Under förra föreläsningen hade vi en gästföreläsare som jag tyvärr missade eftersom Inno58h-kursen hade ett seminarium i Kunstenniemi måndag-onsdag. Här på bloggen har det diskuterats om kollektivavtal och om förhållandet mellan stat, arbetsgivare och arbetstagare.
I Finland är arbetsförhållanden gällande lön, semester, arbetstimmar etc starkt begränsade. Viitala räknar upp flera element som är en del av reglementen. Arbetslagar, kollektivavtal, lagförordningar, arbetsavtal och dess regler och praxis, lokala avtal gällande arbetsavtal samt lagar som är beroende av prövning. Man kan lätt säga att det är en djungel av lagar och regler som staten med eller utan påverkan av arbetsgivare och arbetstagare skapat. Dessutom finns det specifika regler som arbetsgivaren kan ha gett på en lägre nivå samt regleringar och praxis som företaget själv har.
Jag anser att kollektivavtal och begränsade förhållanden mellan arbetstagaren, arbetsgivaren och staten hämtar med sig både positiva och negativa effekter.
Fackföreningar skulle knappast existera utan en kultur och lagstiftning över kollektivavtal. Fackföreningar bär en avgift men likaså stöder de arbetstagaren ifall arbetsförhållandet tar slut. Inom många yrken är kollektivavtal ett måste för att garantera lönen, till exempel inom hälsovård och utbildning där lönen kan vara låga. Jag har upplevt att speciellt med tanke på sommarjobb har det ibland varit skönt med ett kollektivavtal. Men jag har också upplevt det ett par gånger som ett hinder eftersom ibland kunde jag ha förhandlat åt mig högre lön än vad kollektiva avtalet föreslår. Två arbetsställen har dock valt att de ville hålla mig kvar och gav högre lön än vad kollektivavtalet föreslog.
Jag undrar hur väl arbetstagarna känner till avtalen och vilka rättigheter de egentligen har, men lika så kan man fråga sig ifall arbetsgivaren också utan begäran ser till att arbetstagarna får alla sina förmåner. Något som skulle vara bra är att i grundskolan inom t.ex. samhällslära behandla vilka rättigheter kollektivavtal inom vanligaste sommarjobbsbranchen garanterar arbetarna. Jag märkte nog att jag själv inte var medveten om alla rättigheter inom restaurangbranchen som 15-åring, men tog nog sedan reda på saken.
Här var lite tankar om förhållanden mellan stat, arbetstagare och arbetsgivare. Förutom lagar och avtal, har ju Finland också ett välfärdssystem med FPA i spetsen för att garantera välmående även om arbetsförhållandet tar slut.
Källor:
Viitala, Riitta, Henkilöstöjohtaminen, Strateginen kilpailutekijä, Edita, Helsinki
// Maria Flemmich