Utav blommor skapas en vacker kvinna; hon är lösningen på förbannelsen som lagts på hennes blivande make av hans egen mor, om att han aldrig kommer att få en mänsklig hustru. I det drama som Blodeuwedd framträder i finns bland annat mängder av magi, en kärleksaffär och ett detaljerat mordförsök.  Blodeuwedd, som är en del av den walesiska samlingen av medeltida berättelser Mabinogion, har också blivit en centralfigur i många olika teateruppsättningar och litterära verk. Dessa antingen återberättar myten eller använder sig av element ifrån den för att skapa nya berättelser. Jag funderar kring vad de olika omtolkningarna av henne och de betydelser man ger berättelserna säger om den tid vi lever i och människans förändrade syn på kroppen.

För att kort sammanfatta grundberättelsen om Blodeuwedd lever hon inte lycklig för all framtid med sin make Lleu Llaw Gyffes efter att trollkarlarna Gwydion och Math skapat henne. Hon möter Gronw Pebr och blir störtförälskad i honom. Tillsammans planerar de att mörda hennes make. Eftersom Lleu inte är en helt vanlig människa måste dådet utföras på ett specifikt sätt, vid rätt tidpunkt och med rätt föremål. De detaljerade reglerna för att döda Lleu får mig att se på utförandet som en typ av ”mordritual”. Trots att de utför varje steg korrekt, lyckas en skadad Lleu i sista sekund smita undan genom att förvandlas till en örn. Inom ett år hämnas Lleu genom att utsätta Gronw för det han själv fick utstå, vilket leder till Gronws död. Blodeuwedd försöker fly, men misslyckas och straffas av Gwydion genom att förtrollas till en uggla.

Gwydion förtrollar Blodeuwedd till en uggla. Foto: Bruno van der Kraan, unsplash.com

I grundberättelsen om Blodeuwedd anpassar hon sig direkt efter att hon har skapats till den mänskliga världen; det finns inte kvar något spår av naturen i henne. I Saunders Lewis pjäs Blodeuwedd (engelska namnet: The woman made of flowers) verkar Blodeuwedd först integrerad i människovärden, men sedan blir hennes bakgrund allt tydligare. Exempelvis finner Lleu Blodeuwedd en natt dansande i stormens raseri. Jag finner att Blodeuwedds kropp och dess omänsklighet uppmärksammas som materialitet när hon gör någonting som anses opassande eller märkligt. När hon agerar som människorna runt omkring henne märks det inte att hon är skapt av naturen.

I Lewis pjäs förtydligas, i en och samma replik, Lleus syn på sin fru och den värld hon skapts ifrån. Trots att Lleu börjar med att beskriva naturen som ondskefull, avslutar han meningen med att säga att Blodeuwedd ”varit som en trädgård” för honom. En trädgård kan ses som ett avgränsat område för njutning och nyskapande. När jag själv tänker på en trädgård tänker jag på att det är en utvald plats där människan bestämmer hur naturen får lov att ta sin form. Med trädgårdsliknelsen, i kontexten av repliken, skapas en bild av Blodeuwedd som inburad och påtvingad sin mänskliga form.

Alan Garners bok The owl service är inte en återberättelse av berättelsen i Mabinogion utan en egen historia som använder sig av delar av Blodeuwedds karaktär. Hans Blodeuwedd är ännu mer omänsklig än S. Lewis version; hon är kroppslös, irrationell, och skräckinjagande. Huvudkaraktären i The owl service, Alison, blir till viss grad besatt av Blodeuwedd som får henne att stundom agera otyglat och farligt. Jag anser att Blodeuwedds avsaknad av materialitet, i formen av en fysisk kropp, gör att hon blir svårare att relatera till.

Gwyneth Lewis använder sig också av delar av Mabinogion för att skapa en ny berättelse i sin science fiction-bok The Meat Tree. En av Lewis karaktärer, Nona, beskriver skapandet av Blodeuwedd som en våldtäkt mot naturen eftersom blommorna tvingats samman för att skapa en människa. Jag finner att Lewis, genom att se på händelsen som en våldtäkt, materialiserar Blodeuwedds kropp och gör naturen mer mänsklig. Våldtäkten upplever jag  även kan bidra till att man känner en större sympati för Blodeuwedd.

Sättet Nona beskriver Blodeuwedds make och de trollkarlar som skapade henne ger historien en speciell färg. Nona kallar nämligen Blodeuwedds skapare för ”två perversa män” och poängterar att Lleu är ett barn som kommit till genom incest. Historien om hur Lleu kom till är komplicerad men man kan tolka det som att Math både är hans far och hans mors morbror eller farbror. Även i tidigare litteratur, exempelvis i Ogmore Batts bok Blodeuwedd, har ett oskuldhetstest Math gör på Lleus mor setts som en våldtäkt.

I de tidiga versionerna av Mabinogion är skapandet av Blodeuswedd asexuellt. Blodeuwedds beteende ansågs också förr mer syndigt än idag. Förr var hennes öde (tvångsgiftet) ingenting konstigt. Idag kan Blodeuwedd betraktas med större medkänsla då hon tvingas att gifta sig med Lleu och mordförsöket görs i kärlekens namn. Sympatin anser jag att ökar med hjälp av tolkningar som G. Lewis då våldtäkten gör Blodeuwedd till ett offer. De nya tolkningarna gör henne till en mer komplex, mångsidig och betydelsefull karaktär som ges en bred känslopalett. I grundberättelsen av Mabinogion är hon inte en ensam huvudkaraktär utan endast en av många viktiga karaktärer.

Man kan alltså se det som att Blodeuwedd och hennes berättelse används som ett redskap för att kommunicera både samtida problem och författarnas personliga åsikter. Med tiden förändras Blodeuwedd; hon blir bara mer mångfacetterad och dynamisk med varje återberättelse av henne. Man kan se på själva berättelsen som ett ritualiserat beteende där historien återberättas från generation till generation och får nya utseenden genom de olika omtolkningarna. Idag är Blodeduwedd inte endast en bikaraktär som straffas för att bryta samhällets normer, utan snarare har hon förvandlats till någon som tillåts att ta över strålkastarljuset. I vår samtid är det hennes berättelse vi läser.

Ellen Thyrén
skrivet för kursen Ritual och materialitet 

Vidare läsning

• Francis, Matthew (2018). Rewritting the Mabinogi. New Writing (Clevdon England).
• Bartels-Bland, Cara (2014). “You Took My Spirit Captive among the Leaves”: The Creation of Blodeuwedd in Re-Imaginings of the Fourth Branch of the Mabinogi. The pomegranate (Corbett, Or.)
• Davies, Hazel (2008). “The Cambridge history of British theatre”. Volume 3, Since 1895. Kershaw, Baz.  Cambridge University Press

Rekomenderad lyssning
Loremen Podcast. S4E33 Jenny Collier-The Flower Maiden.