Flexicurity

Gästföreläsningen 17.4 var mycket informativ. Ändå önskade jag att det funnits mera tid åt att diskutera vissa ämnen grundligare. Ett ämne som jag gärna bekantar mig mera med är Danmarks arbetsmarknadsmodell.  Tyvärr diskuterades ämnet mycket snabbt och mycket flyktigt, varifrån det framgick att Svanström ställde sig negativt till den så kallade ”flexicurityn” som man tillämpar i Danmark. Det här motiverades av att den inte är tillämpningsbar i Finland med tanke på landets geografi. Onekligen väckte det här påståendet ytterligare frågor som ännu väntar på svar. Jag bestämde mig för att på egenhand bekanta mig mera med ”flexicurity”.

En ”Flexicure” arbetsmarknad kännetecknas av flexibel anställning och avskedning, ett generöst socialt skyddsnät och aktiv arbetsmarknadspolitik (Andersen, 2012). Denna modell betonar att flexibilitet och trygghet inte är motstridiga utan istället ömsesidigt kompletterande och stödjande (Cheng & Yu, 2010). I Danmark innebär det här att nivån av nya arbetstillfällen är hög och förblir så trots krisen, även om skapandet av arbetsmöjligheter är pro-cyklisk och avvecklandet av jobb är kontracyklisk. Som en konsekvens förblir arbetslösheten kort (Andersen, 2012).

Hur ser det ut i Danmark?

Flexibilitet i den danska arbetsmarknaden uttrycker sig främst genom hög extern numerisk flexibilitet, vilket innebär att arbetsgivaren kan avskeda och anställa arbetare mycket lätt. Kortfattat kan flexibilitet på den danska arbetsmarknaden summeras till: mycket kort uppsägningstid, relativt lång prövotid och förhållandevis låga avgångsvederlag (Cheng & Yu, 2010).

Flexibilitet på arbetsmarknaden uttrycks främst i att det är hög rörlighet på arbetsmarknaden. 70% av danskarna tycker att det är bra att byta jobb efter några år, medan samma tal för övriga EU är 40%. Enligt Cheng och Yu (2010) har hög flexibilitet av arbetsmarknaden en nära anknytning till låg statlig inblandning. Det finns inget anställningsskyddslag i Danmark, då den anställde förlorar förmågan att bidra till hög effektivitet vid produktionen eller inte längre passar för det aktuella jobbet, kan arbetsgivaren säga upp den anställde när som helst. Det här är fritt från statlig inblandning. Nästan alla avtal nås genom förhandlingar mellan arbetsgivaren och en stark organisation för de anställda.

Det här är möjligt eftersom en flexibel arbetsmarknad stöds av ett generöst välfärdssystem. Danmark har arbetslöshetsskydd och över 80% av danskarna har arbetslöshetsförsäkring. Genom att gå med i arbetslöshetsförsäkringen, kan problemet med arbetslösheten lösas ordentligt och i tid. I Danmark kan personer som blir arbetslösa får arbetslöshetsersättning från den första dagen av arbetslöshet. Ersättningen är 90 % av den tidigare inkomsten som mottagits under de sista 12 veckorna av arbetet, och de kan lyfta den här ersättningen under 4 år. För att vara berättigad till den här ersättningen måste en person ha arbetat i 52 veckor under de senaste 36 månaderna. För deltidsanställda är den motsvarande tiden 34 veckor. För dem som inte uppfyller dessa villkor finns det andra ersättningssystem. I allmänhet förhindrar ett generöst välfärdssystem att ett stort antal hamnar i fattigdom (Cheng & Yu, 2010). Enligt statistik från EU:s statistikcentral (2005) sjönk graden av risk för fattigdom i Danmark från 29 % år 2001 till 10 % år 2005, vilket är något lägre än risken för de flesta andra europeiska länder (Cheng & Yu, 2010).

Den aktiva arbetsmarknadspolitiken omfattar huvudsakligen att hjälpa arbetslösa att hitta nytt jobb snabbt genom att erbjuda träning, genom att motivera den arbetslösa att söka jobb aktivt och genom att skapa fler arbetstillfällen. Det existerar en skyldighet från den första dagen av arbetslöshet att delta i aktiviteter relaterade till arbetsmarknaden så som att acceptera yrkesutbildning, att gå olika utbildningar, att praktisera i företaget och att rotera mellan olika jobb (Cheng & Yu, 2010). Aktiv arbetsmarknadspolitik och deltagande i livslångt lärande associeras med arbetsmarknadens utveckling eftersom det ökar de mänskliga resurserna hos arbetstagare och därmed öka sannolikheten för att bli anställd (Laporsek & Dolenc, 2012).

Personligen tycker jag att systemet låter relativt vettigt. Jag förespråkar ett samhälle där staten förväntar sig att medborgarna tar sitt ansvar. Något svar på varför systemet inte skulle fungera i Finland, speciellt vad det geografin berör, har jag inte funnit ännu, men jag diskuterar det gärna.

– Annika

Källor

Andersen, T. M. (2012). A Flexicurity Labour Market in the Great Recession: The Case of Denmark. De Ekonomist, 160, 117-140.

Cheng, X., & Yu, Y. (2010). Analysis of the Operational Effects of Danish Flexicurity Model. Review of European Studies, 2, 87-92.

Laporsek, S., & Dolenc, P. (2012). Do Flexicurity Policies Affect Labour Market Outcomes? An Analysis of EU Countries. Review of Social Politics, 19, 107-130.