I början av oktober genomförs en omfattande fältexpedition till Karleby. Expeditionen är ett samarbete mellan Svenska litteratursällskapet i Finland (SLS), Karleby stad, Klustret för kulturvetenskap samt Svenska språket vid Åbo Akademi (ÅA). Fältexpeditionen till Karleby kommer att belysas i flera inlägg på denna blogg, men det finns även anledning att göra en historisk återblick på fältexpeditionen som vetenskaplig praktik i det svenska Finland.
SLS grundades 1885 och sällskapets huvuduppgift var då, som nu, att ”samla, bearbeta och offentliggöra vittnesbörden om den svenska kulturens uppkomst och utveckling i Finland”. Inledningsvis fokuserades insamling av folkminnen respektive folklore och det dröjde till 1914 innan den första fältexpeditionen genomfördes. Expeditionen år 1914 innebar att etnografi – och därmed ett intresse för såväl muntlig som materiell kultur – kom att bli en central del av SLS insamlingsverksamhet.
Incitamentet till fältexpeditionen 1914 står att finna i en samling uppteckningar om festsed och folktro som Gabriel Nikander, sedermera den förste professorn i kulturhistoria och folklivsforskning vid Åbo Akademi, år 1910 lämnade in till SLS. Uppteckningarna omfattade ungefär 500 sidor. Vid samma tillfälle lämnade Nikander även in en stor mängd fotografier av bland annat midsommarstänger, brudbänkar, byggnader av olika slag, såväl exteriörer som interiörer) samt husliga förrättningar.
När uppteckningarna hade granskats av SLS konstaterades att samlingen utan tvekan var ”en av de förnämsta som någonsin inlämnats till SLS” (efter Ekrem 2014:73–74). Det bör framhållas att Nikander var en uppskattad folklorist vid denna tid. Efter ett fältarbete 1912, som fokuserade seder och bruk vid olika årstider, påpekades att han var ”vår främste kännare av detta område inom folkloristikens värld” (efter Gardberg 1963:106). Nikanders arbete innebar att SLS fick upp ögonen för etnografin som metod. Men det dröjde ytterligare några år innan etnografi blev en accepterad och självklar del av SLS verksamhet.
År 1914 genomfördes den första etnografiska fältexpeditionen och denna gick till sydösterbotten. Valter W. Forsblom, som hade ett stort intresse för folkmedicin, anställdes som ledare för expeditionen. Till sin hjälp hade han studenten Hilding Ekelund. Expeditionen skulle beskriva och avbilda byggnader av ”alla slag”, men dokumentationen omfattade även gårdsplaner, husplaner, husens inredning och husgeråd. Expeditionen gav upphov till en samling som omfattar 82 fotografier respektive 127 teckningar av byggnadsskick och inredning. Forsblom samlade dessutom in 321 trollformler som också överlämnades till SLS.
Ernst Lagus, en av initiativtagarna till SLS, hade i flera år pläderat för att etnografi skulle ges utrymme i verksamheten och i årsberättelsen beskrev han nöjt fältexpeditionen som ”en betydelsefull utveckling” av sällskapets arbete. Han uttryckte också en förhoppning om att etnografin skulle fortsätta att utvecklas, men det krävdes ännu övertalning innan etnografin integrerades i SLS verksamhet.
Vid ett styrelsemöte våren 1915 påpekade Lagus att SLS stadgar stipulerade att sällskapets uppgift var att samla vittnesbörden om den svenska kulturens uppkomst och utveckling i Finland. I detta arbete borde etnografi, menade Lagus, ges ett större utrymme än tidigare. Dessutom var etnografi i likhet med folkloristik på frammarsch: ”Har Litteratursällskapet hittills icke kunnat befordra etnografiska studier, så borde de nya möjligheterna väcka glädje hos alla och omhuldas av dem, som äro ställda att värna om sällskapets höga uppgifter […]. Och att flere unga forskare nu stå beredda att egna krafter åt folkloristiska och etnografiska arbetsuppgifter, som ingalunda äro lukrativa, men utan tvivel av betydelse för den svenska folkstammen i vårt land, borde också mana till erkänsla, ty ju flere unga krafter vi draga in i Litteratursällskapets arbete, desto rikare blir dettas framtid” (efter Ekrem 2014:78).
Lagus positiva syn på etnografi delades av flera. På SLS årsmöte 1916 påpekade till exempel M.G. Schybergson, sällskapets dåvarande ordförande, att etnografi som metod rymdes inom stadgarna och att fältexpeditionen år 1914 hade varit lyckad. Samma år publicerade SLS det första numret av Folkloristiska och etnografiska studier som innehöll tre etnografiska bidrag, bland dessa en uppsats av Forsblom om sydösterbottniska allmogebyggnader samt Nikanders omfattande undersökning av fruktbarhetsriter i det svenska Finland. I numret hyllade Lagus etnografin och blickade med tillförsikt framåt mot kommande fältexpeditioner samt tillika samarbeten mellan etnologer och folklorister. ”En kommande tid skall helt visst erkänna betydelsen av att etnografiska undersökningar inaugurerats i Svenska litteratursällskapet, om även i något annat syfte, än då det gällde insamlandet av museiföremål. Då någon markerad gräns emellan folklore och etnografi icke finnes, synes boskillnad dem emellan icke behöva företagas, åtminstone i närmaste framtid inom vårt sällskap” (efter Ekrem 2014:79).
Lagus vision kom att besannas. Fältexpeditioner blev under de följande decennierna ett självklart inslag i SLS verksamhet och etnografi är numera en grundbult i sällskapets verksamhet, vilket fältexpeditionen till Karleby år 2024 vittnar om.
Fredrik Nilsson
Expeditionsledare och professor i Nordisk etnologi, ÅA
Litteratur
Ekrem, Carola 2014. ”Belysandet af vår allmoges andliga lif”. Traditionsinsamlingen inom Svenska litteratursällskapet. I: Carola Ekrem, Pamela Gustavsson, Petra Hakala & Mikael Korhonen (red.): Arkiv, minne, glömska. Arkiven vid Svenska litteratursällskapet i Finland 1885–2010.
Gardberg, John 1963. Den unge Gabriel Nikander. Budkavlen, årgång 40–41.