månadsarkiv: mars 2024

Skämt och allvar på akademiska årsfester

Årets fester, Ritual och materialitet

Vad är det första du tänker på när du hör orden ”akademisk årsfest”? Kanske du tänker på årsfestmarskalker som bankar sin stav i golvet? Kanske de otaliga reglerna för hur man ”ska” klä sig? Kanske förenings- och nationsbanden i sin mångfald av färger? Kanske till och med ordföranden som gråter av stolthet medan hen håller sitt tal?

Först i slutet av 1980-talet väcktes intresset bland special- och ämnesföreningar vid Åbo Akademi att hålla lika högtidliga årsfester som studentkårens. Fram tills dess hade endast studentkåren sysslat med årsfestverksamhet. På grund av den ekonomiska situationen tvingades dock studerande välja mellan sin egen studentförenings och Kårens årsfester, där de flesta valde att delta i sin egen förenings.

Precis som nu var årsfesterna de dyraste festerna under läsåret. Redan på 1940–50-talen beskrevs Kårens årsfest som ”lite för dyr för vanliga studenter”. Här kan det dras paralleller till dagens årsfester, där priset för deltagande i Kemistklubbens 100-års jubileumsfest 2023 steg till 160€, och den billigaste av ”Big4” [1] årsfesterna var Humanistiska Föreningens, vars deltagaravgift ”endast” var 95€. När vi planerade Historikerföreningen Kleios årsfest under våren 2023 sades den vara en billig årsfest, trots ett pris på 70€.

Kan en årsfestkommitté kallas rituella planerare? Årsfestkommittén, under ledning av årsfestmarskalken, ser till att årsfesten ”ser ut som den ska”, och uppgifterna testamenteras vidare till deras efterträdare. Den nyvalda årsfestmarskalken får alltså i uppgift att uppnå samma nivå av elegans samt uppfylla kraven som ställts upp av hens företrädare. De flesta föreningar brukar hålla sina årsfester på Kåren i Åbo, som därmed måste bokas långt i förväg. Via Kåren kan man även boka kårstaven, som används för att uppmärksamma festdeltagarna att de ska vara tysta inför ett tal, för att banka in honnören till deras platser samt för att utlysa konferenser. Den ursprungliga kårstaven lånas inte ut mera, endast en kopia.

När alumner berättar om årsfester brukar benämningen ”frackfest” förekomma. Detta syftar på att klädkoden för en akademisk årsfest brukar vara ”högtidsdräkt med akademiska ordnar”. Denna klädkod innebär långklänning eller frack, alternativt folkdräkt. Numera brukar även mörk kostym accepteras som ett alternativ till fracken. ”Med akademiska ordnar” syftar på kår-, nations- samt föreningsbanden och eventuella styrelsemedaljer eller pins. Redan på 1960-talet var det fest- eller balklänningar som gällde på de akademiska årsfesterna. Axlarna ska täckas tills efter varmrätten. Nacken ska synas, men tårna ska definitivt inte göra det.

Nu brukar den solenna akten vara en tillställning av skratt och leenden, då föreningar överräcker ”småroliga” gåvor till den förening som firas, men på 60-talet beskrevs de som ”besvärliga och långdragna tillställningar som endast upplivades om man lyckades hitta en god festtalare”. Solenna akten såg dock dock mycket annorlunda ut fram till 1976. Det tidigare nämnda festtalet har sedan 1976 slopats, och ersatts av ett cocktailparty.

Historikerföreningen Kleio vid Åbo Akademi gratulerar Humanistiska Föreningen vid Åbo Akademi till sitt 96:e verksamhetsår. Bild: Anton Kunnas (gallery.antonkunnas.com)

”O Gamla Klang- och Jubeltid” skulle alltid sjungas. Även nu sjungs sången alltid i slutet av årsfesterna. Den andra versen av denna sång sjungs aldrig i fredstid. Den finns dock så gott som alltid upptryckt i program/sångbladet. (Tidigare har man stått på stolarna och sjungit den, numera ställer man bara sig upp.)

När Kåren firade 25-årsjubileum 1944 var stämningen dystrare än vanligt på årsfesten. Damerna meddelades att de fick hålla ytterkläderna på ryggstödet och ytterkängorna på fötterna ifall det skulle förekomma luftalarm. Detta var kutymen under alla krigsårens årsfester.

På det stora hela ser dock studentföreningarnas nutida årsfester ganska likadana ut som studentkårens årsfester gjorde för flera decennier sedan. Samma sånger, samma klädkoder, samma programpunkter.

Emma Blomgren
skrivet för kursen Ritual och materialitet

 

[1] Big 4 är en benämning som betecknar de fyra stora fakultetsföreningarna vid Åbo Akademi, alltså Humanistiska Föreningen, Kemistklubben, Statsvetenskapliga Klubben och Merkantila Klubben.

