I Ranninens (2009) artikel behandlas permitteringars ökande effekt på arbetsbördan. När organisationer slimmar på arbetskraften tänker de inte på att totala arbetsmängeden borde minska i samma proportion. Detta leder till att kvarblivna anställda tar ansvaret för arbetsmängden som förr sköttes av de uppsagda. Ranninen tillägger att arbetsgivaren gör sig en björntjänst om anställda ständigt måste arbeta på övertid. Ytterligare leder det ofta till att arbetet prioriteras över familjen och vänner. Anställdas konstruktivitet minskar också som följd av att konstruktiva delen av arbetet går till att utföra normativa uppgifter. Därmed är det rekommenderbart att periodisera arbetet över hela arbetstiden. Jag tycker också att det vore klokt att dela totala arbetsmängden i mindre delar för att få ett perspektiv av att saker går framåt. I praktiken skulle det innebära att anställda rapporterar utfört arbete med korta mellanrum för att arbetsgivaren skulle vara medveten om läget i arbetsprocessen.
Arbetsplatser med kvantitativt arbete kan fungera på ett sätt där vissa anställda slutför arbetet på kortare tid än andra. Detta leder automatiskt till att vissa arbetar längre än andra. Man får uppgifter som ska utföras och det må ta så länge tills det är gjort. Jag kan tänka mig att sådan arbetstakt existerar på arbetsplatser med projektartade arbetsuppgifter.
Vanliga tidsbaserade anställningar har inte samma utmaningar då arbetstiden räknas enligt klockkort. För arbetsgivaren är det också lönsammare då det inte ryms lika mycket ineffektiv arbetstid på en arbetsdag. Jag anser ändå att det i sista hand är frågan om individens medvetna val om att börja arbeta under ovanliga arbetstider. Vid distansarbete kan det dessutom vara svårt för arbetsgivaren att räkna ut den arbetstid som krävs för att utföra uppdrag. I annat fall faller mervärdet av övertidsarbete i fickan av arbetsgivaren och dess ägare.
Det finns dock branscher som inte har möjlighet att införa distansarbete för barnfamiljer, och därmed kräver de anpassning på bekostnad av andras arbetstider. Hammarberg berättar hur dessa anpassningar inte i sig hjälper de som arbetar övertid utan lön. Permitteringar har medfört periods- och deltidsarbete som påstås minska spänningar mellan familjeliv och arbete. Till artikeln intervjuade experter framför bevis för att detta inte stämmer. Om arbetstiden minskar får anställda mindre lön, vilket ofta skapar nya ekonomiska utmaningar.
Källor:
Ranninen T. (26.1.2009) Övertidsarbete gör oss dumma. HBL
Hammarberg H. (17.2.2011) Joustot eivät pelastakaan lapsiperheitä. URL: http://www.talouselama.fi/tyoelama/tosiasioita_tyoelamasta/joustot+eivat+pelastakaan+lapsiperheita/a2006419