Vi har talat om t.ex. Karasek modellen som presenterar hur stressnivån påverkas beroende på de psykologiska kraven och kontroll. Gällande välmående och prestationsförmåga på arbetsplatsen vill jag ta upp ämnet arbete & familj, eftersom det diskuteras rätt så mycket om hur man skall kombinera arbete med familj. Enligt Väestöliittos hemsidor (www.vaestoliitto.fi), är arbetsgivarna i Finland minst flexibla (i norden) gällande att försöka kombinera arbete med familj. Väestöliitto försöker nu befrämja familjevänlighet på arbetsplatserna genom att ha utvecklat en webb-sida med mångsidig information åt t.ex. chefer. Det har gjorts eftersom Väestöliitto anser att om man på rätt sätt kan kombinera familj med arbete kommer det senare att vara till nytta för både arbetsgivaren, den anställda samt barnfamiljerna och till slut för hela samhället.
Jag anser själv att det här är något som kunde förbättras i Finland. ”Att ge den anställda mera tid med familjen” kunde ju anses som en motivationsfaktor med hjälp av vilken den anställda kommer möjligen att vara nöjdare, ha mera energi och därmed också prestera bättre. I och med att den anställda presterar bättre blir chefen också nöjd. Det att man arbetar långa dagar betyder ju inte att man skulle vara mer produktiv, människan är ju ingen maskin… Det behövs helt enkelt tid för annat för att man skall må bra. Som det kommit fram i Karasek modellen så om de psykologiska kraven är mycket höga så kommer också den anställdas kontroll över sitt arbete minska och därmed ökar också stressnivån.
Jag anser det mycket viktigt att kunna hitta en balans mellan arbete, familj och allt annat.
I high-road HRM skulle detta säkert vara mycket bra!
ibland diskuteras dock t.ex. att är det faktiskt på arbetsgivarens ansvar att arbetstagarens hela liv skall vara i skick…
Sant så sant! Visst skulle ökad flexibibltet vara till nytta. Själv skulle jag gärna utnyttja det. Däremot är jag lite skeptiskt inställd till vad allt som egentligen är arbetsgivarens ansvar. Jag tolkade Peters kommentar som en diskussionsväckare? Personligen tycker jag inte att arbetsgivaren kan eller skall vara ansvarig för egentligen annat än arbetet och att det följer de regler som finns. Hur medarbetaren använde sin fritid är upp den denna själv. Annars ökar risken för onödig kontroll och fritif är ändå medarbetarens egen tid och vad man gör med den berör inte arnetsgivaren så länge som man inte konkurrerar med eller skadar arbetsgivarens verksamhet… Jag skulle inte vilja att arbetsgivaren lägger sig i min fritid eller hur och vad jag gör med den.
På vilket sätt vill man kombinera familjeliv med arbete? Jag ser gärna att individer tar sitt eget ansvar, och jag måste säga, jag tycker att vi i Finland ges just den möjligheten, alltså att ta ansvar över ett fungerande familjeliv, i och med att våra arbetsveckor är mycket kortare än i många andra EU länder. Åt oss ges alltså mera fritid än i andra länder. Sedan är det upp till individerna själva att försumma den tiden hur det dem behagar. Men möjligheten att sätta sin fritid på familjefrämjande-aktiviteter finns alltså redan.