Tiden går inte spårlöst förbi. Den sätter avtryck i vardagens rytm och rutiner. Den disciplinerar. Något tillspetsat påpekar antropologen Kevin Birth att klockor av olika slag skapar kollektiv ordning samtidigt som individens frihet begränsas (2012:8); vi tänker, känner och agerar med utgångspunkt i tidmätare.

Vi försöker kanske kontrollera tiden genom kalendrar och klockor, men tiden tycks inte räcka till. Den är en bristvara. Futila försök att effektivisera erbjuder sällan hållbara lösningar. Effektivisering tenderar att leda till fragmentisering eftersom en intjänad minut i en process helst ska investeras i en annan. Vi har internaliserat ett modernt, kapitalistiskt tidsbegrepp som förefaller hålla oss i ett järngrepp. Läs mera