 

Vidare läsning om akademiska traditioner vid Åbo Akademi

  • Aminoff-Winberg, J. (1993). Kårliv under 75 år: Åbo Akademis studentkår 1919-1994. Åbo Akademis studentkår.
  • Lindqvist, A. G. (1999). Åren vid kåren: En krönika om kårliv och traditioner vid Åbo Akademis studentkår under 1920-1950-talen. Åbo akademiker.
  • Marander-Eklund, L., & Svahnström, S. (1994). O, gamla klang- och jubeltid: Aboensiska studentminnen : festskrift med anledning av Åbo Akademis studentkårs 75-års jubileum. Åbo Akademi.
  • Åbo Akademis studentkår. https://web.abo.fi/karen/special/sigma/documents/%C3%A5rsfestetikett.pdf

 

 

Cum grano salis – Salt i all sin glans

Folktro, Ritual och materialitet

Salt. Salt överallt. I dagens samhälle diskuteras salt ur många olika synvinklar. Vi äter för mycket salt. Vi ska vara medvetna om vår saltkonsumtion. Det är ju onyttig med mycket salt, eller hur? Samtidigt är matbutikshyllorna fulla med salt. Det finns Himalaya salt, ljusrött salt, fingersalt av olika slag, salt för det ena – salt för det andra. Salt används i matlagning. Salt används i hudvård. Salt kan man även städa med…

Men kan salt bringa olycka? Kan salt ha övernaturliga krafter?

I dagens värld tror jag knappast att det är många som tror på saltets övernaturliga kraft. Vi lär ju inte tro så mycket på det övernaturliga över lag. Men det har inte alltid varit så.

Salt räddade matprodukter från onda makter. Det troddes att om man saltade maten ville inte de onda mera ha den, och då gick den inte till spillo. Det här ”tror” vi på fortfarande. Och det stämmer ju. Bara att de onda andarna är bakterier. Det vet vi nu. Och jo, de tycker inte så mycket om salt. Saltar man en matvara tillräckligt mycket kan den hålla nästan hur länge som helst.

Saltet skyddade inta bara maten utan även levande varelser. Då ett nyfött barn uppfattades vara ytterst oskyddat mot de onda krafterna. På flera håll använde man salt för att skydda barnet. Man kunde gno in saltet i barnets hud. Eller tvätta barnet i saltigt vatten. Eller gömma en nypa salt i dennes klädning.

Då du förde lite mjölk som du själv mjölkat till grannen var risken stor att grannen kunde trolla till sjukdomar till den ko som gav mjölket. För att skydda sin ko satte man lite salt i mjölken före man gav bort den den. Hur mycket salt man skulle lägga i mjölket varierade från plats till plats.

Men saltet var även ont. Spillde man salt kunde man drabbas av otur och olycka. I vissa traditioner spelade det också roll när saltet spilldes – var det på bröllopsdagen var det illa, var det på nyårsdagen var det ännu värre. Man skulle alltså vara försiktig med saltet, det var ingenting att leka med…

Men varför var det så här? Hur uppstod dessa föreställningar?

Salt har använts sedan urminnes tider. Redan under antiken var produkten spridd, och salt har använts kontinuerligt fram till våra dagar. I varmare länderna producerade man salt lätt själv, och i Norden var det inga problem att köpa salt. Och dyrt var det inte.

Man skulle kunna tro att saltspillan ansågs dåligt för att saltet var dyrt. Egentligen stämmer detta inte. Vad som kan vara orsaken är att saltet länge ansågs ”heligt”. Även Platon skriver att ”saltet är gudarna behagligt”.  Salt var även en matvara som aldrig blev dålig, vilket lätt gjorde att saltet blev en symbol för trohet och vänskap. Och att spilla en så underbar vara kan ju inte vara något bra…

Saltets kraft som ett skydd mot det övernaturliga är heller inte svårt att förstå. Ofta var produkterna som ansågs kämpa mot det onda på något sätt ovanliga. Till exempel stark smak, eller lukt kunde göra sågs som bra skyddsegenskaper mot det övernaturliga. Saltet passar bra in här.

Vi kanske inte har samma föreställningar om saltet som förr, men vi använder det lika ivrigt idag. Och fortfarande spelar salt en stor roll i vår vardag, även den kanske inte har lika många verksamhetsområden som förr.

Olga Chistiakova
Skrivet för kursen Ritual och materialitet

Läs mera om salt här

  • Tillhagen, Carl-Herman. Vardagsskrock. [Stockholm]: LTs förlag, 1982.
  • Skott, Fredrik. Vardagsskrock: Från Abrakadabra Till önskebrunn. Första upplagan. [Malmö]: Polaris Fakta, 2021.