Spänningsfylld orgelmusik stiger i styrka, strålkastare ramar in en ensam gestalt iklädd en lång svart rock, publiken tystnar i förväntan – teaterföreställningen kan börja. ”Det är jag som är Nosferatu”, presenterar sig skådespelaren. ”Vet ni vad en vampyr är?” Frågan besvaras jakande av en bestämd kör barnröster.
Den förskoleklass som sitter vid scenkanten har sannolikt aldrig sett Murnaus skräckfilm från 1920-talet. Inte heller har den unga publiken bläddrat i 1800-talets vampyrfiktion eller tagit del av folkliga berättelser om gengångare. Trots det har de full koll på vad vampyren är, hur den livnär sig och hur man kan bli av med den. Med denna kunskap i bagaget är barnen inte det minsta rädda för den mörkklädda figuren på scenen, som suger i sig något rött ur en plastpåse.
Vampyrer har under de senaste åren blivit vanligt förekommande figurer i barnlitteratur, teater och film.
I mitt just påbörjade avhandlingsprojekt sätter jag vampyren i fokus och undersöker hur denna karaktär, som alltid befinner sig mellan död och liv, mellan monster och människa, överskrider och omförhandlar gränser i samtida barn- och ungdomslitteratur, teater och film. Gränserna kan vara av olika slag, bland annat de som markerar övergångar inom livscykeln – såsom mellan barndom och tonår, mellan ungdom och vuxen ålder, samt mellan liv och död. Jag betraktar vampyrfigurer som metaforiska verktyg som skapar förutsättningar för en ung publik att känna igen, konfrontera och hantera ängslan kopplad till dödlighet, mognad och talrika identitetstransformationer.
Med utgångspunkt i monsterteori, Michel Foucaults syn på makt, samt Mikhail Bachtins karnevalbegrepp studerar jag hur vampyrernas subversiva potential att ifrågasätta normer tolkas i samtida barn- och ungdomskultur i Norden. Bland annat inkluderar forskningsmaterialet Turteaterns föreställning Nosferatu, Norrbottensteaterns föreställning Vampyrer!, Jukka Itkonens och Arto Halonens barnbok och film Anders Aktsam och lyckostenen, Fredde Granbergs bok- och tv-serie Familjen Rysberg, tv-serien Nattens arvingar, samt Arne Lindmos bok Trollheim. Vampyrer och demoner.
Nosferatu lägger sig i kistan. Orgelmusiken avbryts plötsligt i ett dramatiskt hopp över tangenterna. I publiken hörs en sus av skratt. Från skrämmande monster har vampyrer i samtida barnkultur transformerats till skrämda protagonister, i vilka unga läsare och tittare kan känna igen sig. I min forskning hoppas jag få inblick i vad dessa rädda och oftast ensamma figurer har att berätta om dagens kulturella inramningar av barndom och ungdom.
Nina Shpakouskaya
doktorand i nordisk folkloristik vid Åbo Akademi