärarstrejk skulle onekligen ha stor negativ samhällelig verkan. Då vi talar om lärarstrejk så är det ju skolbarnen som påverkas och ingen direkt ekonomisk skada kan ses. Eftersom det på kort sikt inte har desto större inverkan på resten av samhället kan det vara mycket svårare för lärarna att få sina krav igenom och regeringen kanske inte är lika ivrig på att få ett snabbt slut på strejken.

Sen kan man ju fråga sig om det är moraliskt rätt för lärare att strejka eftersom de som påverkas störst av strejken nämligen skoleleverna, kan inte på något vis påverka kollektivavtalsförhandlingarna. Samma sak gäller givetvis för vårdpersonal och andra branscher där en strejk orsakar mer än ekonomisk skada. Alla branscher och arbetstagare har ju sina egna unika situationer och i sista hand är det upp till var och en själv att bestämma ifall det är moraliskt rätt att strejka.

// Nico