Ju mer jag läser om HRM, desto mer intresserad blir jag! Jag tycker att det är extremt intressant att jämföra HRM-teorier med praktiken och speciellt att spegla dessa mot de egna erfarenheterna. Boken tar upp introduktion som en särskilt viktig aspekt av arbetsprocesserna. Jag har personligen erfarenhet av såväl goda som dåliga HRM-praktiker, men tänkte här i detta sammanhang hålla mig till ett gott exempel.
Mitt goda exempel daterar sig några år bakåt i tiden då jag bytte jobb inom försäkringsbranschen. Min första dag på det nya jobbet gick ut på att bekanta mig med huset och finna mig till rätta. För att underlätta denna process tilldelade arbetsgivaren mig en fadder, en av mina kolleger. Fadderns uppgift var att fungera som min stödperson och hjälpa mig bli som hemma. Arbetstid utdelades särskilt för detta ändamål för fadderns del och det hela upplevdes som väldigt positivt av oss båda. Visst genomgick jag olika “ny i huset”-evenemang och föreläsningar också, men detta samarbete med faddern hjälpte mig att snabbare bli hemmastadd och lära mig mina arbetsuppgifter, som skillde sig en aning från det som jag gjort förr.
Fadderns uppgift var att lära mig mina arbetsuppgifter och att se till att jag” integrerades” i arbetsgemenskapen. Denna process var också väldigt snabb. Jag kände mig genast välkommen och samma eftermiddag satt jag redan med i fikagänget som en gammal medlem. Denna intesivvård fortsatte i ett par veckors tid varefter jag började arbeta alltmer självständigt. Naturligtvis kunde jag fortfarande be om hjälp vid behov och det känndes tryggt att veta att man fick hjälp vid behov, utan att åstadkomma suckar och höjda ögonbryn.
Tack vare denna erfarenhet väcktes mitt intresse för HRM och de processer som denna innefattar. Jag talar starkt för mentorskap och fadderskap då jag själv har praktisk erfarenhet av detta och kan intyga att de fungerar även i verkligheten. Hurdana erfarenheter har ni av introduktion? Har det lyckats bra eller dåligt och hurdana metoder har användts?