Det har blivigt ganska trendigt för företag att förklara sig rökfria. Man behöver bara bläddra igenom platsannonserna i husis för att lägga märke till denna information då företag stolt gör reklam för att vara rökfria arbetsplatser. Dagens företag har allt mer börja ta ansvar för sina anställdas hälsa som en helhet och bjuder bl.a. på av arbetsgivaren bekostade stödgrupper och andra stödformer för rökare som vill sätta punkt för den ohälsosamma vanan. I vissa företag har man gått snäppet längre och belönar dessa personer som bevisligen lyckats sluta röka med en liten penningsumma. Detta fungerar samtidigt som en motivator. Då företag förbjuder rökning på arbetsplatsen kan också s.k. rökrum tas till bättre bruk och t.ex. omvandlas till omklädningsrum eller ”telefonkoppin”.
För en tid sedan läste jag i Kauppalehti om familjeföretaget Pekkaniska som verkligen satt sig i blöt för att hålla sina anställda krya och friska som fiskar. De betalar bl.a. 0,25€/km rese-ersättning åt anställda som cyklar till jobbet, 170€ åt den som slår vd:n i armhävning samt 170€ åt dem som lägger korken på och blir s.k. absolutister. Pekkaniskas konditionsbonusar är något helt unikt, något som de hållit på sedan femton år tillbaka. Då man tar en tänkare på saken så känns det ganska logiskt: personalens jobb är fysiskt ansträngande och lederna mm. slits. De sparar alltså i sjukvårdskostnader på lång sikt.
Något som jag själv ofta funderar i anknytan till detta: varför är det alltid så att privata företag visar modell åt den offentliga sektorn? Är det kanske så att man är mera rädd för skattebetalarnas reaktion till nya kreativa belöningssätt?
Jo, bra fråga detta med offentliga sektorn. Är man alltför försiktig, för jante-lag, för jämlik?
Peter