Nya stigar och gamla

Det är höst i universitetsstaden Åbo. Med hösten kommer de nya studenterna som flyttar till Åbo för att studera på ett av stadens universitet eller någon av de många yrkeshögskolorna. En flytt innebär oundvikligen nya rörelsemönster – den nyinflyttade ska hitta den snabbaste vägen till campus, genvägen till den närmaste mataffären och nya promenadstråk eller motionsslingor. Det gäller att hitta den rätta stigen.

Somliga stigar är flyktiga; genvägarna i nyfallen snö som försvinner med smältvattnet, stigar påverkade av tillfälliga byggarbeten eller krokarna kring utplacerade sommarterrasser. Nya generationer drar också upp nya stigar konstaterar jag när jag rör mig runt på sommarstugetomten. Stigen ner till stranden är en annan idag än när jag var liten. Inte för att den gamla stigen försvunnit men för att fötterna som bär oss dit kommer från ett annat håll. Någon vandrare har lämnat oss och finns inte mer. Och med hen försvann också upptrampade stigar. En grusväg utan biltrafik mister småningom sina tydliga hjulspår och gräset som hållit sig i mitten sprider sig snabbt över hela vägytan.

En så kallad desire-path, eller elefantstig, har uppstått av människors önskan att ta den kortaste vägen. Foto: Blanka Henriksson

I skogen ligger hällarna bara när många turister hittat den utstakade naturstigen. Men bara någon meter åt sidan ligger mossor och lavar tjocka. Också små rörelser gör spår i landskapet. Det lär vara så att så få som 15 passager över en gräsmatta är tillräckligt för att skapa en distinkt stig, vilken i sin tur lockar till ökad användning. Det är därför vi på många ställen i naturlandskap uppmanas att hålla oss till stigarna, eller om vi avviker inte välja att gå samma väg flera gånger för att undvika onödigt slitage.

Men när jag går omkring i det som varit min hemstad i decennier försöker jag ibland hitta nya stigar. Nya för att jag inte märkt dem förut, eller nya för att de inte funnits tidigare. Jag hoppas att våra nya studenter också hittar sina stigar i Åbo, eller trampar upp egna där de behövs.

 

Blanka Henriksson
äldre lektor i kulturanalys, som hittade en ny stig så sent som förra månaden

Det här inlägget postades i Materialitet, Plats. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *